Psykoaktiva substanser
Psykoaktiva droger är kemiska ämnen som påverkar hjärnans funktion och orsakar förändringar i beteende, stämning, uppfattning och medvetande.
Psykoaktiva droger kan klassificeras i sju olika klasser, beroende på den psykoaktiva effekten som de orsakar.[1]
Klass I: Sedativa hypnotika droger och ångestdämpande medel
Effekten av de sedativa hypnotika och ångestdämpande medel är beroende på dosen. I låga doser, har de ångestminskande effekt; vid medeldoser lugnar de personen ner och vid mycket höga doser, kan de bedöva, inducera koma och döda. De sedativa-hypnotiska droger påverkar hjärnan genom att påverka GABA-receptorn, som är i kontroll av kloridkanal. Sedativa-hypnotiska droger, såsom alkohol och barbiturater agerar som GABA, vilket leder till ökade kloridkonduktans. Ångestdämpande medel, såsom bensodiazepiner, förbättrar bindningen på GABA. På grund av deras olika verkningar kan dessa droger om de tas tillsammans, även i små mängder, producera koma och död.[1]
Klass II: Antipsykotiska medel
Antipsykotiska medel är läkemedel, som används för att behandla psykoser, såsom schizofreni. Den gemensamma effekten av dessa klass av droger är en minskning av motorisk aktivitet, vilket bidrar till lindring av den överdrivna omröringen hos vissa patienter. De är också tros att blockera D2 dopaminreceptorn. Det leder till minskning av dopaminaktivitet, vilket är vanligt hos schizofrenipatienter. Den långvarig användning av antipsykotiska medel kan kalla fram en låg nivå av dopamin, vilket kan orsaka dyskinesi och symptom som är liknande i Parkinsons sjukdom. De antipsykotiska medlen inkluderar butyrofenoner (t.ex. haloperidol) och fentiaziner (t.ex. klorpromazin).[1]
Klass III: Antidepressiva medel
Antidepressiva medel är droger som används för att behandla de stora depressionsstörningar. De kan delas in i tre olika typer: MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva och andra generationens depressiva. Effekten av antidepressiva nås genom förbättring av kemisk överföring i serotonin, noradrenalin, histamin och acetylkolin synapser. Varje typ av antidepressiva läkemedel har en egen funktionsmekanism. MAO-hämmare bryter ned serotonin i terminalen av ett axon. De tricykliska antidepressiva blockerar transportören som tar serotonin tillbaka in i terminalen av axonet. De andra generationens antidepressiva är särskilt selektiva med blockeringen av återupptaget av serotonin.[1]
Klass IV: Mood stabilisatorer
Mood stabilisatorer är droger som används för behandling av bipolär sjukdom. Exemplar på stämningsstabiliserande är salt litium och valproat. Valproat används också för behandling av epilepsi. Det är inte klart förstått hur mood stabilisatorer fungerar, men studier visade att litium ökar synaptiska frisättning av serotonin och valproat stimulerar GABA-aktivitet i hjärnan.[1]
Klass V: Narkotiska analgetika
Narkotiska analgetika är droger som har både sömninducerande och smärtlindrande effekter. Många narkotiska smärtlindrande droger kommer från extraktet av opiumvallmo, t.ex. kodein och morfin. Morfin anses vara den mest kraftfulla smärtlindrande drog. Heroin syntetiseras från morfin och producerar mycket snabb lindring från smärta. Dessa läkemedel verkar genom bindning till opiatreceptorer i det centrala nervsystemet.[1]
Klass VI: Psykomotoriska stimulantia
Psykomotoriska stimulantia är droger, som ökar aktiviteten hos nervceller på olika sätt. De är uppdelade i två grupper: beteende stimulantia och allmänna stimulantia. Beteende stimulantia ökar motorik, höjer persons humör och vakenhetsgrad. Exemplar på beteende stimulantia är kokain och amfetamin. Byggnads stimulantia ökar metabolisk aktivitet av celler. Exemplet med allmänna stimulantia är koffein. Den hämmar enzym, som bryter ner cykliskt AMP. Ökningen av cykliska AMP:s leder till en ökning av glukosproduktionen.[1]
Klass VII: Psykedelia och Hallucinogener
Psykedeliska droger förändrar sensorisk uppfattning och kognitiva processer och kallar fram hallucinationer. Psykedelier kan delas i fyra grupper, beroende på deras verkan på specifika neurotransmittorer:
- Acetylcoline psykedelia (t.ex. atropin) antingen blockerar eller underlättar överföring vid Ach synapser i hjärnan.
- Norepinephrine psykedelia (t.ex. atropin) producerar intoxikation med vanföreställningar om färg och ljud.
- Tetrahydrocannabibol (t.ex. marijuana) verkar på CB1 och CB2 receptorer för anandamide neurotransmittorer.
- Serotonin psykedelia (t.ex. meskalin) producerar förändrade medvetandetillstånd i samband med hallucinationer.[1]