Visa källa för Politik i Spanien

{{Sidoruta begrepp|250px|namn=Politik i Spanien|
[[Fil:Comunidades_autónomas_de_España.svg|center|250px]]
Kartan visar [[Spaniens autonoma regioner]], ett resultat av den demokratiska övergången efter [[Francisco Franco|Franco]]s död.
----
*'''Betydelse''' – [[politik]] i [[Spanien]]
*'''Karaktär''' – monarki med federala inslag och stark identitet i vissa [[Spaniens autonoma regioner|regioner]]; maktväxling mellan konservativa och socialistiska regeringar
*'''Utveckling''' – återkommande [[korruption|korruptionsaffärer]] på 2010-talet med politisk splittring som följd; politisk kris med [[katalanism|katalansk koppling]]
*'''Relaterade begrepp''' – [[Spaniens historia]], [[ETA]], [[Kataloniens nationaldag]]
}}

'''Politik i Spanien''' är det [[politik|politiska]] landskapet och arrangemangen för att styra [[Europeiska unionen]]s till ytan näst största och till invånarantalet femte största land. Spanien är medlem i [[Nato]] sedan 1982 och i EU sedan 1986. 

Den gällande [[Spaniens grundlag|författningen]] stadfästes [[1978]], under den demokratiska återgången efter [[Francisco Franco]]. Författningen innebär stor decentralisation av makten till styrena i [[Spaniens autonoma regioner]], men Spanien är en [[konstitutionell monarki]] och ingen [[federation]]. Kungen är [[statschef]] och [[premiärminister]]n [[regeringschef]]. Parlamentet ([[Cortes Generales]]) har två kamrar: [[Spaniens deputeradekammare|Congreso de los Diputados]] (Underhuset, ''Deputeradekammaren'') och [[Spaniens senat|Senado de España]] (Överhuset, ''Senaten'').

Spaniens enhet har utsatts för prövningar genom nationalistiska strömningar i [[Baskien (autonom region)|Baskien]] och [[Katalonien]] (se [[katalanism]]). Medan väpnad terror från baskiska [[ETA]] på senare år ersatts med större regional autonomi, har krav på större självstyre i Katalonien mötts med motstånd från den spanska centralmakten. Under 2010-talet har dessa motsättningar skärpts, med återkommande massdemonstrationer och polisingripanden som några resultat.

==Översikt==
Den spanska rikspolitiken har sedan [[Återgången till demokrati i Spanien|1970-talets återgång till demokrati]] dominerats av två stora partier, ett på vardera halva av det politiska fältet. Sedan 1982 har dessa utgjorts av det konservativa [[Partido Popular|PP]] och det socialdemokratiska [[Spanska socialistiska arbetarpartiet|PSOE]], vilka växlat vid makten.<ref name=europaportalen/>

Vid parlamentsvalen 2015 skedde ett trendbrott, då två nya partier – vänsterpartiet [[Podemos]] och centerinriktade [[Ciudadanos]] – blev tredje respektive fjärde största parti med sammanlagt 105 platser i Deputeradekammaren. Framgångarna skedde delvis i ljuset av en mängd [[korruption]]saffärer där de båda stora partierna varit inblandade.<ref>Fernández, Pepe (2015-07-19): [http://www.ideal.es/almeria/201507/19/podemos-ciudadanos-corrupcion-20150719131633.html "PODEMOS, CIUDADANOS Y LA CORRUPCIÓN".] ideal.es. Läst 9 september 2016. {{es}}</ref> Ciudadanos är ett från början [[Katalonien|katalanskt]] politiskt parti som lanserat sig som riksparti och som samtidigt motsätter sig [[katalanism|katalansk nationalism]]. Vid de allmänna valen 2015 tog partiet många röster från [[Enhet, framsteg och demokrati|UPyD]], ett från början ''[[Baskien (autonom region)|baskiskt]]'' men anti-separatistiskt parti som lanserat sig på riksplanet och fick stora framgångar vid de allmänna valen 2011.

[[Fil:Identitat_propia_espanya_svenska.svg|mini|Spaniens regioner har mer (mörklila) eller mindre (ljuslila) stark regional identitet. Data från 2009.]]
Starka spänningar råder mellan centralmakten i [[Madrid]] och de olika [[Spaniens autonoma regioner|regionerna]]. De senare har under årens lopp fått större självstyre, för att förekomma separatistiska krav. Detta till trots har framför allt två regioner fortsatt hävda deras särart – [[Baskien]] och [[Katalonien]]. I det förra drev den terroriststämplade organisationen [[ETA]] länge en kamp för regionens självständighet,<ref name=europaportalen/> medan separatismen i Katalonien blivit mer märkbar först under 2010-talet och delvis i opposition mot det styrande Partido Popular i Madrid (se även [[katalanism]]). Även i [[Galicien]] och vissa andra regioner har regionala partier fått stor betydelse.

