Presidentvalet i Ukraina 2019

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Presidentvalet i Ukraina 2019
Ukraina
← 2014 31 mars 2019 (valomgång 1)
21 april 2019 (valomgång 2)
2024 →
Valdeltagande63,60 % (valomgång 1)
62,07 % (valomgång 2)
  Volodymyr Zelenskyj Petro Porosjenko
Kandidat Volodymyr Zelenskyj Petro Porosjenko
Parti Folkets Tjänare Europeisk solidaritet
Röster 13 541 528 4 522 320
Andel 73,22 % 24,45 %

Результати Виборів Президента України 2019 за округами (другий тур).svg

President före valet

Petro Porosjenko
Europeisk solidaritet

President efter valet

Volodymyr Zelenskyj
Folkets Tjänare

Presidentval i Ukraina ägde rum den 31 mars och 21 april 2019.[1][2]

Volodymyr Zelenskyj vann valet. Han fick i andra valomgången över 73 procent av rösterna mot under 25 procent för den sittande presidenten Petro Porosjenko. Utländska observatörer ansåg att valet av allt att döma gick rätt till.

Ukrainas president väljs för en period av fem år i direkta, allmänna val. Ingen kan väljas till mer än två på varandra följande presidentvalsperioder. Valet 2019 blir det sjunde presidentvalet i Ukraina sedan självständigheten 1991. För att kandidera i presidentvalet måste man vara fyllda 35 år, ha ukrainskt medborgarskap, ha bott i Ukraina minst tio år före valdagen och behärska landets officiella språk, ukrainska.

Ingen av kandidaterna fick en absolut majoritet av rösterna i första valomgången. Därför fick de två kandidater som fått flest röster, Zelenskyj och Porosjenko, möta varandra i ytterligare en omröstning den 21 april.

Officiellt var det 34 544 993 personer som hade rösträtt i presidentvalet,[3] av dessa var 30 056 127 registrerade.[4]

Konsekvenser av oroligheterna i Ukraina[redigera | redigera wikitext]

I två av landets regioner (Donetsk oblast och Luhansk oblast), som på grund av kriget i Donbass inte kontrolleras av de ukrainska myndigheterna, var endast ett mindre antal av vallokalerna öppna. På Krim gick valet inte att genomföras alls, eftersom halvön annekterats av Ryska federationen.[5] För att rösta behövde invånarna i konfliktområdet ta sig till de ukrainsk-kontrollerade delarna, vilket var både kostsamt och riskabelt. Över en miljon ukrainare som lämnat sina hem i östra Ukraina till följd av striderna hade problem med att bli upptagna i röstlängden. Kort innan valet hade bara fyra procent av internflyktingarna registrerats i andra valdistrikt.[6] Den centrala valkommissionen i Kiev stängde av "säkerhetsskäl" alla fem utländska vallokaler i Ryssland före omröstningen, vilket medförde att de nästan tre miljoner ukrainarna som bor och arbetar i Ryssland de facto berövades rösträtten för presidentvalet.[7][8]

De geopolitiska förutsättningarna som följd av oroligheterna i landet omritade väljarkartan efter ett betydande bortfall av proryska väljare. Detta stärkte den västvänliga opinionen i Ukraina. Bara fyra av de totalt 39 presidentkandidaterna var öppet proryska.[9]

Valkampen[redigera | redigera wikitext]

Oroligheter under valkampen[redigera | redigera wikitext]

Tjugotvå poliser skadades 9 mars i samband med sammandrabbningar i Tjerkasy, där ultranationalister från National Corps försökte stoppa den då sittande presidenten Petro Porosjenkos eskort i samband med ett utomhusmöte. Ytterligare tre poliser skadades i närheten av Kiev, där samma grupp av nationalister återigen försökte attackera eskorten.[10] Nationalisterna anklagade Porosjenkos regering för korruption och beskyllde regeringen för att ha fördärvat Ukrainas armé bland annat på grund av korruptionsskandalen som omger Oleh Hladkovskyj, före detta vice ordförande i Nationella säkerhets- och försvarsrådet.[11]

Kritik från OSSE[redigera | redigera wikitext]

Valrörelsens enda möte mellan de två huvudkandidaterna på Kievs olympiastadion två dagar före valet.

Det var en valrörelse som inte alls präglades av konstruktiv politisk debatt. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) var efter valets första runda kritisk mot det politiska samtalet i Ukraina. Kandidaterna var ovilliga att debattera – de ska ha ägnat mer tv-tid åt att smutskasta varandra än att informera om sin egen politik. Tv-kanalerna ägnade sig mer åt att uttala stöd för olika kandidater än åt kritisk utfrågning.[12]

Försöket att stoppa Volodymyr Zelenskyj[redigera | redigera wikitext]

Bara timmar innan vallokalerna öppnade i det ukrainska presidentvalets andra omgång riskerade Volodymyr Zelenskyj att stoppas från att delta. Under natten kom dock beslutet från domstolen i Kiev att han inte brutit mot lagen i sin kampanj och att valet kunde hållas som planerat. Juristen Andrej Chilko, med kopplingar till motkandidaten Porosjenko, lämnade in en protest mot Zelenskyjs kandidatur och grundade det på att han indirekt skulle ha köpt röster. Anklagelserna byggde på att Zelenskyj erbjudit gratis biljetter till den enda duellen mellan de två kandidaterna som hölls på Kievs olympiastadion två dagar innan valet.[13]

