Perdita salicis
| Perdita salicis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Perdita |
| Art | Perdita salicis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Perdita salicis | |
| Auktor | Cockerell, 1896 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Perdita salicis[1][2][3] är en biart som beskrevs av Cockerell 1896.[4] Den ingår i släktet Perdita och familjen grävbin.[5][4] Arten förekommer i västra Nordamerika.[6]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Perdita salicis är ett litet bi, hanen är omkring 4 mm lång, honan 5 mm. Det runda huvudet är blågrönt, främre delen av mellankroppen gulgrönt och bakre delen av mellankroppen blå. Bakkroppen är svart på ovansidan med fem gula band hos honan, tre till fyra hos hanen, samt varmgul på undersidan. Munskölden (clypeus) och ansiktet just ovanför den är blekgult, så när som två svarta fläckar på själva munskölden. Det gula området är mer omfattande hos hanen. Antennerna är svarta på ovansidan och gula under. Käkarna är blekgula med rödbruna spetsar Benen är gula med brunaktiga fötter. Behåringen är mycket gles hos honan, rikligare hos hanen.[7]
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life,[5] men ITIS listar 12 underarter[4]:
- Perdita salicis salicis Cockerell, 1896
- Perdita salicis coloradana Timberlake, 1929
- Perdita salicis euxantha Timberlake, 1964 Underarten är hotad och har endast påträffats på tre lokaler, två i Idaho och en i Oregon[8].
- Perdita salicis hirsutior Timberlake, 1964
- Perdita salicis imperialis Cockerell, 1925
- Perdita salicis laeta Timberlake, 1964
- Perdita salicis monoensis Timberlake, 1964
- Perdita salicis occidentalis Timberlake, 1964
- Perdita salicis personata Timberlake, 1964
- Perdita salicis sublaeta Timberlake, 1964 Underarten är hotad och har endast påträffats på två lokaler i Oregon[9].
- Perdita salicis subtristis Cockerell, 1933
- Perdita salicis tristis Timberlake, 1964
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten har påträffats i västra USA från Washington och Kalifornien över Oregon, Idaho, Arizona till New Mexico samt i norra Mexiko i Chihuahua och Coahuila.[6][8]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Perdita salicis besöker företrädesvis växter i familjen videväxter och videsläktet (det vetenskapliga namnet på det senare är Salix, därav artepitetet salicis).[9] Arten är emellertid inte oligolektisk, den är inte specialiserad till en enda växtfamlij, utan flyger även till oleanderväxter, strävbladiga växter, korsblommiga växter, syrenväxter, rosväxter och tamariskväxter.[10] Artens flygtid varar från maj till juli, med viss variation beroende på underarten.[11]
Som alla arter i släktet Perdita föredrar arten torra habitat och bygger bo i sandig, vegetationsfattig mark. Äggen läggs på en rund till något tillplattad kaka av pollen blandat med nektar. Det hela täcks sedan med en skyddande hinna som honan avsöndrar. Larven har dessutom ett antal pucklar, som ska hindra den från att komma i kontakt med bocellens väggar, och kanske bli utsatt för fuktighet och mögel. Före förpuppningen har larven ett sista stadium som vilolarv (även kallad prepuppa); den övervintrar i detta stadium.[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ Krombein, Karl V., Paul D. Hurd, Jr., David R. Smith, and B. D. Burks (1979) , Catalog of Hymenoptera in America North of Mexico, vol. 2: Apocrita (Aculeata)
- ^ (2006) , manuscript, Checklist of Apoidea of North America.. - 05-Sep-2006
- ^ [a b c] ”Perdita salicis Cockerell, 1896” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=716347#null. Läst 24 december 2018.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/perdita+salicis/match/1. Läst 12 december 2018.
- ^ [a b] ”Map of Perdita salicis” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?w=720&r=0.2&e=0.00000&n=0.00000&z=0&kind=Perdita+salicis&la=0&lo=0?83,124. Läst 24 december 2018.
- ^ T. D. A. Cockerell (1896). ”The Bees of the Genus Perdita F. Smith” (på engelska) (PDF, 3,99 Mb). Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia 48: sid. 57-58. https://www.jstor.org/stable/pdf/4062171.pdf. Läst 16 december 2018.
- ^ [a b] Shepherd, M. D. (2005). ”Miner bees: Perdita salicis euxantha” (på engelska). The Xerces Society for Invertebrate Conservation. Arkiverad från originalet den 25 december 2018. https://web.archive.org/web/20181225031106/https://xerces.org/perdita-salicis-euxantha/. Läst 18 december 2018.
- ^ [a b] Shepherd, M. D. (2005). ”Miner bees: Perdita salicis sublaeta” (på engelska). The Xerces Society for Invertebrate Conservation. Arkiverad från originalet den 25 december 2018. https://web.archive.org/web/20181225031138/https://xerces.org/perdita-salicis-sublaeta/. Läst 18 december 2018.
- ^ ”Perdita salicis Cockerell, 1896” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Perdita+salicis. Läst 16 december 2018.
- ^ [a b] Katie Hietala-Henschell, Emilie Blevins och Candace Fallon (Maj 2017). ”Perdita salicis sublaeta, A miner bee” (på engelska). USDA Forest Service. The Xerces Society for Invertebrate Conservation. https://www.fs.fed.us/r6/sfpnw/issssp/documents4/sfs-iihy-perdita-salicis-sublaeta-2017-05.doc. Läst 16 december 2018.