Stafylokocker

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stafylokocker
Staphylococcus aureus 01.jpg
Systematik
DomänEubakterier
Eubacteria
RikeBakterier
Bacteria
StamFirmicutes
KlassKocker
Cocci
OrdningBacillales
FamiljStaphylococcaceae
SläkteStafylokocker
Staphylococcus
Vetenskapligt namn
§ Staphylococcus
AuktorRosenbach, 1884
Arter

S. afermentans
S. aureus
S. auricularis
S. capitis
S. caprae
S. cohnii
S. epidermidis
S. felis
S. haemolyticus
S. hominis
S. intermedius
S. lugdunensis
S. pettenkoferi
S. saprophyticus
S. schleiferi
S. simulans
S. vitulus
S. warneri

S. xylosus

Stafylokocker (Staphylococcus) är ett släkte icke sporbildande grampositiva runda bakterier (kocker). Namnet Staphylococcus härrör från grekiskans staphylé som betyder druvklase, vilket syftar på bakteriernas utseende i mikroskop. De producerar katalas, vilket gör att de lätt kan skiljas från streptokocker vid odlingsdiagnostik i laboratoriet. S. aureus producerar koagulas. Vissa arter av stafylokocker producerar även toxiner (exempelvis enterotoxin).

De flesta stafylokocker finns i människans normalflora (Staphylococcus saprophyticus ingår ej i normalfloran) på hud och i håret samt slemhinna men är också viktiga patogener. De kan orsaka flera olika infektioner men är en särskilt vanlig orsak till hudinfektioner, skelettinfektioner och endokardit. Staphylococcus aureus kan också ge upphov till matförgiftning.

När penicillin började användas på 1940-talet utvecklade de från början penicillinkänsliga stafylokockerna snabbt penicillinresistens. Orsaken till resistensen är att stafylokockerna producerade penicillinas som bryter ner β-laktamringen hos penicillin. Bakterien bär genen för denna egenskap på plasmider, som de lätt kan byta mellan varandra, vilket leder till att resistensen sprids. Isoxapenicillinerna (exempelvis oxacillin eller flukloxacillin) bryts dock inte ned av penicillinaset. De lämpar sig därför väl för behandling av stafylokockinfektioner.

Ett tilltagande problem inom sjukvården är förekomst av stafylokocker som blivit resistenta också mot isoxapenicilliner. Dessa kallas meticillinresistenta S. aureus eller förkortat MRSA. Sådana bakterier är ofta resistenta också mot flera andra sorters antibiotika.