Videsläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Videsläktet
Vitpil Salix alba 'Vitellina-Tristis'Morton Arboretum acc. 58-95*1
Vitpil Salix alba 'Vitellina-Tristis'
Morton Arboretum acc. 58-95*1
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Malpigiaordningen
Malpighiales
Familj Videväxter
Salicaceae
Släkte Videsläktet
Salix
Vetenskapligt namn
§ Salix
Auktor Linné
Arter i urval
Cleaned-Illustration Salix purpurea.jpg
Hitta fler artiklar om växter med
Vide

Videsläktet eller Pilsläktet (Salix)[1][2] är ett släkte i familjen videväxter,[1] och växer som träd, buskar, ris eller örtlika dvärgbuskar. Träden i släktet kallas normalt pilträd, medan de mer buskliknande arterna oftast kallas vide. Annars brukar pilar kallas de arter som har blomning och lövsprickning samtidigt, medan arter som blommar på bar kvist kallas vide.[3] Släktet har omkring 400 arter. Videns gråaktiga bark är slät eller skrovlig och med en ved som ofta har åsar under barken. Dess vinterknoppar har ett knoppfjäll och bladen är strödda, enkla och naggade eller fint sågad. Viden är tvåbyggare med blommor samlade i axlika hängen.

Fossil av videarter har påträffats tertiära skikt i Europa, Asien och i arktiska områden, och dessa äldre arter står ofta nära nu levande tropiska videarter med många ståndare. I äldre kvartära avlagringar börjar moderna nordligare varianter av vide dyka upp. I Italen har man funnit spår av sälg och i Europas pre- och postglaciala torvlager av flera idag alpina och arktiska arter som dvärgvide, nätvide och polarvide.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Viden förekommer huvudsakligen i tempererade områdenNorra halvklotet. 2009 fanns, enligt Jordbruksverket[4] 36 videarter i Sverige, de flesta i norr. De mest välkända arterna i Sverige är sälg (S. caprea), gråvide (S. cinerea) och knäckepil (S. fragilis).[källa behövs][förtydliga]

Viden är svåra att artbestämma när hybrider förekommer. Flera odlade arter har naturaliserats, exempelvis vitpil (S. alba), rödvide (S. purpurea) och korgvide (S. viminalis).

Lokalt har plantering av pilevallar varit vanligt förekommande, främst i Skåne där träden utgör ett kännetecken för landskapet. I Skåne finns bandpil, Salix amygdalina (bygdemål: grönpil[5]) och bandvide, Salix lanceolata.

Hybrider[redigera | redigera wikitext]

Det är vanligt med hybrider inom släktet. Dessa är ofta fertila och kan vålla svårigheter vid artbestämning. Ibland förekommer hybrider med både tre och fyra arter inblandade. Ungskott och sterila exemplar kan många gånger vara omöjliga att identifiera med säkerhet.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Barken av särskilt jolster, knäckepil, vitpil och sälg har haft stor betydelse vid lädergarvning. Frö träarbeten har särskilt knäckepil och vitpil utnyttjas. basten hos olika arter har använts för flätverk av olika slag, bland annat för tillverkning av mattor. För korgflätning har särskilt korgvide, vitpil, knäckepil, mandelpil, rödvide och daggvide kommit till användning. Många tidig blommande arter, då särskilt videarter har stor betydelse som bifoder.[3]

Mandelpil, rödvide och korgvide planteras ofta längs stränder som skoning för att binda strandkanten.[3]


Medicin[redigera | redigera wikitext]

Pilblad användes redan på 500-talet f.Kr. mot smärtor och feber. Felix Hoffmann, en tysk kemist upptäckte också denna egenskap på 1890-talet. Medicinen som utvecklades senare är nu känd under namnen aspirin, magnecyl eller acetylsalicylsyra (salix betyder "pil" på latin)[6]

Idag används främst Salix purpurea vid framställning av pilträdsextrakt för dess höga halt av salicin och ingår i olika naturmedel. Användning avser främst medel mot gikt, led- och muskelinflammationer och värk, samt huvudvärk. Använd växtdel är stammens och grenarnas bark. [7]

Dottertaxa till Videsläktet, i alfabetisk ordning[1][redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17266442. Läst 26 May 2014. 
  2. ^ ”Salix L. nom. cons. - Videsläktet”. SKUD. Sveriges LantbruksUniversitet. http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=3487. Läst 4 augusti 2015. 
  3. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 651-653 
  4. ^ http://www2.sjv.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo09_3.pdf
  5. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962], sida 215 [1]
  6. ^ Flytlie, Knut T. (på svenska: 1999). Vitaminrevolutionen. Sid. 184. ISBN 91-46-17295-5 
  7. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]