Hallucination

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hallucination
Klassifikation och externa resurser
Biomatematisk simulering av en synhallucination (fokusera det ljusa mittpartiet).
ICD-10 R44
ICD-9 780.1
DiseasesDB 19769
MeSH engelsk

En hallucination är ett sinnesintryck som upplevs som riktigt men vilket uppkommer utan sensoriska stimuli från den yttre verkligheten, och ofta skapas av en förändrad hjärnaktivitet till följd av psykisk störning, psykoaktiva droger eller organiska sjukdomar. Hallucinationer är kognitiva symtom som kan bero på en psykos, men de kan också förekomma hos psykiskt friska personer.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet hallucination kan härledas från latin hallucinatus. vilket betyder dröm, tankar som planlöst flyger omkring, förvirrat prat.

Hallucinationer är sinnesvillor, liksom illusioner är, men medan hallucinationer orsakas av fysiska förändringar i hjärnan, är illusioner feltolkningar av verkliga sinnesintryck.

Friskt och sjukt[redigera | redigera wikitext]

De engelska psykologerna Peter Slade och Richard Bentall föreslog 1988 följande arbetsdefinition av begreppet hallucination:[1]

Varje perceptionsliknande upplevelse som
  1. inträffar utan relevanta yttre stimuli,
  2. har samma kraft eller påverkan som en motsvarande verklig perception, och
  3. inte låter sig styras av den drabbades vilja

Vid schizofreni dominerar hörselhallucinationer (att höra något som inte finns). Omkring 65% av samtliga med schizofrenidiagnos har hörselhallucinationer, men omkring 5-25% av psykiskt friska personer har någon gång hörselhallucinationer. En hörselhallucination är därför varken ett nödvändigt symtom för schizofreni, eller nödvändigtvis ett symtom på att lida av en psykisk sjukdom. Synhallucinationer (att se något som inte finns) är vanligt vid bruk av hallucinogener, men förekommer också ibland vid hysterisk psykos då hallucinationerna har drag av återupplevande. Hallucinationer kan också drabba luktsinnet, och andra sinnen.

För att klassas som hallucination måste upplevelsen vara en felaktig varseblivning av icke existerande sensoriska stimuli. En person som fantiserar till exempel kan frammana sensoriska upplevelser (till exempel frammana ljudet av ett musikstycke, eller få en mental bild av en person), men vid hallucinationer uppkommer de falska varseblivningarna ofrivilligt eller till och med mot personens vilja (personen kan inte värja sig från hallucinationerna). Hallucinationer sker i vaket tillstånd. Drömmar kan innehålla mycket starka sensoriska intryck, men detta räknas inte som hallucinationer. Ett mellanting är sensoriska intryck som uppkommer direkt innan sömn eller under uppvaknandet, vilket kallas hypnagog hallucination och hypnopomp hallucination, och vilka är två former av sömnstörningar.

Rösthallucinationer dominerar hörselhallucinationerna, och kan vid psykoser ta sig uttryck i order eller kommentarer om den drabbade personen. Vid psykoser är det vanligt att hallucinationerna förklaras med vanföreställningar och en förvrängd självuppfattning, till exempel att den drabbade personen tycker sig höra Gud som talar, vilket Gud gör för att personen är särskilt utvald att utföra Guds vilja, och att Gud uppmanar personen att göra vissa saker, men om personen inte hörsammar Gud kommer personen att straffas. Det förekommer att psykotiska personer svarar rösterna som de hör, att de talar högt för sig själva (autokommunikation).

En psykiskt frisk person som har hallucinationer förklarar det falska sinnesintrycket med en intakt verklighetsuppfattning och självuppfattning. Den vanligaste hallucinationen hos psykiskt friska personer antas vara synen av en levande person.[2]

En särskild variant kallas pseudohallucination, som innebär att den drabbade lätt genomskådar att det är fråga om en falsk varseblivning.

Utlösande faktorer[redigera | redigera wikitext]

I västerländsk kultur associeras hallucinationer ofta med psykisk sjukdom och speciellt schizofreni.[3] Man räknar med att omkring var hundrade person i världen berörs av denna sjukdom.[4] Psykopatologiska hallucinationer riktar sig direkt mot den drabbade och kommenterar, anklagar, lockar, hånar eller skymfar denne.[5]

Vissa hallucinationer kan uppträda spontant, medan andra framkallas av hallucinogena droger, kroppsliga eller psykiska sjukdomar (såsom hög feber eller psykos), men även av svält, sömnbrist, sömnparalys eller hypnos. De kan också framkallas av rituella aktiviteter som suggestiva rytmer, hängivet snurrande, dansande eller sjungande, gisslande av kroppen eller onaturlig andning.[6] Även rätt frekvens av infraljud kan skapa hallucinationer.

Att utestänga verkliga sinnesintryck (sensorisk deprivation) är ett effektivt sätt att framkalla hallucinationer. Det kan få hjärnan att mera okritiskt börja tolka in mening i de få signaler som kommer in eller få den att börja använda interna signaler som om de kom från sinnena. Enligt en hypotes krävs ett tillräckligt flöde av verkliga sinnesintryck för att hindra hjärnan från att använda interna signaler för sin verklighetsuppfattning.[7]

Den amerikanske psykologen Ronald Siegel liknade 1977 detta vid att titta ut genom ett fönster. Så länge det är ljust ute ser man tydligt den yttre världen, men när det blir mörkt får man inte längre någon information utifrån. Då framträder istället det egna rummet som en spegelbild i rutan, och det ser ut som om rummet finns därute.[8]

"Charles Bonnet syndrom" är hallucinationer som drabbar synskadade men mentalt friska personer just på grund av brist på naturliga synintryck. Sådana hallucinationer kan bestå av färgade rutor som rör sig, men är ofta figurer, ansikten – ibland deformerade – eller en sorts tecknad film. Innehållet är helt anonymt för personen, vilket markant skiljer det från psykopatologiska hallucinationer. Ungefär 10 % av de synskadade eller blinda tros uppleva sådant (vissa källor anger ända upp till 30 %). De allra flesta är dock mycket ovilliga att erkänna det, av rädsla för att stämplas som sinnessjuka.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Blackmore 2003 sid 307: refererar Slade & Bentall 1998: Sensory Deception: A Scientific Analysis of Hallucination.
  2. ^ Blackmore 2003 sid 308: två källor om att var tionde frisk har upplevt någon hallucination.
  3. ^ Nationalencyklopedin menar att hallucinationer "nästan alltid [är] tecken på psykisk störning".
  4. ^ Blackmore 2003 sid 307.
  5. ^ Sacks 2009: om psykopatiska hallucinationers anklagande, lockande, hånande mm karaktär
  6. ^ Blackmore 2003 sid 308: spontana eller orsakade av droger, sjukdom, svält, sömnbrist eller olika rituella aktiviteter.
  7. ^ Blackmore 2003 sid 309: om effekten av att utestänga sinnesintryck.
  8. ^ Blackmore 2003 sid 309: refererar Siegel 1977: Hallucinations i Scientific American 237, 132-40.
  9. ^ Sacks 2009: om Charles Bonnet syndrom, dess neutrala innehåll, drabbar 10 % av de synskadade, få vill erkänna det

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]