Parkinsons sjukdom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Parkinsons sjukdom
Klassifikation och externa resurser
Teckning av drabbad
ICD-10 G20
ICD-9 332
DiseasesDB 33481
MedlinePlus 000755
eMedicine neuro/304 

Parkinsons sjukdom, lat. paralysis agitans, är en progressiv neurologisk sjukdom som kännetecknas av rörelseproblem, stelhet och skakningar. Den finns nämnd i tidiga verk i medicinhistorien, bland annat hos Galenos, men fick sin första noggranna beskrivning 1817 i boken An Essay on the Shaking Palsy av den brittiske läkaren James Parkinson (1755-1824).[1]

Symptom och diagnostik[redigera | redigera wikitext]

Symptomkombinationen rörelsesvårigheter, stelhet och skakningar kallas med ett gemensamt namn för parkinsonism. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinsons sjukdom, men andra orsaker som förekommer är biverkningar av läkemedel (neuroleptika), kärlsjukdomar i hjärnan och en grupp av sjukdomar kallad atypisk parkinsonism (tidigare kallad parkinson plus-syndrom).

Diagnosen Parkinsons sjukdom kan aldrig ställas med hundraprocentig säkerhet, utan är en sannolikhetsdiagnos utifrån att man observerar symptom, förlopp och effekten av behandling. Utredningar som datortomografi och magnetkamera kan inte påvisa sjukdomen men kan utesluta andra orsaker till parkinsonism. Ett viktigt led i diagnostiken är att pröva behandling med läkemedel, som skall ha god effekt vid Parkinsons sjukdom.

Parkinsons sjukdom kan ge många olika symptom men är i första hand en rörelsesjukdom.

Motoriska symtom[redigera | redigera wikitext]

Klassiska symtom vid Parkinsons sjukdom:

  • Hypokinesi (rörelsehämning). Den yttrar sig som att kroppens rörelser blir långsamma och svåra att klara av, trots att muskelkraften kan vara normal. Det kan vara svårt att sätta igång en rörelse, till exempel att ta det första steget, när man ska börja gå. Gången blir släpande.
  • Rigiditet (muskelspänning). Den yttrar sig som en allmän stelhet i kroppen (katalepsi) och kan leda till att patienten måste gå lätt framåtlutad.
  • Tremor, ofrivilliga skakningar, som brukar vara mest förekommande i vila.

Icke-motoriska symptom[redigera | redigera wikitext]

På senare tid har man alltmer kommit att uppmärksamma att det är vanligt med så kallade icke-motoriska symptom vid Parkinsons sjukdom. Många av dessa beror på att sjukdomen påverkar autonoma nervsystemet. Balanssvårigheter är mycket vanligt, liksom trötthet, sömnproblem, blodtrycksfall och svårigheter med avföringen och vattenkastningen. Psykiska eller kognitiva symptom som depression och demens förekommer ofta tillsammans med Parkinsons sjukdom.[2]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

En Lewykropp (färgad brun) i en nervcell i substantia nigra. . Den bruna färgen kommer från en immunhistokemisk färgning av alfasynuklein.

Orsaken till Parkinsons sjukdom är förlust av nervceller i substantia nigra, en del av basala ganglierna. De kvarvarande nervcellerna innehåller ofta så kallade Lewykroppar, som är inlagringar av ett särskilt protein (alfasynuklein). Skadorna i substantia nigra drabbar signalöverföringen till neostriatum (putamen och nucleus caudatus), vilken använder sig av signalsubstansen dopamin. Man har konstaterat låga värden nervtillväxtfaktor i substantia nigra.[3]

Vad skadorna beror på vet man inte. Vasoaktiv intestinal peptid kan möjligen spela en roll för etiologin eller få betydelse för framtida behandling.[4][5]

Vissa virusinfektioner och vissa typer av kemikalier och bekämpningsmedel har visat sig kunna ge upphov till parkinsonliknande symptom och skador i substantia nigra, men det finns inga bevis för att något sådant är orsaken vid vanlig Parkinsons sjukdom. I en del familjer verkar Parkinsons sjukdom finnas som en ärftlig variant, men oftast kan man inte identifiera något sådant samband.[6][7]

Plasmavärdena av koppar hos personer med Parkinsons skiljer sig inte från dem som inte har sjukdomen, däremot är det möjligt att de har lägre koncentration av ceruloplasmin och att ceruloplasminets oxidativa aktivitet är lägre. Den oxidativa aktiviteten sjunker ytterligare allt eftersom sjukdomen fortskrider.[8] Det kan också finnas ett relevant samband med kopparbindningen till alfasynuklein.[9]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag ingen botande behandling mot Parkinsons sjukdom, utan man måste inrikta sig på att minska symptomen.

Läkemedelsbehandling[redigera | redigera wikitext]

Det finns 5 huvudgrupper av läkemedel mot Parkinsons sjukdom.