[[Lista över Spaniens statsöverhuvuden|Spaniens kung]] har en viss politisk makt, eftersom han både kan upplösa parlamentet och föreslå [[Lista över Spaniens regeringschefer|kandidat till premiärministerposten]]. Andelen kvinnliga politiker i Deputeradekammaren är sedan parlamentsvalen (december 2015) 40,0 procent; detta placerar Spanien på fjärde plats i den europeiska jämställdhetsstatistiken, efter [[Sverige]], [[Finland]] och [[Island]].<ref>[http://www.ipu.org/wmn-e/classif.htm "Women in national parliaments".] ipu.org, 2016-02-01. Läst 18 april 2016. {{en}}</ref>

==Historik==
{{Se även|Spaniens historia}}
=== 1970– och 80-talet ===
{{Se även|Återgången till demokrati i Spanien}}
[[Fil:Spanish seat evolution graph (1977-2011).png|miniatyr|stående=1.9|Utfallet i antal mandat (av [[Deputeradekongressen]]s totalt 350 platser) de i spanska allmänna valen 1977–2011. Partiförkortningarna: '''PSOE''' = [[Spanska socialistiska arbetarpartiet]], '''AP/PP''' = [[Alianza Popular]]/[[Partido Popular]], '''UCD/CDS''' = [[Unión de Centro Democrático]], '''PCE/IU''' [[Spaniens kommunistiska parti]]/[[Enade vänstern (Spanien)|Enade vänstern]], '''UPyD''' = [[Enhet, framsteg och demokrati]].]]
Efter diktatorn [[Francisco Franco]]s död [[1975]], som hade haft makten sedan slutet på [[Spanska inbördeskriget]] [[1939]], återinfördes [[demokrati]]n i [[Spanien]] efter en övergångsperiod som varade från [[1975]] till [[1978]].

Under denna period bytte landet styrelseskick, från Francodiktaturen till en [[konstitutionell monarki]]. Under premiärministern [[Adolfo Suárez]] godkände man [[1977]] en politisk reformen [[1977]] och den nuvarande [[Constitución Española de 1978|spanska konstitutionen]] infördes [[1978]]. Suárez styrde landet från [[1976]] till [[1982]].

Den [[23 februari]] [[1981]] intog en grupp rebeller från [[Guardia Civil, Spanien|Guardia Civil]] deputeradekammaren med avsikten att införa en militär diktatur. Men den stora majoriteten av de militära [[Fuerzas Armadas Españolas|styrkorna]] vidhöll sin lojalitet mot den spanske kungen [[Juan Carlos I av Spanien|Don Juan Carlos I]], som använde sin kungliga auktoritet för att förhindra statskuppen.

Spanien gick med i [[NATO]] i början av [[1982]]. I oktober samma år vann socialistiska arbetarpartiet ''Partido Socialista Obrero Español'' ([[PSOE]]), under ledning av [[Felipe González Márquez]], valet till kongressen och senaten med [[absolut majoritet]]. PSOE fick också absolut majoritet i valen [[1985]] och [[1989]]. PSOE under ledning av González styrde landet under de följande 13 åren. Under hans mandatperiod utvecklades den spanska [[välfärdsstaten]], modellen för regionernas självstyre och man genomförde betydande reformer inom socialpolitiken, som var eftersatt på grund av den tidigare diktaturen. Till perioden kan också kopplas flera politiska skandaler och den [[Grupos Antiterroristas de Liberación|spanska socialistregeringens illegala antiterroriststyrka]]. 1986 gick Spanien in i [[Europeiska gemenskapen]].

===1990- och 2000-talet===
I mars [[1996]], övertogs landets styre av [[Partido Popular, Spanien|Partido Popular]] (PP) och [[José María Aznar]], som fick nästan hälften av [[mandat]]en i kongressen. Aznar beslöt att liberalisera ekonomin med ett program för [[privatisering]], reformera arbetsmarknaden, och vidtog steg och mått för att öka konkurrensen på vissa marknader, främst [[telekommunikation]]. Under första mandatperioden för Aznar, uppfyllde Spanien EU:s kriterier för medlemskap i [[Ekonomiska och monetära unionen|valutaunionen]]. Under denna period deltog Spanien, tillsammans med [[USA]] och andra allierade stater i NATO i militära operationer i [[Socialistiska federationen Jugoslavien|Jugoslavien]]. Spanien deltog också i [[Kosovokriget]] [[1999]], och de spanska militärstyrkorna och några enheter från spanska polisen deltog i fredsstyrkorna i [[Bosnien]] ([[IFOR]], [[SFOR]]) och i [[Kosovo]] ([[KFOR]]). 

[[Partido Popular|PP]] fick absolut majoritet i de två kamrarna i [[Cortes Generales]] vid valet i mars [[2000]]. Detta resultat gjorde det möjligt för Aznar att bilda en regering utan att behöva stöd från andra politiska grupperingar såsom hans tidigare regering. Aznar är en beslutsam försvarare av de transatlantiska relationerna och [[kriget mot terrorismen]]. Mandatperioden kännetecknas av sociala omvälvningar genom några lagar och beslut (ändringar i skollagen, [[Irakkriget]] [[2003]], [[förlisningen av oljefartyget Prestige]] [[2002]], [[Bombdåden i Madrid 2004]]) som delar av befolkningen inte accepterade. Inför valet [[2004]] utnämnde Aznar den dåvarande vice premiärministern [[Mariano Rajoy]] som kandidat för [[Partido Popular|PP]].

