Klorpromazin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Molekylmodell
Tidigt blad om Hibernal

Klorpromazin (Hibernal), är ett läkemedel inom gruppen neuroleptika, det vill säga ett läkemedel som dämpar psykotiska symtom vid till exempel schizofreni. Klorpromazin har den kemiska formeln C17H19ClN2S.

Substansen var färdig 11 december år 1950 av kemisten Paul Charpentier och i maj 1952 gavs den ut för klinisk undersökning.[1] Klorpromazins lindrande inverkan på psykoser upptäcktes på 1950-talet och var det först funna läkemedlet med sådana egenskaper.[2][3] Preparatet förstärker effekten av analgetikum. Klorpromazin (Hibernal) hade tuffa biverkningar.

Klorpromazin godkändes av FDA den 26 mars 1954.[4] Klorpromazin kom till Sverige år 1955 och försvann cirka 2007 (Den 31 oktober 2006 fattades beslutet om att överge hibernal)[5].

I slutet av 1940- och början av 1950-talet hade andra fentiaziner, främst Lergigan, börjat användas som lugnande och antiallergiska mediciner och används fortfarande i viss utsträckning,[ifrågasatt uppgift] främst av personer som inte kan sluta med preparatet, då de efter en längre tids behandling kan ha fått ett beroende.

Charpentier tänkte att kan man blockera serotonin då frigörs dopamin. Ingen hade tidigare förstått att det kunde vara avgörande. Till slut var substansen färdig (1950). Hibernal blockerar bland annat dopaminet D2 kraftigt vilket förklarar vissa biverkningar.[6]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Liksom alla läkemedel är även klorpromazin förknippat med biverkningar. Till dessa hör bland annat:

  • Lätta darrningar, ryckningar och/eller skakningar i till exempel händer eller fingrar.
  • Svårighet att sitta still.
  • Ryckningar i ansiktet, grimaserande och egendomliga tungrörelser.
  • Hudallergier och missfärgning av hudpartier som utsätts för solljus.
  • Förstoring av brösten med vätskeutsöndring.
  • Ökad aptit (risk för viktökning).
  • Muntorrhet.
  • Akuta muskelkramper.
  • Gulsot utan tecken på leverskada.
  • Övergående rubbningar av libido och potens.

Uppgifter från 1968 och 1977 tyder på att diabetesrisk fanns, att glukos kunde stiga (blodsocker) och medföra viktuppgång.[7] [8]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Då Klorpromazin gör patienten mycket känslig för solljus användes inom psykiatrin ofta s.k Hibernalhattar, en sorts stråhatt, som skulle skydda exponerad hud från direkt solljus då detta medförde hudmissfärgning och ev. allergiska reaktioner som följd av medicineringen.

Hibernal sågs som en revolution inom psykiatrin när den kom då sjukvården fick ett effektivt, icke kirurgiskt (lobotomi) verktyg att behandla och dämpa personer med psykosrelaterade sjukdomar. Hibernal har ofta kallats "kemisk lobotomi".

Internationella benämningar[redigera | redigera wikitext]

Hibernal marknadsförs internationellt under namn som:

  • Hibanil
  • Klorpromex
  • Largactil
  • Largaktyl
  • Megaphen
  • Promacid
  • Chloractil
  • Chlorazin
  • Sonazine
  • Marazine
  • Propaphenin
  • Taroctyl
  • Thorazine
  • Torazina
  • Promapar

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2655089/
  2. ^ Healy, David (2004). The Creation of Psychopharmacology. Harvard University Press. sid. 37–73. ISBN 978-0-674-01599-9. http://books.google.com/?id=6O2rPJnyhj0C&printsec=frontcover&dq=isbn=978-0-674-01599-9&cd=1#v=onepage&q=chlorpromazie. Läst 6 juli 2010 
  3. ^ Yuhas, Daisy. ”Throughout History, Defining Schizophrenia Remains A Challenge (Timeline)”. Scientific American Mind (March 2013). http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=throughout-history-defining-schizophrenia-has-remained-challenge. Läst 2 mars 2013. 
  4. ^ https://books.google.se/books?id=piKcBQAAQBAJ&pg=PT515&lpg=PT515&dq=chlorpromazine+26+march+1954&source=bl&ots=drkwXGItR8&sig=Ag87FHLK6wgSv55WXHxs30ldDCo&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiloe6ri-PNAhVFLZoKHWiGDgkQ6AEIJjAB#v=onepage&q=chlorpromazine%2026%20march%201954&f=false
  5. ^ https://lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2006/Hibernal-tabletter-avregistreras/
  6. ^ https://pingpong.ki.se/public/pp/public_file_archive/archive.html?publishedItemId=17945457&courseId=7326&fileId=17742534
  7. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/832653
  8. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/5717295

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]