Paul Langerhans
| Paul Langerhans | |
 Paul Langerhans, 1878 | |
| Född | 25 juli 1847 Berlin, Kungariket Preussen, Tyska förbundet |
|---|---|
| Död | 20 juli 1888 (40 år) Funchal, Madeira, Portugal |
| Dödsorsak | Nefropati |
| Nationalitet | Tysk |
| Alma mater | Jenas universitet Friedrich-Wilhelm-universitetet |
| Yrke/uppdrag | Patolog |
| Arbetsgivare | Freiburgs universitet |
| Influerad av | Ernst Haeckel Rudolf Virchow Julius Cohnheim |
Paul Langerhans, född 25 juli 1847 i Berlin, död 20 juli 1888 i Funchal på Madeira, var en tysk patolog. Han är främst känd för sin upptäckt av Langerhanska öarna.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Langerhans föddes i Berlin 1847. Hans far var en välkänd läkare och politiker. Langerhans studerade till läkare vid Jenas universitet 1865–1866 och från 1867 vid Friedrich-Wilhelm-universitetet i Berlin där han avlade examen 1869.[1] Han utmärkte sig redan under studietiden när han med hjälp av mentorn Julius Cohnheims metod (där man med guldklorid färgar nervtrådarna i mikroskopiska preparat) 1867 upptäckte det som kom att kallas Langerhanska celler.
Langerhans upptäckte och beskrev 1869 (efter några års studier) ö-liknande grupper av cellar i bukspottkörteln. Det var den franske patologen Édouard Laguesse som 1893 gav dessa namnet les îlots de Langerhans – de Langerhanska öarna. Vid tidpunkten för upptäcken var betydelsen av dessa celler okänd; senare visade det sig att betaceller som tillhör Langerhanska öarna producerar insulin.[2] Insulin har därför fått sitt namn efter latinets insula som betyder just ö.[3]
Efter studierna arbetade Langerhans i Rudolf Virchows laboratorium innan han 1870 reste till mellanöstern där han ägnade sig åt antropologiska observationer. Han återvände samma år och var verksam som läkare i den tyska armén under Fransk-tyska kriget 1870–1871. Efter krigsslutet blev Langerhans professor i patologi vid Freiburgs universitet.
År 1874 drabbades Langerhans av tuberkulos vilket ledde till att han tvingades avsluta sin akademiska karriär.[3] Året därpå flyttade han till Madeira som då var känt för att ha ett välgörande klimat. Efter att hans hälsa förbättrats något blev han verksam som läkare i staden Funchal. Han avled av nefropati 1888 och begravdes på den brittiska kyrkogården i Funchal.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Schadewaldt, Hans: Neue deutsche Biographie. Bd 13, Krell - Laven, Duncker & Humblot, 1982.
- ^ "Langerhans, islets of". Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Ultimate Reference Suite. Chicago: Encyclopædia Britannica, 2015.
- ^ [a b] ”jrsocmed00160-0054.pdf”. ncbi.nlm.nih.gov. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1291675/pdf/jrsocmed00160-0054.pdf. Läst 12 september 2017.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Paul Langerhans – PubMed Central
- Schadewaldt, Hans (1982). Neue Deutsche Biographie. Bd 13, Krell - Laven. Duncker & Humblot. sid. 593–594. Libris 8391285. ISBN 978-3428001941
|