Portal:Konst/Utvald artikel/Vecka 31
Graffiti har förekommit i alla kulturer i alla tider men begreppet myntades först av arkeologen Raphael Garrucci 1856 som ville göra en distinktion mellan de officiella antika monumenten och spontana folkliga inskriptioner.
Till sitt innehåll är graffitin anmärkningsvärt oförändrat fram till vår tid. Det rör sig huvudsakligen om en folkloristisk kommunikation i form av namn, enkla symboler, kärleksförklaringar, obsceniteter och triviala budskap, men någon gång också om dikt och prosa eller mer utarbetade teckningar. En enkel, kursiv textning är vanlig. Verktygen är skarpa föremål, krita eller pensel. Under paleolitisk tid lämnade människan handavtryck, men det är svårt att avgöra hur "folkliga" dessa "personliga avtryck" är. Som den äldsta graffitin räknas därför 3 500 år gamla hieroglyfer på Sakkara-pyramiden i Egypten: ”Jag är mycket imponerad av Farao Djosers pyramid”. Sedan dess har personliga meddelanden hittats i Pompeji, i Roms katakomber och i Venedig, på ett marmorlejon som härstammar från Pireus, finns en runinskrift: ”Svear anbragte detta på lejonet” (900 e.kr.) och även på medeltida kyrkor finns graffiti i stor mängd.
I modern tid har graffitin blivit mer stilistisk, politisk och personlig. Picasso beundrade inskriptionerna på Paris husfasader och fartyginspektör James J. Kilroys vandringsklotter ”Kilroy was here” har blivit en klassiker. Under 1960-talet och 1970-talet radikaliserades graffitin under påverkan av det politiska klimatet varigenom brigadmålningar och grannskapskonst uppstod. På 1980-talet utvecklades den mer subkulturella spraykonsten (TTP) av ungdomar i USA och inom kort syntes ”tags”, ”throw-ups” och ”pieces” över hela världen. Senare har stencilkonsten blivt allt vanligare.