Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Medlemsstater 2006.
Logotyp med den engelska förkortningen

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE (eng. OSCE), är en internationell organisation som arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Till 1995 hette organisationen Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). ESK bildades under kalla kriget som ett forum för dialog mellan väst och öst. OSSE har särskilt varit aktiv i före detta Jugoslavien med övervakning av allmänna val och liknande.

Sedan 1993 är OSSE genom FN-stadgans kapitel VIII en regional organisation inom FN. Det har sitt säte i Wien.

OSSE har (2006) 56 deltagande stater: alla stater i Europa, de före detta sovjetrepublikerna i Kaukasien och Centralasien samt USA och Kanada i Nordamerika. OSSE har över 3500 anställda, varav de flesta är sysselsatta i fält, och endast omkring 10 procent arbetar vid högkvarteret och andra kontor.[1]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Organisationens beslutande organ på hög nivå är toppmötet och ministerrådet. Det permanenta rådet, som möts varje vecka, är det regelbundna förhandlings- och beslutsorganet. Detta leds av ordföranden, som innehar denna post i ett år. Ordförande under 2006 var Belgiens utrikesminister Karel De Gucht. Från 1 januari 2007 övergick denna post till Spanien.

OSSE:s sekretariat ligger i Wien i Österrike. Den nuvarande generalsekreteraren är Marc Perrin de Brichambaut från Frankrike, som efterträdde Ján Kubiš från Slovakien. Organisationen har också kontor i Köpenhamn, Genève, Haag, Prag och Warszawa.

OSSE:s permanenta råd håller möte i Hofburg i Wien. Foto av Mikhail Evstafiev

OSSE har närmare 440 personer anställda i sina olika institutioner. På fältet har man omkring 750 internationella och 2370 lokalanställda medarbetare.

OSSE:s parlamentariska församling utfärdar resolutioner.

OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSCE Office for Democratic Institutions and Human Rights, förkortat ODIHR), är OSSE:s äldsta institution, som upprättades 1990. Den är baserad i Warszawa i Polen, och är aktiv i hela OSSE:s område med valobservation, demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter, tolerans och icke-diskriminering och minoritetsrätt och rättssäkerhet. ODIHR har observerat över 150 val och folkomröstningar sedan 1995 och skickat ut mer än 15 000 observatörer. Den har vid ett tillfälle arbetat utanför sitt eget område. En grupp om 43 personer från OSSE bidrog med teknisk hjälp till presidentvalet i Afghanistan 9 oktober 2004.

OSSE:s representant för mediafrihet[redigera | redigera wikitext]

OSSE:s representant för mediefrihet, som upprättades i december 1997, är ett bevakningsorgan som ger tidiga varningar om kränkningar mot yttrandefriheten i OSSE:s medlemsstater. Representanten hjälper också medlemsstaterna med att förespråka och verka för fullständigt iakttagande av OSSE:s principer och föresatser vad gäller yttrandefrihet och fria medier. Den nuvarande (2014) representanten är sedan 2010 Dunja Mijatović från Bosnien och Hercegovina.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Organisationen bildades 1973 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). Ända sedan 1950-talet hade det talats om en europeisk säkerhetsorganisation, men kalla kriget hindrade viktigare framsteg innan samtalen i Helsingfors påbörjades i november 1972. Dessa samtal hölls på förslag av Sovjetunionen, som ville använda dem för att upprätthålla sin kontroll över de kommunistiska länderna i Östeuropa. Från Västeuropas håll såg man däremot samtalen som ett sätt att minska spänningen i regionen, gynna ekonomiskt samarbete och åstadkomma humanitära förbättringar för befolkningarna i Östeuropa.[1]

Samtalens rekommendation, "Den blå boken", gav den praktiska grundvalen för ett konferens i tre stadier, "Helsingforsprocessen". Konferensen öppnades i Helsingfors 3 juli 1973 och 35 stater deltog med representanter, [1]nämligen USA, Kanada, Sovjetunionen och alla europeiska stater med undantag av Albanien.[2] Det första stadiet, att komma överens om att följa den blå boken, tog bara fem dagar. Det andra stadiet var den huvudsakliga arbetsfasen, som skedde i Genève från 18 september 1973 till 21 juli 1975. Resultatet av det andra stadiet var Helsingforsslutakten, som undertecknades av de 35 deltagande länderna under det tredje stadiet, som ägde rum i Finlandiahuset i Helsingfors från 30 juli till 1 augusti 1975. Det öppnades av Vatikanstatens diplomat Agostino Cardinal Casaroli, som var konferensens ordförande.

Ett antal uppföljningsmöten för att förbättra relationerna och genomföra slutakten följde. Stora sammankomster hölls i Belgrad (4 oktober 1977 till 8 mars 1978), Madrid (11 november 1980 till 9 september 1983), och Wien (4 november 1986 till 19 januari 1989).