  • Det viktigaste läkemedlet är levodopa (L-dopa), som började användas på 1960-talet. Levodopa omvandlas till dopamin efter att det har passerat blodhjärnbarriären och fyller på mängden dopamin i substantia nigra.
  • Olyckligtvis minskar effekten av levodopa och blir mer kortvarig i takt med att fler dopaminproducerande nervceller dör. Man har därför utvecklat ett flertal läkemedel som jämnar ut koncentrationen av levodopa i blodet. Entakapon (Comtess) och tolkapon (Tasmar) hämmar enzymet COMT som bryter ner dopamin. Selegilin (Eldepryl) och rasagilin (Azilect) hämmar enzymet monoaminoxidas som också bidrar till nedbrytningen av dopamin.
  • En annan grupp av läkemedel "härmar" effekten av dopamin i kroppen. Hit hör bromokriptin (Pravidel), kabergolin (Cabaser), ropinirol (Requip) och pramipexol (Sifrol), som alla verkar lite olika på dopaminreceptorerna. Till denna grupp hör också apomorfin som upptäcktes redan 1869, men kom till användning i parkinsonbehandlingen först på 1970-talet, då man lyckats bemästra biverkningarna, främst illamående och blodtrycksfall. Patienter som fluktuerar mycket i sina symptom trots dopabehandling kan komma ifråga för apomorfinbehandling för att bryta s.k. "off"-perioder med uttalad stelhet. Behandlingen ges subkutant (under huden), antingen genom en injektionspenna eller genom kontinuerlig infusion.
  • Förutom de ovan nämnda rekommenderas rehabilitering, som består av: [ 5 ]
    • terapeutiska övningar
    • simning läkning
    • talterapi
    • sjukgymnastik
    • massage
    • musikterapi
    • promenader

Forskning under de senaste 30 åren visar genomgående att rökning minskar risken för Parkinsons sjukdom [ 6 ] , men det är nog främst på att förkorta livet till följd av rökning ( rökning lever i genomsnitt cirka 14 år kortare än icke-rökare ) [ 7 ].

Neurokirurgi[redigera | redigera wikitext]

Vissa neurokirurgiska ingrepp kan göras vid svår Parkinsons sjukdom. Hjärnkirurgi vid svår Parkinson innebär antingen att elektriskt styrda implantat opereras in i det hjärncentrum (basala ganglierna) som är skadat av sjukdomen, eller att en mindre skada framställs i talamus.

Framtida behandlingar med visad effekt[redigera | redigera wikitext]

Försök har även gjorts med att injicera dopaminproducerande celler i substantia nigra med blandad framgång. Försök med genterapi har visat effekt i tidiga kliniska studier.[10] Möjligen kan någon form av nervtillväxtfaktor i framtiden återställa förlorade celler.[11]

Övrig behandling[redigera | redigera wikitext]

Sjukgymnastisk behandling är ett viktigt komplement för att bevara muskelstyrka och rörlighet.

Kända patienter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Parkinson J: An Essay On The Shaking Palsy. London: Sherwood, Neely, Jones 1817. Omtryckt i J Neuropsychiatry Clin Neurosci 14:2, Spring 2002
  2. ^ Chaudhuri K J, Healy D G, Schapira A H V: Non-motor symptoms of Parkinson's disease: diagnosis and management. Lancet Neurology Vol 5 March 2006, 235-245
  3. ^ Mogi M et al, Brain-derived growth factor and nerve growth factor concentrations are decreased in the substantia nigra in Parkinson's disease, Neurosci Lett. 1999 Jul 23;270(1):45-8
  4. ^ MARIO DELGADO och DOINA GANEA, Neuroprotective effect of vasoactive intestinal peptide (VIP) in a mouse model of Parkinson’s disease by blocking microglial activation, The FASEB Journal vol. 17 no. 8 944-946
  5. ^ Offen D et al, Vasoactive intestinal peptide (VIP) prevents neurotoxicity in neuronal cultures: relevance to neuroprotection in Parkinson's disease, Brain Res. 2000 Jan 31;854(1-2):257-62
  6. ^ Fagius J, Aquilonius S-M (red.) Neurologi. Libris 2006. ISBN 91-47-05313-5
  7. ^ Kamel. Science 16 August 2013: Vol. 341 no. 6147 pp. 722-723 DOI: 10.1126/science.1243619
  8. ^ Tórsdóttir G et al, Copper, ceruloplasmin, superoxide dismutase and iron parameters in Parkinson's disease, Pharmacol Toxicol. 1999 Nov;85(5):239-43
  9. ^ Jennifer C. Lee et al, Copper(II) Binding to α-Synuclein, the Parkinson’s Protein, J Am Chem Soc. 2008 June 4; 130(22): 6898–6899.
  10. ^ Dagens Medicin:Injektion av gen i hjärnan lindrade svår parkinson
  11. ^ http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=165761&sokvariant=arkivet&lookfor=Fyll+i+ett+s%C3%B6kord+h%C3%A4r!&advanced=yes&starttid=&sluttid=&antal=10
  12. ^ [a b c d e f] Parkinsonförbundets annonsbilaga i Svenska Dagbladet 2007—04—10
  13. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/406713.stm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]