Pierre Mauroy

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pierre Mauroy
Pierre Mauroy 1990.jpg
Pierre Mauroy, .
Född5 juli 1928[1][2][3]
CartigniesFrankrike
Död7 juni 2013[1][2][3] (84 år)
ClamartFrankrike[4]
Begravdcimetière de l’Est
MedborgarskapFrankrike
Utbildad vidÉcole normale nationale d'apprentissage Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker, skollärare, lärare
BefattningParlamentsledamot i Frankrike
Ordfører i Lille (1973–2001)
Europaparlamentariker
första Europaparlamentet (1979–1980)[5]
Frankrikes premiärminister (1981–1984)
Førstesekretær i det franske sosialistpartiet (1988–1992)
Senator (1992–2011)
Politiskt partiSocialistiska partiet och Franska sektionen av Arbetarinternationalen
ReligionKatolicism
UtmärkelserStorkorset av Nationalförtjänstorden (1981)
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden (1982)
Officer av Quebecs nationalorden (1986)
Storofficer av Hederslegionen (2008)
Storkors av Kristi militärorden[6]
Senegals Lejonorden
Republiken Polens förtjänstorden
Finlands Lejons orden
Riddare av Leopoldorden
Kommendör av Kronorden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset
Stora ordensbandet av Cederträdorden
Redigera Wikidata

Pierre Mauroy, född 5 juli 1928 i Cartignies, Nord, död 7 juni 2013 i Clamart, Hauts-de-Seine, var en fransk politiker, medlem av Socialistiska partiet (PS), och landets premiärminister från 23 maj 1981 till 17 juli 1984 under president François Mitterrand.[7][8][9] Mauroy var även borgmästare i Lille 1973-2001.

Mauroy gick vid 16 års ålder med i ungdomsorganisationen av Franska sektionen av Arbetarinternationalen (SFIO, en föregångare till PS), och var dess nationelle sekreterare från 1950 till 1958.[7] 1963 blev han ledamot av SFIO:s partistyrelse. Vid partikongressen i Épinay-sur-Seine 1971 var han en av de som hjälpte Mitterrand att ta kontroll över Socialistpartiet. Han valdes in i parlamentet på en mandat från departementet Nord 1973.

Mauroy var talesperson för Mitterrands presidentvalskampanj 1981 och blev efter presidentvalet utsedd till premiärminister. Han avgick 1984 efter kontroverser kring finansieringen av privata skolor.

Mauroy var förstesekreterare för Socialistpartiet 1988-1992 och ordförande för Socialistinternationalen 1992-1999.[7] Han stödde Ségolène Royals kandidatur när det franska socialistpartiet skulle utse presidentkandidat år 2007.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] läs online, www.senat.fr, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, omnämnd som: Pierre Mauroy, Sycomore-ID: 5131, läs online, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  5. ^ läs online, www.europarl.europa.eu, (Källa från Wikidata)
  6. ^ läs online, www.ordens.presidencia.pt, (Källa från Wikidata)
  7. ^ [a b c] Mauroy, Pierre, rulers.org, läst 2020-11-16
  8. ^ France, rulers.org, läst 2020-11-16
  9. ^ * Pierre Mauroy, ancien premier ministre, est mort, Le Monde, 2007-06-07 (franska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Raymond Barre
Frankrikes premiärminister
19811984
Efterträdare:
Laurent Fabius
Företrädare:
Lionel Jospin
Förstesekreterare för Socialistiska partiet
19881991
Efterträdare:
Laurent Fabius