Spanska socialistiska arbetarpartiet, [[PSOE]] vann detta val. [[José Luis Rodríguez Zapatero]] valdes till premiärminister.{{anm|Den spanska titeln är ''Presidente del Gobierno de España'', president/ordförande för Spaniens regering, men posten motsvarar andra länders premiärminister och översätts oftast under det namnet till andra europeiska språk.}} De tre viktigaste åtgärderna i början av hans mandatperiod var: 50 procent representation av kvinnor i regeringsministären, tillbakadragande av de spanska trupperna i Irak och godkännande av giftermål mellan homosexuella.

[[Fil:Mariano Rajoy (diciembre de 2011).jpg|mini|stående|[[Partido Popular]]-ledaren [[Mariano Rajoy]], premiärminister i Spanien sedan 20 november 2011 till 2 juni 2018]]

=== Parlamentsvalen 2008 och 2011 ===
Efter allmänna val den [[9 mars]] [[Parlamentsvalet i Spanien 2008|2008]] kunde [[Spanska socialistiska arbetarpartiet]], lett av [[José Luis Rodríguez Zapatero]], förklara sig vara vinnare. Vid valet hade Spanien ännu inte gått in i den ekonomiska lågkonjunkturen som då börjat spridas över Västeuropa. Men direkt efter valet drabbades en Spanien av en ekonomisk tvärnit. Krisen förvärrades sedan snabbt när Lehman Brother föll i USA samtidigt som den stora spanska byggbubblan föll samman och det som ursprungligen var en lågkonjunktur utvecklades till en allvarlig skuldkris. Premiärminister Zapatero dröjde dock med att försöka bromsa statens utgifter vilket förvärrade krisen. När han sedan agerade 2010 var det med mycket hårda nedskärningar som ledde till att han snabbt förlorade popularitet, enligt den analys som Spanienkännaren Thomas Gustafsson redovisar i fackboken "Spanien: En stat, flera nationer". Under 2011 blev till slut Zapateros ställning ohållbar och han valde att tidigarelägga parlamentsvalet till hösten 2011 och i samband med detta avgå.  

[[Parlamentsvalet i Spanien 2011]] som avsåg den X Legislaturen hölls den [[20 november]] [[2011]]. Socialistpartiets kandidat var Alfredo Pérez Rubalcaba, tidigare inrikesminister i Zapateros regering. Segrare i valet blev konservativa partiet [[Partido Popular]], lett av [[Mariano Rajoy]].<ref>{{tidningsref |författare=MADRID TT-AFP-REUTERS |rubrik="Jordskredsseger för spanska PP" |url=http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jordskredsseger-for-spanska-pp_6648106.svd |tidning=[[Svenska Dagbladet]] |datum=20 november 2011 |hämtdatum=21 november 2011}}</ref>

===Mitten av 2010-talet===
[[Fil:Ahora En Común (17380798126).jpg|mini|stående=1.2|Under 2010-talet har ett antal nya partier och partikoalitioner bildats inom spansk politik. På bilden syns ett möte i maj 2015 – två veckor före de spanska kommunalvalen – med representanter för bland annat partikoalitioner från Barcelona ([[Ada Colau]], [[Barcelona en Comú]]) och Madrid ([[Manuela Carmena]], [[Ahora Madrid]]).]]
Under Mariano Rajoys första år vid makten fördjupades skuldkrisen. De nedskärningar som gjordes ledde dessutom till att arbetslösheten ökade och vid inledningen av 2013 var över 25 procent av arbetskraften arbetslös. Samtidigt drabbades det konservativa regeringspartiet av en allvarlig korruptionsskandal. Men med egen majoritet i parlamentet kunde ändå Mariano Rajoy fortsätta driva sin politik. Krisen ledde dock till att separatismen växte i Katalonien<ref name=guard1209/><ref name=guard1505/> och Baskien,<ref name=lanacion12/> samtidigt som förtroendet för regeringen föll till en ny bottennivå.

