Piperacillin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Piperacillin

Piperacillin är ett semisyntetiskt bredspektrumantibiotikum som hör till gruppen betalaktampenicilliner. Det verkar genom att hämma cellväggssyntesen hos bakterier och utövar effekt mot både flertalet grampositiva (till exempel streptokocker, enterokocker och stafylokocker) och gramnegativa (exempelvis Escherichia coli och andra Enterobacteriaceae samt Pseudomonas aeruginosa) bakterier, inklusive anaerober som Bacteroides fragilis.

Piperacillin används alltid i kombination med en betalaktamashämmare, tazobaktam. Kombinationen, piperacillin-tazobaktam, tas upp dåligt via mag-tarmkanalen och ges därför intravenöst på sjukhus. Det är ett preparat reserverat för allvarliga infektioner. [1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Piperacillin används vid svåra bukinfektioner, andra svåra infektioner till exempel urosepsis och sjukhusförvärvad lunginflammation (nosokomial pneumoni) samt vid oklar feber hos neutropena patienter.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=493
  2. ^ ”Fass, Piperacillin/Tazobaktam”. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20070720000011&DocTypeID=3&UserTypeID=0. Läst 9 februari 2013.