Personvagn

Från Wikipedia
Personvagn är också ett äldre ord för personbil.
En vagn littera B5 ur Statens Järnvägars 1960-talsserie. En relativt normal europeisk vagn för sin tid, ovanligt i Europa var dock de korrugerade vagnskorgssidorna som dock förekom i bland annat Sverige och Frankrike. I vagnens ändpartier ses gummivulster som går efter europeisk standard.

Personvagn är en järnvägsvagn som främst är avsedd att användas i persontåg. Vissa personvagnar kan även, tillfälligtvis vid transporter, kopplas in i godståg. Under arton- och in på nittonhundratalet kunde man också köra blandade tåg med både gods- och personvagnar. Personvagnar går bakom lok. Motorlösa enheter i motorvagnståg benämns som motorvagnssläp.

De flesta personvagnar är sittvagnar. Det finns även sovvagnar och restaurangvagnar i vissa tåg. Eftersom även resgodsvagnar, postvagnar och tågvärmevagnar är avsedda att gå i persontåg räknas de som personvagnar, fast inga passagerare färdas i dem.

Förr hade personvagnar oftast 2 eller 3 hjulaxlar men under 1900-talet levererades de flesta personvagnarna med tvåaxliga boggier. Boggier medför behagligare gångegenskaper än enkelaxliga vagnar, och vagnarna kan även byggas längre (uppemot 27,50 meter; en vanlig standardlängd i Europa är 26,40 meter över buffertar).

Lokdragna personvagnar kopplas ihop till tåg av vanligen ett par tre till kanske sexton vagnar. Vissa persontåg kan även ha manövervagnar för att eliminera rundgång med loket på ändstationerna.

Personvagnarna är normalt försedda med dörrar i vagnarnas ändar, som är avsedda för genomgång till nästa vagn. Det finns dock personvagnar som saknar dörrar i ändarna och istället har dessa i mitten. Detta är vanligt för t.ex. lokaltåg och liknande. För genomgång finns också en övergångsbrygga och för att minska bullret och draget finns en bälg med gummivulster. Vid permanent sammansatta tågsätt, som det svenska X40, finns dock inga krav på snabb isär- och sammankoppling, varför sådana övergångar kan byggas tysta och dragfria. Även vagnarna littera C20 i Stockholms tunnelbana har denna moderna typ av bälg.

Utformning av personvagnar i Europa sker efter normer från samarbetsorganet UIC. Standardiseringarna sker efter RIC-avtalet. Vissa skillnader finns dock mellan länderna. Bland annat skiljer sig inredningarna och även vissa yttre detaljer kan skilja sig en del. EES/EU har normer för snabbtågsstandard.

Följande typer av vagnar hör till denna kategori:

Litteraförklaring

  • A – Första Klass
  • B – Andra Klass
  • C – Tredje Klass
  • BC – Liggvagn
  • F – Resgods
  • M - Manövervagn
  • R – Restaurang (Bistro)
  • WL – Sovvagn
  • S – Servering (Kiosk)/Specialvagn (Bio, konfereans o.s.v.)

Sittvagn

1 klass tågkupé ur SJ:s 1960-talsserie. Detta var ett normalt utförande för 1 klass under 1960-talet i Europa.

Sittvagn är en järnvägsvagn för sittande passagerare och den vanligaste personvagnen. Sittavdelningar i en järnvägsvagn kan vara av olika typer, salong och kupé. I en salong sitter ett större antal resenärer tillsammans, i stolar som är utplacerade efter varandra eller mot varandra med ett bord emellan. Se vidare artikeln persontåg där funktioner som klass, och serviceformer beskrivs liksom kundkraven på 2000-talet. I kupén reser ett mindre antal resenärer åtskilda från övriga passagerare i vagnen. Utöver kupéer i sittvagnar finns det liggkupé, sovkupé och konferenskupé.

Se även

Externa länkar