Prognoser[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Opinionsundersökningar inför presidentvalet i Ukraina 2019(en)

Fram till valet gjordes ett stort antal opinionsundersökningar. Volodymyr Zelenskyj hade störst stöd i första valomgången, med antingen Petro Porosjenko eller Julia Tymosjenko som motkandidat. En mindre undersökning veckan innan valet visade den proryska Jurij Bojko som knapp tvåa. Inför andra valomgången hade Zelenskyj majoritet i samtliga opinionsundersökninger.[14]


Ukraine Presidential Election 2019 eng.png

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Valresultat i 1:a valomgång. Porosjenko vann i två oblast och utlandsrösterna i första valomgången, medan Zelenskyj var etta i 20 av 25.
Valresultat i 2:a valomgång. Zelenskyj vann i alla oblast utom Lviv oblast och utlandsrösterna som Porosjenko vann. Zelenskyj vann även områden som Porosjenko vann i 1:a valomgång
Kandidat Parti 1:a valomgång 2:a valomgång
Röster % Röster %
Volodymyr Zelenskyj Folkets Tjänare &&&&&&&&05713825.&&&&&05 713 825 30,61 &&&&&&&013541528.&&&&&013 541 528 73,22
Petro Porosjenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&03014538.&&&&&03 014 538 16,15 &&&&&&&&04522320.&&&&&04 522 320 24,45
Julia Tymosjenko Fäderneslandsförbundet &&&&&&&&02532230.&&&&&02 532 230 13,56
Jurij Bojko Oberoende (partilös) &&&&&&&&02205974.&&&&&02 205 974 11,82
Anatolij Hrytsenko Civil Position &&&&&&&&01306411.&&&&&01 306 411 7,00
Ihor Smesjko Oberoende (partilös) &&&&&&&&01141302.&&&&&01 141 302 6,11
Oleh Ljasjko Radikala partiet &&&&&&&&01035944.&&&&&01 035 944 5,55
Oleksandr Vilkul Opposition Bloc &&&&&&&&&0784246.&&&&&0784 246 4,20
Ruslan Kosjulynskyj Svoboda &&&&&&&&&0307240.&&&&&0307 240 1,65
Jurij Tymosjenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&&0117712.&&&&&0117 712 0,63
Olexandr Sjevtjenko UKROP &&&&&&&&&0109040.&&&&&0109 040 0,58
Valentyn Nalyvajtjenko Public-Political Movement "Spravedlyvist" &&&&&&&&&&043234.&&&&&043 234 0,23
Olha Bohomolets Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&033946.&&&&&033 946 0,18
Hennadyj Balasjov 5.10 &&&&&&&&&&032877.&&&&&032 877 0,18
Roman Bezsmertnyj Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&027184.&&&&&027 184 0,15
Viktor Bondar Revival &&&&&&&&&&022564.&&&&&022 564 0,12
Julija Lytvynenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&020042.&&&&&020 042 0,11
Jurij Derevjanko Volia &&&&&&&&&&019540.&&&&&019 540 0,10
Serhij Taruta Osnova &&&&&&&&&&019124.&&&&&019 124 0,10
Ihor Sjevtjenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&018689.&&&&&018 689 0,10
Inna Bohoslovska Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&018668.&&&&&018 668 0,10
  Jurij Karmazin Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&015964.&&&&&015 964 0,09
Volodymyr Petrov Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&015660.&&&&&015 660 0,08
Vitalij Skotsyk Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&015126.&&&&&015 126 0,08
Serhij Kaplin Social Democratic Party &&&&&&&&&&014542.&&&&&014 542 0,08
Oleksandr Moroz Socialist Party of Oleksandr Moroz &&&&&&&&&&013169.&&&&&013 169 0,07
Viktor Kryvenko Folkrörelsen för Ukraina &&&&&&&&&&&09243.&&&&&09 243 0,05
Vasyl Zjuravljov Stability Party &&&&&&&&&&&08653.&&&&&08 653 0,05
Illia Kyva Socialist Party of Ukraine &&&&&&&&&&&05871.&&&&&05 871 0,03
Andrij Novak Patriot Party &&&&&&&&&&&05587.&&&&&05 587 0,03
Oleksandr Vasjtjenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&05571.&&&&&05 571 0,03
Mykola Haber Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&05458.&&&&&05 458 0,03
Oleksandr Solovjev Reasonable Force &&&&&&&&&&&05351.&&&&&05 351 0,03
Ruslan Rygovanov Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&05234.&&&&&05 234 0,03
Oleksandr Danyljuk Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&04675.&&&&&04 675 0,03
Vitalij Kuprij Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&04509.&&&&&04 509 0,02
Arkadij Kornatskij Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&04497.&&&&&04 497 0,02
Serhij Nosenko Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&03114.&&&&&03 114 0,02
Roman Nasirov Oberoende (partilös) &&&&&&&&&&&02582.&&&&&02 582 0,01
Ogiltiga/blanka röster &&&&&&&&&0222948.&&&&&0222 948 &&&&&&&&&0427161.&&&&&0427 161 2,31
Totalt &&&&&&&019116809.&&&&&019 116 809 100 &&&&&&&018491837.&&&&&018 491 837 100
Registererade väljare/Valdeltagande &&&&&&&030056127.&&&&&030 056 127 63,60 62,07
Källa: Central Election Commission 1:a omgång Central Election Commission 2:a omgång

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]