Pyrolys

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pyrolys av ett fast bränsle resulterar i gasformiga komponenter och en fast återstod
Träkol är den fasta återstod som blir kvar när ved pyrolyseras

Pyrolys eller torrdestillation är en process där ett ämne upphettas till en hög temperatur, vanligtvis omkring 500-1000°C, i en syrefri miljö, så att det sönderfaller utan att förbränning sker. Vid pyrolys avgår flyktiga ämnen i gasform, medan en återstod i fast eller flytande form blir kvar. Pyrolys är därför en form av termisk nedbrytning. Pyrolys är ett exempel på förkolning.

Pyrolys skiljer sig från förgasning, en annan liknande process. Under förgasning tillsätts en viss kontrollerad mängd vattenånga och/eller syre, medan pyrolys sker utan syre.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pyrolys delar oftast upp bränslet i många olika delar - flyktiga gaser, oljor i gasform som kan kondenseras och en fast återstod.[1] De flyktiga gaser som avgår består främst av vattenånga, koldioxid, kolmonoxid, metan och andra lättare kolväten samt även tyngre organiska föreningar. De tyngre organiska föreningarna kan ofta kondenseras och brukar då kallas tjäror eller pyrolysoljor. Den fasta återstoden består av en hög viktandel kol och kallas ibland koks. Oftast kan alla dessa komponenter utnyttjas som bränslen eller råmaterial. De flyktiga gaserna kan brännas, medan pyrolysoljorna antingen kan brännas eller utnyttjas som en form av icke-konventionell råolja. Den fasta återstoden kan brännas eller utnyttjas i processer där rent kol används, till exempel metallurgiska processer.

Mängden av de olika faserna samt deras sammansättning bestäms vid pyrolysen av faktorer som temperatur, uppvärmningshastighet, tid, tryck och typ av bränsle.

Pyrolys av olika ämnen[redigera | redigera wikitext]

Kol[redigera | redigera wikitext]

Redan på 1700-talet användes pyrolys av kol för att tillverka koks, kolets fasta återstod efter pyrolys. Koksen innehöll en hög halt av grundämnet kol och användes i metallurgiska processer, där den ersatte träkol som tidigare använts. Koks används ännu idag för järnframställning. Under 1800-talet blev de flyktiga pyrolysgaserna intressanta, då pyrolys av kol användes då för tillverkning av stadsgas, en gas som användes för belysning eller matlagning. Genom upptäckten av stora mängder petroleum, som blev en relativt billig råvara, minskade dock intresset för tillverkning av bränslen i gas- eller vätskeform utgående från kol. Intresset har dock ökat på senare tid, på grund av bristen på petroleum.[1]

Oljeskiffer[redigera | redigera wikitext]

Oljeskiffer, en bergart i fast form, behandlas genom pyrolys varvid pyrolysoljorna används som en ersättning för råolja.

Biomassa[redigera | redigera wikitext]

Vid pyrolys av lövträ används den fasta återstoden, ofta kallad träkol, bland annat vid grillning.
Vid pyrolys av trä från olika barrträd, oftast tall och en, är kolen ofta av sämre kvalitet. Däremot har trätjäran, pyrolysoljorna, använts under hundratals år för bland annat båt- och husbyggnad, samt ibland som brännolja. Tjäran framställdes tidigt i så kallade tjärdalar.
Vid pyrolys av den grova barken från björk får man en olja som kallas ryssolja.

Pyrolys under andra processer[redigera | redigera wikitext]

Pyrolys sker utan inblandning av syre, men processen sker inte alltid i en helt syrefri miljö. Pyrolys är till exempel ett stadium under förbränning av många bränslen, såsom biomassa. Under pyrolysen avgår då flyktiga ämnen från bränslet och stoppar dess kontakt med syre. De flyktiga ämnena fattar sedan eld och processen fortsätter tills alla flyktiga ämnen har avgått.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rezaiyan, John och Cheremisinoff, Nicholas P.: Gasification Technologies - A Primer for Engineers and Scientists. Taylor & Francis Group 2005. ISBN 0-8247-2247-7

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rezaiyan och Cheremisinoff 2005, sidan 143