Under 2014 bildades det vänsterinriktade partiet [[Podemos]], med [[Pablo Iglesias Turrión|Pablo Iglesias]] som främsta talesperson. Samtidigt har det borgerliga [[Ciudadanos]] (grundat 2006{{anm|Både Ciudadanos och det baskiska [[Enhet, framsteg och demokrati]], bildat 2007, etablerades i reaktion mot de allt starkare separatistiska politiken hos de ledande partierna i Katalonien respektive [[Baskien]]. Båda har därefter kommer att etablera sig även utanför sina regioner. Det sistnämnda partiet har dock på senare år förlorat i betydelse och röstantal i de allmänna valen.<ref name=20min15/>}}) växt i betydelse, även utanför sitt kärnområde Katalonien. Båda partierna har marknadsfört sig som alternativ till de stora etablerade partierna (PSOE respektive ''både'' PP och [[Convergència i Unió|CiU]]), och de genom senare års ekonomiska kriser och korruptionsskandaler dragit till sig "missnöjesröster". Vid [[Europaparlamentsvalet 2014|2014 års Europaparlamentsval]] erhöll Podemos 5<ref name=guard1405/> av Spaniens 54 mandat, medan Ciudadanos nådde två mandat.<ref name=huff1405/> Efter 2015 års spanska regionalval har Ciudadanos hittills tagit plats i minst 11{{anm|I [[Navarra]], [[Castilla-La Mancha]] och [[Kanarieöarna]] uppnåddes inga mandat, medan valen i Galicien, Basken och Katalonien – där Ciudadanos har mandat sedan tidigare – sker senare under året.}} regionförsamlingar, med en snittandel röster på 8,4<ref name=ac15/> procent. Vid samma regionalval nådde Podemos än större framgångar, genom att man tog sig in i alla de regionala parlamenten (med en genomsnittlig röstandel på cirka 13,5<ref name=ac15/> procent) och i mandat räknat blev tredje största parti i nio församlingar.

Samtidigt med regionalvalen 2015 arrangerades kommunalval över hela Spanien. I ett antal av de största städerna deltog Podemos som ett av flera partier i nybildade lokala partikoalitioner med vänsterinriktning, och i bland annat [[Madrid]]<ref name=yahoo-afp15/> och [[Barcelona]]<ref name=guard1505/> kom dessa koalitioner ([[Ahora Madrid]] respektive [[Barcelona en Comú]]) att ta över borgmästarposten. I kommunalvalen i [[Valencia]] kom ytterligare en nystartad partikoalition – det grön-röd-nationalistiska{{anm|Nationalismen ifråga är [[valencianism]], den regionala valencianska motsvarigheten till [[katalanism]]en längre norrut.}} [[Compromís]] att bli tredje största parti; Compromís tog trots detta över posten som borgmästare, sedan ingen av de två största partierna (PP och PSOE) lyckats få stöd av en majoritet av kommunförsamlingen. Därmed ändades ett 24 år långt PP-styre i staden Valencia.<ref>[https://www.thespainreport.com/16582/left-wing-coalition-agrees-deal-to-govern-valencia-city-hall-and-name-compromis-candidate-mayor/ "Left-Wing Coalition Agrees Deal To Govern Valencia City Hall And Name Compromís Candidate Mayor".] {{Wayback|url=https://www.thespainreport.com/16582/left-wing-coalition-agrees-deal-to-govern-valencia-city-hall-and-name-compromis-candidate-mayor/ |date=20150621211301 }} thespainreport.com, 2015-06-05. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>

27 september vann en majoritet av självständighetsivrande partier de regionala [[Kataloniens parlament|parlamentsvalen]] i Katalonien. 9 november röstade parlamentet igenom en resolution om att inleda en process mot full självständighet för regionen och separation från Spanien. Den spanska regeringen har anmält det hela till landets författningsdomstol, och den eskalerande konflikten mellan den spanska staten och det [[Generalitat de Catalunya|regionstyret]] har lett till en konstitutionell kris på både riks- och regionalplanet. 20 december gick Spanien till parlamentsval,<ref>[http://www.bbc.com/news/world-europe-34792355 "Catalonia vows to continue independence bid despite court ruling".] bbc.com, 2015-11-11. Läst 12 november 2015. {{en}}</ref> vilket ledde till att de ledande partierna PP och PSOE gick starkt tillbaka till förmån för Podemos och Ciudadanos. Båda parlamentsvalen – i Spanien och Katalonien – ledde till otydliga majoriteter och till – fram till början av januari – ett läge utan utsedda regeringschefer.<ref>Díez, Anabel (2015-12-24): [http://politica.elpais.com/politica/2015/12/23/actualidad/1450869148_958153.html "Sánchez dice ‘no’ a Rajoy e intentará formar un Gobierno de cambio".] elpais.com. Läst 27 december 2015. {{es}}</ref><ref>Masreal, Fidel (2015-12-03): [http://www.elperiodico.cat/ca/noticias/politica/mas-amb-investidura-sense-proces-tirara-endavant-cup-4722281 ”Mas: "Amb investidura o sense, el procés tirarà endavant"”.] elperiodico.cat. Läst 27 december 2015. {{ca}}</ref> 10 januari 2016 framröstades [[Carles Puigdemont]] dock till ny [[Kataloniens regionpresident|regionpresident i Katalonien]],<ref name=ara160110/> medan den av kungen utsedde spanske regeringsbildaren [[Pedro Sánchez]] (PSOE)<ref name=elpais160219/> i början av mars misslyckades att få majoritet i deputeradekammaren – för första gången under den spanska demokratin efter Franco. Om även alternativa försök till godkännande av regeringsbildare fram till början av maj 2016 misslyckas utlyses nyval i Spanien.<ref name=elper160304/>