Kommunismens fall krävde en ändrad roll för ESK. Parisstadgan för ett nytt Europa, som undertecknades 21 november 1990, markerade början av denna förändring. Efter beslut på en konferens i Budapest 1994 omdöptes ESK till OSSE 1 januari 1995. OSSE hade nu ett formellt sekretariat, högre råd, parlamentarisk församling, center för konfliktförebyggande och byrå för fria val (som senare blev byrån för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR).

I december 1996 bekräftades i "Lissabondeklarationen" att säkerhetens natur i Europa var universell och odelbar.

I Istanbul 19 november 1999 avslutade OSSE ett tvådagarstoppmöte med att efterfråga en politisk lösning i Tjetjenien och anta en Charter for European Security . Enligt Rysslands dåvarande utrikesminister Igor Ivanov innebar detta toppmöte en vändpunkt i den ryska synen på OSSE, från en organisation som uttryckte Europas kollektiva vilja, till en organisation som tjänar som Västvärldens redskap för "påtvingad demokratisering."[3]

I juli 2009 antogs en resolution som jämställde nazism och stalinism. Till minne av Molotov-Ribbentrop-pakten föreslogs att den 23 augusti skulle utnämnas till en minnesdag för offren för båda dessa totalitära system. [4]

OSSE:s ordförande[redigera | redigera wikitext]

Ordförande är utrikesministern från det land som innehar ordförandeskapet.

Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Stat Tillträde till OSSE Signering av Helsingforskonferensen Signering av Parisstadgarna
Albanien Albanien 1991-06-19 1991-09-16 1991-09-17
Andorra Andorra 1996-04-25 1999-11-10 1998-02-17
Armenien Armenien 1992-01-30 1992-07-08 1992-04-17
Azerbajdzjan Azerbajdzjan 1992-01-30 1992-07-08 1993-12-20
Belgien Belgien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina 1992-04-30 1992-07-08
Bulgarien Bulgarien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Cypern Cypern 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Danmark Danmark 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Estland Estland 1991-09-10 1992-10-14 1991-12-06
Finland Finland 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Frankrike Frankrike 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Georgien Georgien 1992-03-24 1992-07-08 1994-01-21
Grekland Grekland 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Irland Irland 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Island Island 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Italien Italien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Kanada Kanada 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Kazakstan Kazakstan 1992-01-30 1992-07-08 1992-09-23
Kirgizistan Kirgizistan 1992-01-30 1992-07-08 1994-06-03
Kroatien Kroatien 1992-03-24 1992-07-08
Lettland Lettland 1991-09-10 1991-10-14 1991-12-06
Liechtenstein Liechtenstein 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Litauen Litauen 1991-09-10 1991-10-14 1991-12-06
Luxemburg Luxemburg 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Makedonien Makedonien 1995-10-12
Malta Malta 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Moldavien Moldavien 1992-01-30 1992-02-26 1993-01-29
Monaco Monaco 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Montenegro Montenegro 2006-06-22 2006-09-01
Nederländerna Nederländerna 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Norge Norge 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Polen Polen 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Portugal Portugal 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Rumänien Rumänien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Ryssland Ryssland 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
San Marino San Marino 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Schweiz Schweiz 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Serbien Serbien 2000-11-10
Slovakien Slovakien 1993-01-01
Slovenien Slovenien 1992-03-24 1992-07-08 1993-03-08
Spanien Spanien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Storbritannien Storbritannien 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Sverige Sverige 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Tadzjikistan Tadzjikistan 1992-01-30 1992-02-26
Tjeckien Tjeckien 1992-01-01
Turkiet Turkiet 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Turkmenistan Turkmenistan 1992-01-30 1992-07-08 1990-11-21
Tyskland Tyskland 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Ukraina Ukraina 1992-01-30 1992-02-26 1992-06-16
Ungern Ungern 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
USA USA 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Uzbekistan Uzbekistan 1992-01-30 1992-02-26 1993-10-27
Vatikanstaten Vatikanstaten 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21
Vitryssland Vitryssland 1992-01-30 1992-02-26 1993-04-08
Österrike Österrike 1973-06-25 1975-08-01 1990-11-21

[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Organization for Security and Co-operation in Europe i engelskspråkiga Wikipedia 11 september 2006
  2. ^ Organisation für Sicherheit und Zusammenarbeit in Europa i tyskspråkiga Wikipedia 11 september 2006
  3. ^ Ivanov, Igor S. The New Russian Diplomacy. Nixon Center and Brookings Institution Press: Washington, DC, 2002. s. 97-98, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel
  4. ^ [1]
  5. ^ ”Participating States” (på engelska). OSSE. http://www.osce.org/about/13131.html. Läst 19 mars 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]