Penningreform

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det fraktionella banksystemet, som penningreformisterna vill avskaffa eller reformera. Expansionen av penningmängden genom bankernas kreditverksamhet beror bland annat på reservkravet.

Penningreform, på engelska "monetary reform", avser radikala förändringar av kreditprocessen, det vill säga det system pengar skapas i samband med banklån. Här skall dock påpekas att den ofta använda förklaringsmodellen för penningskapande via banksystemet, fractional-reserve banking, och som syns i figuren till höger, under senare tid ifrågasatts. Bank of England menar att den förklaringen, som bygger på att insättningar måste föregå utgående banklån, på det hela taget inte stämmer längre. Bankerna behöver inte, som fractional reserve banking-beskrivningen anger, vänta på en insättning för att i nästan skede kunna göra ett utlån. Istället kan bankerna skapa utlån utan föregående insättning, så att utlån skapar insättning, inte tvärtom.[1] Oavsett vilken av dessa beskrivningar som stämmer, så är penningreformrörelsen, på engelska "monetary reform movement", den rörelse som arbetar för reformer av penningskapandet med fokus på kritik av bankernas makt över detta.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Running the "machine". En satirisk teckning över den sedelpress som Abraham Lincoln och Kongressen använde sig av för att finansiera sina utgifter under det Amerikanska inbördeskriget.

Penningreform är till sin kärna en kritik av penningskapandet via banklån. Penningreformens historia är därför intimt förknippad med utbredningen av detta system, vilket är helt dominerande globalt idag. Ett av de länder som är mest förknippat med penningreformens historia är USA. Det beror på att det där under 1600-talet fanns kolonier vilka hade egna penningsystem, men dessa förbjöds efter hand, efter starka påtryckningar från bankintressen från Storbritannien. I början av 1800-talet fanns så gott som inga egna valutor kvar i USA, som inte var ihopkopplade med det brittiska systemet. I samband med det Amerikanska Frihetskriget i början av 1860-talet godkände Abraham Lincoln utgivning av egna skuldfria amerikanska pengar. Dessa så kallade Greenbacks eller Demand Notes trycktes av Kongressen, och var därefter i cirkulation ända in i modern tid. Från 1873 och framåt var den så kallade free silver-rörelsen stor i USA och kulmen kan säga vara William Jennings Bryans guldkorstal 1896. 1913 grundades Federal Reserve System (känt som "Fed") efter ett hemligt möte på Jekyll Island med några av den tidens storbankirer. En kort tid efter detta, runt 1920, grundades den så kallade Social Credit-teorin av Clifford Hugh. Ett decennium senare, mitt i Den stora depressionen, publicerade ett antal ekonomer vid University of Chicago den så kallade Chicago-rapporten. Kärnan i rapporten var att centralbanken borde få monopol på penningskapandet i sin helhet (inte bara kontanter). Sedan dess har ett flertal liknande förslag publicerats, däribland IMF-rapporten Chicago Plan Revisited (2012). Ekologiska ekonomer såsom Herman Daly, men också österrikiska ekonomer såsom Murray Rothbard, har från var sitt håll drivit på för penningreform. Under 2000-talet och 2010-talet har också ett flertal organisationer bildats, däribland Positive Money (Storbritannien) och Monetative (Tyskland).

Skolor och teoribildningar[redigera | redigera wikitext]

Social Credit-teorin grundades av Major C.H. Douglas åren runt 1920. Douglas bekymrade sig över att priset för de varor som fabrikerna tillverkade var större än summan av de löner och andra förmåner som betalades ut till arbetarna. Han menade att detta var ett generellt samhällsproblem och att det hängde samman med räntan. Lösningen på problemet, som han presenterade i en teori han gav namnet "Social Credit" och även innehöll hans filosofiska tankar i övrigt, var i korthet en kombination av penningreform och ovillkorlig, nationell basinkomst.

Demurrage (eller användaravgift på pengar) är ett penningsystem som karaktäriseras av att det finns en tidskostnad förknippad med att "hålla på pengar". Upphovsmannen till konceptet var den fritänkande österikiske ekonomen Silvio Gesell. Ett system byggt på dessa principer prövades ett drygt år i Wörgl 1932-1933. Konceptet har även ingått i andra lokala valutor.

Den Österrikiska skolan är en nationalekonomisk inriktning som bland annat förknippas med bankreform. Ludwig von Mises menade att konjunkturcykler beror på att banker genom så kallad "fractional reserve banking" lånar ut pengar som de inte har täckning för. Lösningen enligt flera österrikiskt inriktade ekonomer och debattörer, däribland Murray Rothbard och Ron Paul, är att förbjuda bankerna att "skapa pengar" på detta sätt, men att tillåta banker och andra organisationer att skapa pengar om de kopplas till något fysiskt, såsom guld eller silver.

Ekologisk ekonomi med penningreform är en inriktning som kombinerar en allmän tillväxtkritisk och globaliseringskritisk hållning med en betoning av penningreform. Förutom en reform av det nationella bank- och penningsystemet förordas också ofta lokala valutor och ibland även basinkomst. Herman Daly, Richard Douthwaite, Michael Rowbotham och Margrit Kennedy kan sägas föredräda denna inriktning.

Modern Monetary Theory (MMT) är en ekonomisk teori som inte i sig är en inriktning av penningreform, men som ändå ligger i nära anslutning.

Penningreformister[redigera | redigera wikitext]

Organisationer för penningreform[redigera | redigera wikitext]

Historiska[redigera | redigera wikitext]

Nutida[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McLeay, Michael med flera [http://www.bankofengland.co.uk/publications/Pages/quarterlybulletin/2014/qb14q1.aspx Money creation in the modern economy] Bank of England Quaterly Bulletin 2014 Q1 (läst 26 augusti 2015)