Nyvalet genomfördes slutligen 26 juni 2016. I Deputeradekammaren resulterade valet en smärre framgång för PP, samtidigt som PSOE, [[Unidos Podemos]] (en koalition mellan Podemos och vänsterpartiet [[Enade vänstern (Spanien)|Izquierdo Unida]]) och Ciudadanos alla förlorade ett mindre antal mandat.<ref>García, Luis B. (2016-06-27): [http://www.lavanguardia.com/politica/elecciones/20160626/402774538581/resultados-elecciones-generales.html "Rajoy gana y reclama gobernar".] lavanguardia.com. Läst 9 september 2016. {{es}}</ref> Den politiska jämvikten var dock oförändrad. Efter att Mariano Rajoy, ledare för det största partiet, misslyckats att få parlamentariskt stöd i månadsskiftet augusti/september, utsåg kungen PSOE:s Pedro Sánchez som kandidat till att bilda regering.<ref>[http://politica.elpais.com/politica/2016/09/06/actualidad/1473146668_278618.html "Pedro Sánchez ratifica su ‘no’ a Rajoy en una charla de 10 minutos".] elpais.com, 2016-09-06. Läst 9 september 2016. {{es}}</ref>

Även Sánchez misslyckades dock i sina nya försök att bilda regering, och slutligen omvaldes Rajoy den 27 oktober 2016 som spansk premiärminister. Efter ett internt uppror i PSOE, där Sánchez till slut valde att avgå som partiledare,<ref>Buck, Tobias (2016-10-02): [https://www.ft.com/content/92a93964-88a1-11e6-8cb7-e7ada1d123b1 "Spain’s Socialists ‘in tatters’ as Sánchez steps down".] ft.com. Läst 7 november 2016. {{en}}</ref> valde partiet att (i stort sett) lägga ner sina röster i parlamentet. De 69 nedlagda rösterna var de flesta (och de 111 motrösterna det minsta antalet) sedan den moderna spanska demokratins införande i slutet av 1970-talet.<ref>[http://elpais.com/elpais/2016/10/27/media/1477581285_427331.html "Rajoy presidente: resultado de la segunda votación de investidura".] elpais.com, 2016-10-29. Läst 7 november 2016. {{es}}</ref>

===Katalanska konflikten trappas upp (2017)===
{{dubbel bild|höger|Operació Anubis a la Conselleria d'Economia.jpg|200|20Set Barcelona 14.jpg|200|"[[Operation Anubis]]", en samlad polisaktion mot arrangörerna av den ensidigt utlysta folkomröstningen 2017, ledde till stora demonstrationer i Barcelona.}}
{{Fördjupning2|Operation Anubis|Folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet|Spaniens konstitutionella kris 2017}}
Rajoys regering fick till slut parlamentarisk majoritet bakom sin budgetproposition för 2017, genom ett avtal med [[Baskiska nationalistpartiet]] (EAJ-PNV) som inkluderade ekonomiska förmåner för den baskiska regionen.<ref name=elpais161031/> Motsvarande stöd inför 2018 års budget frös dock inne, efter att EAJ-PNV röstat emot förslaget.<ref name=publico170921/> Propositionen lades samtidigt som Spaniens regering genomfört [[Operation Anubis|husrannsakningar och gripanden samt beslagtagit materiel]] med koppling till [[Folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet|Kataloniens ensidigt (men av EAJ-PNV stödda) folkomröstning]] den 1 oktober. PSOE gav parlamentariskt stöd till regeringens handlande gentemot Katalonien,<ref name=cadenaser170828/> samtidigt som man följde sin traditionella linje att vägra acceptera en PP-dikterad ekonomisk politik.

Spaniens nationella polisstyrkor utökades fram till 1 oktober till minst 16&nbsp;000.<ref name=bloomberg170921>{{webbref |efternamn= |url= https://www.bloomberg.com/news/articles/2017-09-21/spain-hires-cruise-liner-to-house-police-in-rebel-catalonia |titel= Spain Hires Cruise Liner to House Police in Rebel Catalonia |datum= 2017-09-21 |verk=bloomberg.com  |hämtdatum= 4 oktober 2017 |språk= engelska }}</ref> Under valdagen skedde sammandrabbningar mellan väljare (som gjorde passivt motstånd under sittdemonstrationer) och polis vid ett antal vallokaler i bland annat Barcelonaregionen. Över två miljoner katalaner röstade, trots att röstandet stördes helt eller delvis vid över 300 vallokaler. Fastän över 800 skadade ansåg Spaniens regering att polisen endast utfört proportionerligt våld.<ref name=lavn1710023>{{webbref |efternamn= Navarro, Mayka |url= http://www.lavanguardia.com/encatala/20171002/431732885419/actuacio-policia-nacional-mossos-esquadra-referendum-1o-catalunya.html |titel= 
Per què la Policia sí i els Mossos no |datum= 2017-10-02 |verk= lavanguardia.com |hämtdatum= 4 oktober 2017 |språk=katalanska }}</ref> Ledande politiker inom EU uttalade sig försiktigt angående polisinsatserna och såg det hela som en inre spansk angelägenhet, men oppositionspolitiker från ett antal europeiska länder var hårdare i sin kritik av vad de såg som spansk polisbrutalitet.

