Langerhanska öarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Langerhansk ö

Langerhanska öar syftar på grupper av celler i bukspottskörteln (pankreas) vars uppgift är att producera pankreatiska polypeptider, somatostatin, insulin och glukagon. Langerhans öar består av dels β-celler som producerar insulin och α-celler som producerar glukagon, D-celler som producerar somatostatin och F-celler som producerar Pankreatiskt polypeptid.

Ordet Langerhanska öar kommer från en tysk patolog och biolog som levde mellan 1847 och 1888 vid namn Paul Langerhans. Denne upptäckte år 1889 små ö-lika ansamlingar med celler i bukspottkörteln som visade sig producera insulin.

Vid typ 1-diabetes bryts de insulinproducerande beta-cellerna ned av immunförsvaret, och det blir nödvändigt att inta insulin via injektioner.

Vid typ 2-diabetes förekommer insulinresistens i insulinberoende vävnader. Betacellerna i pankreas ökar då sin insulinsekretion. Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes och ökar mest i hela världen.

Det är Langerhans som har fått ge namn åt de öar av celler han 1869 upptäckte i bukspottkörteln: Langerhans cellöar eller de langerhansska öarna. Langerhans öar bildar hormonerna insulin och glukagon, som reglerar blodsockernivån. Bukspottkörteln hos människan innehåller ungefär en miljon sådana öar. Langerhans har även fått ge namn åt en grupp så kallade fagocyter (Langerhans celler) som han upptäckte, vilka kan ”äta” främmande partiklar och är en viktig del av vårt immunförsvar.