Svart rödstjärt
| Svart rödstjärt Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane av underarten gibraltariensis, den underart som finns i Västeuropa. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Phoenicurus |
| Art | Svart rödstjärt P. ochruros |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phoenicurus ochruros | |
| Auktor | (S. G. Gmelin, 1774) |
| Utbredning | |
 | |
| Underarter | |
| se text | |
| Synonymer | |
| |
Svart rödstjärt (Phoenicurus ochruros) är en fågel som tillhör släktet Phoenicurus inom familjen flugsnappare.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt är cirka 14,5 centimeter lång och väger mellan 14 och 20 gram. Den adulta hanen är på våren gråsvart på huvud, rygg och mage, har ljusa områden på vingarna och en iögonfallande orangeröd stjärt. I första sommardräkt (det vill säga ettåriga fåglar) är hanarna inte lika svarta och saknar den ljusa vingfläcken. Honan är oansenligt gråbrunt färgad, men mörkare än en hona av rödstjärt, och har brunröd stjärt.
Sången är en kort pressad strof av ganska ljudliga men något sträva toner (först en stigande räcka på 3-4 toner, och sedan en kort drill med en något utdragen sistaton) som ofta följs av ett karakteristiskt, men ej lika ljudligt, skrapande läte som låter som om man vickar en käpp i glaskross eller torrt grus: "tju-tjy-tjy-tjii-didididii(krrekrrekrrekrre)". I norra Europa är svart rödstjärt tillsammans med koltrasten den fågel som först börjar sjunga i gryningen.
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt har en palearktisk utbredning och häckar i Eurasien och i Marocko i Nordafrika. Delar av populationen är flyttfåglar som övervintrar i Medelhavsområdet, norra Afrika så långt söderut som Etiopien och Somalia, Mellanöstern, Indien och Sydostasien så långt österut som till Myanmar.
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt delas upp i ett antal underarter som främst skiljer sig åt i hur de adulta hanarna är färgade på ovansidan. Den kan delas in i tre huvudgrupper utifrån morfologi, biogeografi och analyser baserade på den mitokondriella genen för enzymet cytokrom b (Snow et al. 1988, Ertan 2006):[4]
phoenicuroides-gruppen: basal grupp i centrala och östra Asien.
- phoenicuroides (Horsfield & Moore, 1854) – häckar från Tianshan och österut till Mongoliet.
- rufiventris (Vieillot, 1818) – dess exakta utbredningsområde gentemot de andra underarterna inom gruppen är ouppklarat. Den häckar i Turkmenistan och österut genom Pamir och Altaj till Himalaya.
- xerophilus (Stegmann, 1928) – häckar från Altun Shan och österut till Nan Shan i Kina.
ochruros-gruppen: östeuropeiska/västasiatiska populationen.
- ochruros – nominatformen häckar i Kaukasus, Transkaukasus och norra Iran.
- semirufus (Hemprich & Ehrenberg, 1833) – häckar i Syrien och i de angränsande områdena i Turkiet, Libanon, Jordanien och Israel.
gibraltariensis-gruppen: västeuropeiska/nordafrikanska populationen
- gibraltariensis (J. F. Gmelin, 1789) – merparten av Västeuropa, förmodligen även i västra Turkiet. Viss klinal övergång med aterrimus.
- aterrimus (von Jordans, 1923) – häckar på Iberiska halvön och i de närliggande områdena i Atlasbergen i Marocko, Nordafrika.
Underarten aterrimus inkluderas ofta i gibraltariensis och xerophilus i phoenicuroides.[5]
En studie från 2018 visar att svarta rödstjärtar från Altaj, Tuva, norra Kina och västra Mongoliet skiljer sig från fåglar av underarten phoenicuroides i områdena i Turkestan, då färgen på huvud, nacke och rygg är enhetligt mörkgrå och inte konstrasterar varandra. Denna nya underart har fått namnet murinus.[6]
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt spred sig norrut i Europa i samband med industrialiseringen och invandrade till Sverige i början av 1900-talet. Idag förekommer den sparsamt till sällsynt i södra Sverige upp till Dalsland–Närke–Gästrikland. Den förekommer karakteristiskt i industriområden, hamnar och vid större byggarbetsplatser, där byggnaderna tjänar som "ersättning" för dess ursprungliga klippmiljö. Det svenska beståndet flyttar i september–november till Mellaneuropa och västra Medelhavsområdet. Enstaka fåglar kan övervintra i södra Sverige. Den återkommer i april–maj.
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Rödstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar och stenskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
_at_Sindhrot_near_Vadodara,_Gujrat_Pix_119.jpg)
Biotop[redigera | redigera wikitext]
Ursprungligen levde den svarta rödstjärten i klippiga berg upp till 3000 meters höjd, men den har sedan dess utbrett sig över fler områden. Sedan ungefär 200 år påträffas den också i städer. Den bygger sitt bo i bergsskrevor eller på hus i nischer och skrymslen.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Honan bygger ett relativt slarvigt bo och lägger fyra till sex ljusblå till vita ägg. Hon ruvar sedan ensam på äggen i 12 till 16 dagar. Ungfåglarna matas sedan av båda föräldrarna i 12 till 19 dagar. Ofta förekommer två kullar om året, ibland till och med tre.
Föda[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt äter insekter och på hösten även bär. Den söker föda på marken eller jagar från en sittplats förbiflygande insekter.
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Svart rödstjärt har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1] I Europa tros 5,76–10 miljoner par häcka. Utifrån antagandet att Europa antas utgöra ungefär 35 % av artens utbredningsområde kan världspopulationen därför mycket preliminärt uppskattas till mellan cirka 33 och 57 miljoner vuxna individer.
Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige är svart rödstjärt en fåtalig art med en uppskattad population på mellan 800 och 1 600 häckande individer. De senaste 30 åren har den ökat i antal med 5–45 %, men de senaste tio åren har beståndet varit stabilt. Arten upptas sedan 2015 på Artdatabankens rödlista för hotade arter och placeras där i kategorin nära hotad (NT).[9][10]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] BirdLife International 2018 Phoenicurus ochruros . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 7 januari 2023.
- ^ Carl Agardh Westerlund (1867) Skandinavisk oologi, Albert Bonniers förlag, Stockholm, sid:53
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
- ^ Fedorenko, V.A. (2018). A new subspecies of the Black Redstart – Phoenicurus ochrurosmurinus subsp. nov. from the Altai-Sayan Mountainous Country and the current breeding range of the Black Redstart. Proc. Zool. Inst. Russ. Acad. Sci. 322:108–128.
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol Phylogenet Evol.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. Zool Scripta.
- ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Artfakta om svart rödstjärt, ArtDatabanken.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Larsson Lars (2001) Birds of the World, Cd-rom
- Ertan, Kemal Topaç (2006) The evolutionary history of Eurasian redstarts, Phoenicurus. Acta Zoologica Sinica, vol.52, sid:310–313. PDF fulltext
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Svart rödstjärt
Wikimedia Commons har media som rör svart rödstjärt.
Wikispecies har information om svart rödstjärt.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
|