[[Fil:08.10.2017 Manifestació "Prou! Recuperem el seny" - Barcelona 17.jpg|mini|Två massdemonstrationer ''för'' Spaniens enhet och mot katalansk separatism arrangerades i Barcelona 8 (bilden) respektive 29 oktober 2017.]]
En [[generalstrejk]] utlystes till den 3 oktober, då katalaner i ett antal städer – inklusive cirka 700&nbsp;000 i Barcelona<ref name=20min171003>{{webbref |efternamn= |url= http://www.20minutos.es/noticia/3150748/0/huelga-cataluna-directo/ |titel= Jornada de huelga con multitudinarias manifestaciones en Cataluña |datum=2017-10-03  |verk= 20minutos.es |hämtdatum= 4 oktober 2017 |språk= spanska}}</ref> – deltog i gatudemonstrationer mot Spaniens övervåld och för katalansk självständighet. Besked väntades även om huruvida den katalanska regeringen/parlamentet verkligen skulle låta utropa regionens självständighet. Eventuella förhandlingar med Spaniens regering försvårades av dennas kategoriska vägran att diskutera någon som helst folkomröstning i regionen.

Den eskalerande konflikten har enligt vissa utvecklats till värsta [[grundlag|konstitutionella]] krisen i Spanien efter [[Francisco Franco]]s död.<ref name=cnn170927>{{webbref |efternamn= Said-Moorhouse, Lauren |url= http://edition.cnn.com/2017/09/27/europe/catalan-referendum-explained/index.html |titel= Catalan referendum, explained: What's behind the push to break from Spain? |datum= 2017-09-28 |verk= cnn.com |hämtdatum= 4 oktober 2017 |språk= engelska}}</ref> Den utspelas 83 år efter [[6 oktober-händelserna 1934]], då en katalansk republik utropades, den dåtida katalanska autonomin drogs in och den regionala regeringen fängslades.<ref name=elmundo15>{{webbref |efternamn= |url= http://www.elmundo.es/la-aventura-de-la-historia/2015/09/21/55fff4caca4741491d8b458f.html |titel= El día que Cataluña se separó de España |datum= 2015-10-06 |verk= elmundo.es |hämtdatum= 4 oktober 2017 |språk= spanska}}</ref>

Den 27 oktober röstade Kataloniens parlament för att låta utropa den oavhängiga [[Republiken Katalonien]]. Samma eftermiddag röstade Spaniens senat för att upphäva regionens autonomi, genom att utlösa författningsartikel 155. Spaniens regering tog då över styret över regionen, upplöste parlamentet och avskedade regionregeringen inklusive regionpresident. Landets riksåklagare åtalade några dagar senare hela regionregeringen samt ordinarie och vice talmän i Kataloniens parlament för [[uppror]], [[uppvigling]] och [[förskingring]] av allmänna medel. Samtidigt utlystes nyval till regionparlamentet till den 21 december, för att så småningom återinrätta regionens autonomi med ett nytt regionalt styre.

Efterspelet av utropandet av Republiken Katalonien gick mestadels fredligt till (demonstrationer både för och emot republiken har dock fortsatt att arrangeras i bland annat Barcelona<ref name=elpais171029>{{webbref |efternamn= |url= https://elpais.com/ccaa/2017/10/29/catalunya/1509272972_833244.html |titel= Cientos de miles de personas marchan para respaldar el 155 |datum= 2017-10-29 |verk= elpais.com |hämtdatum= 5 november 2017 |språk= spanska }}</ref> och [[Baskien]]<ref name=epa171104>{{webbref |efternamn= |url= http://www.elpuntavui.cat/politica/article/17-politica/1275793-milers-de-persones-es-manifesten-a-bilbao-contra-el-155-i-pel-dret-a-decidir.html |titel=  Milers de persones es manifesten a Bilbao contra el 155 i pel dret a decidir  |datum= 2017-11-04 |verk= elpuntavui.cat |hämtdatum= 5 november 2017 |språk= katalanska }}</ref>), och i brist på lojala säkerhetsstyrkor och internationellt erkännande kunde den nya staten inte etablera någon effektiv administration. Arresteringarna av ledande regionpolitiker ledde till frågor kring opinionsbildningen inför det utlysta nyvalet i december.<ref name=elcritic171029>{{webbref |efternamn= |url= https://www.elcritic.cat/blogs/sentitcritic/2017/10/29/reflexions-sobre-les-eleccions-21-d-boicot-o-un-front-popular-i-democratic/ |titel= Reflexions sobre les eleccions 21-D: boicot o un front popular i democràtic? |datum= 2017-10-29 |verk= elcritic.cat |hämtdatum= 5 november 2017 |språk= katalanska }}</ref> Den avsatte regionpresidenten Puigdemont och delar av den "republikanska" katalanska pressen hävdade att Spanien nu skaffat sig [[politisk fånge|politiska fångar]].<ref name=ara171104>{{webbref |efternamn= |url= https://www.ara.cat/politica/Puigdemont_0_1900010188.html |titel= Puigdemont aposta per una llista unitària el 21-D: "Per la llibertat dels presos polítics i la República" |datum= 2017-11-04 |verk= [[Ara (dagstidning)|Ara]] |hämtdatum= 5 november 2017 |språk= katalanska }}</ref>

=== Nya regeringschefer 2018 ===
Efter det utlysta [[Parlamentsvalet i Katalonien 2017|nyvalet i Katalonien]] segrade de separatistiska partierna 21 december med liten majoritet. Till slut valdes [[Quim Torra]] i maj 2018 till ny katalansk regionpresident. Samma månad lyckades PP:s minoritetsregering få sin [[statsbudget]] godkänd i deputeradekammaren. Partiets inblandning i korruptionshärvan med namnet "[[Gürtel]]" ledde 1 juni till att ett [[Misstroendeförklaring|misstroendevotum]] mot den sittande regeringen fick majoritet i deputeradekammaren (för första gången sedan [[Spaniens återgång till demokrati]]). Pedro Sánchez övertog därmed posten som regeringsbildare. Den 28 april 2019 hölls det nyval - det trettonde valet i landets historia. PSOE fick 123 av de 350 platserna i kongressen, PP 66, Ciudadanos 57 och Unidas Podemos 42. Dessutom finns ytterhögerpartiet Vox med 24 platser samt en rad nationalistpartier från regionerna.<ref>{{Webbref|titel=Nyval i Spanien – fjärde gången på fyra år|url=https://www.aftonbladet.se/a/GGKBXQ|verk=Aftonbladet|hämtdatum=2020-01-10|språk=sv}}</ref> 

=== Nyval i november 2019 ===
Söndagen den 10 november 2019 hölls det fjärde nyvalet på fyra år. Alla 350 platser i kongressen valdes samt 208 av 265 platser i senaten. Anledningen till nyvalet var den sittande presidenten Pedro Sánchez misslyckats med att bilda regering. 

Valresultatet blev följande: 

• Socialdemokratiska [[Spanska socialistiska arbetarpartiet|PSOE]]: 120 mandat (jämfört med 123 i valet den 28 april).

• Konservativa [[Partido Popular|PP]]: 87 (66).

• Högerextrema [[Vox (politiskt parti)|Vox]]: 52 (24).

• Vänsteralliansen [[Podemos|Unidas Podemos]]: 35 (42).

• Katalanska separatistpartiet [[ERC]] (vänster): 13 (15).

• Högerliberala [[Ciudadanos]]: 10 (57).

• Katalanska separatistpartiet [[JxCat]] (borgerligt): 8 (7).

• Baskiska nationalistpartiet [[PNV]] (mitten): 7 (6).<ref>{{Webbref|titel=Spanien går till val – för fjärde gången på lika många år|url=https://www.expressen.se/nyheter/spanien-gar-till-val-for-fjarde-gangen-pa-fyra-ar/|verk=www.expressen.se|hämtdatum=2020-01-10|språk=sv}}</ref>

=== Koalitionsregering 2020 ===
I januari 2020 bildade premiärminister Pedro Sànchez  en ny koalitionsregering med vänsterpartiet Podemos. Spanien fick sin första koalitionsregering sedan återgången till demokrati på 1970-talet. Det spanska parlamentet gjorde slut på Spaniens traditionella enpartiregeringar, då det  godkände den nya minoritetsregeringen med rösterna 167 mot 165..<ref>{{Webbref|titel=Spanien får sin första koalitionsregering på årtionden - historisk vänsterregering tack vare stöd av separatister|url=https://svenska.yle.fi/artikel/2020/01/07/spanien-far-sin-forsta-koalitionsregering-pa-artionden-historisk-vansterregering|verk=svenska.yle.fi|hämtdatum=2021-10-09|språk=sv-FI}}</ref> 

== Se även ==
*[[Spaniens statsskick]]
*[[Spaniens historia]]
*[[Spaniens konstitutionella kris 2017–2018]]

==Kommentarer==
{{anmärkningslista}}

== Referenser ==
{{översatt|url=http://es.wikipedia.org/w/index.php?title=Pol%C3%ADtica_de_Espa%C3%B1a&action=history|språkversion=spanskspråkiga}}
===Noter===
<references>
<ref name=guard1209>Burgen, Stephen (2012-09-11): [http://www.theguardian.com/world/2012/sep/11/catalan-independence-rally-barcelona "Catalan independence rally brings Barcelona to a standstill".] theguardian.com. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>
<ref name=guard1505>Murado, Miguel-Anxo (2015-05-26): [http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/may/26/spanish-politics-elections-catalan-vote-spain "Was this an earthquake in Spanish politics? Not quite, but it’s coming soon".] theguardian.com. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>
<ref name=lanacion12>Agencia EFE (2012-10-21): [http://www.lanacion.com.ar/1519338-espana-el-pp-arrasa-en-galicia-y-los-nacionalistas-vascos-ganan-en-euskadi "España: el PP arrasa en Galicia y los nacionalistas vascos ganan en Euskadi".] lanacion.com.ar. Läst 21 juni 2015. {{es}}</ref>
<ref name=guard1405>Kassam, Ashifa (2014-05-27): [http://www.theguardian.com/politics/2014/may/27/podemos-citizen-politics-spain-elections-indignados-movement "Podemos hopes to cement rise of citizen politics in Spain after election success".] theguardian.com. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>
<ref name=ac15>[http://www2.le.ac.uk/offices/press/think-leicester/politics-and-international-relations/2015/the-spanish-local-and-regional-elections-of-24-may-2015 "The Spanish local and regional elections of 24 May 2015".] {{Wayback|url=http://www2.le.ac.uk/offices/press/think-leicester/politics-and-international-relations/2015/the-spanish-local-and-regional-elections-of-24-may-2015 |date=20150621171214 }} le.ac.uk, 2015-05-27. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>
<ref name=huff1405>Carretero, Rodrigo (2014-05-25): [http://www.huffingtonpost.es/2014/05/25/elecciones-parlamento-europeo-2014_n_5387836.html "Elecciones al Parlamento Europeo 2014 en directo".] huffingtonpost.com. Läst 21 juni 2015. {{es}}</ref>
<ref name=yahoo-afp15>Cancela-Kieffer, Michaela (2015-06-11): [http://news.yahoo.com/deal-reached-protest-candidate-made-madrid-mayor-181555668.html "Protest candidate to become Madrid mayor after deal with Socialists".] yahoo.com. Läst 21 juni 2015. {{en}}</ref>
<ref name=20min15>Europa Press (2015-05-25): [http://www.20minutos.es/noticia/2471560/0/upyd-obtiene-peor-resultado-electoral-su-breve-historia-se-convierte-testimonial/ "UPyD obtiene el peor resultado electoral de su breve historia y se convierte en testimonial".] 20minutos.es. Läst 21 juni 2015. {{es}}</ref>
<ref name=ara160110>Salvatierra, Isaac (2016-01-10): [http://www.ara.cat/politica/debat-investidura-puigdemont_12_1501769809.html "El debat d'investidura de Carles Puigdemont, minut a minut".] ara.cat. Läst 19 februari 2016. {{ca}}</ref>
<ref name=elpais160219>Díez, Anabel (2016-02-19): [http://politica.elpais.com/politica/2016/02/19/actualidad/1455893652_692054.html "Sánchez acepta una reunión a cuatro con Podemos, IU y Compromís".] elpais.com. Läst 19 februari 2016. {{es}}</ref>
<ref name=elper160304>Juan Ruiz Sierra (2016-03-04): [http://www.elperiodico.com/es/noticias/politica/sanchez-pierde-segunda-votacion-investidura-4950203 "Sánchez pierde la segunda votación de investidura".] elperiodico.com. Läst 6 mars 2016. {{es}}</ref>
<ref name=europaportalen>[http://www.europaportalen.se/tema/spanien "Tema » Spanien".] europaportalen.se. Läst 18 april 2016.</ref>
<ref name=elpais161031>{{webbref |efternamn= Garea, Fernando |url= https://politica.elpais.com/politica/2016/10/30/actualidad/1477841235_508549.html |titel= El PP corteja al PNV para tener su apoyo en el Congreso |datum= 2016-10-31 |verk= elpais.com |hämtdatum= 22 september 2017 |språk= spanska |arkivurl= https://web.archive.org/web/20170923002427/https://politica.elpais.com/politica/2016/10/30/actualidad/1477841235_508549.html |arkivdatum= 2017-09-23 }}</ref>
<ref name=publico170921>{{webbref |efternamn= EFE |url=http://www.publico.es/politica/pnv-avisa-rajoy-no-hay-razon-apoyar-presupuestos-2018.html  |titel=  El PNV avisa a Rajoy de que "no hay ninguna razón" para apoyar los Presupuestos de 2018 |datum= 2017-09-21 |verk= publico.es |hämtdatum= 22 september 2017 |språk= spanska}}</ref>
<ref name=cadenaser170828>{{webbref |efternamn= Carretero, Inma |url=http://cadenaser.com/ser/2017/08/28/politica/1503929225_327289.html  |titel= Sánchez garantiza a Rajoy el apoyo sobre Cataluña sin renunciar a sus iniciativas |datum= 2017-08-28 |verk= cadenaser.com |hämtdatum= 22 september 2017 |språk= spanska}}</ref>
</references>

=== Tryckta källor ===
* {{bokref |titel=Spanien (En stat, flera nationer) |förnamn=Thomas |efternamn=Gustafsson |år=2012 |utgivningsort=Stockholm |utgivare=Carlsson Bokförlag |isbn=978-91-7331-440-4 }}

{{Politiska partier i Spanien}}
[[Kategori:Politik i Spanien| ]]