Res aldrig på enkel biljett

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Res aldrig på enkel biljett
GenreDrama, science fiction
RegissörHåkan Alexandersson
ManusCarl Johan De Geer
Baserad påRomanen Kyss mig dödligt av
Carl Johan De Geer
MedverkandeMikael Samuelson, Ylva Törnlund, Thomas Lundqvist med flera
FotografChrister Strandell
KlippningUlf Darin
ProduktionsbolagAlexandersson & De Geer Bildproduktion HB
DistributionStiftelsen Svenska Filminstitutet
Premiär
Speltid87 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Res aldrig på enkel biljett är en svensk drama- och science fiction-film från 1987 i regi av Håkan Alexandersson och med Mikael Samuelson i huvudrollen. Den utspelar sig i en framtid där jorden har förvandlats till en soptipp och människor lever i smuts och bråte. En detektiv tar sig an att utreda en mystisk illusionist, Den store Hassan, som säger sig kunna teleportera människor till Sydpolen, där en paradisvärld ska ha byggts upp. Filmen bygger på romanen Kyss mig dödligt skriven av Carl Johan De Geer.[1]

Filmen gavs ut på DVD 2006. På skivan medföljer Håkanssons kortfilmer Råttresan, Tills elden släcks, Den perforerade epoken, Jag minns Lena Svedberg, Calle Schewens vals och Missionärerna.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Bland de människospillror som nätt och jämnt håller sig vid liv finns "investigatorn". En bitter man som påminner om figurer i vår egen tids berättelser om brott och straff. En undersökare, en mullvad som gräver sig fram bland fakta och fiktioner, ofta misshandlad, alltid hungrig och pank och jagad av portvakten för den obetalda hyran.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Sydsvenskans Sven-Erik Torhell beskrev filmen som "en svensk Blade Runner, fast utan den amerikanska filmens dynamik och raka handling". Torhell fortsatte: "Därmed också sagt att dess starkaste verkningsmedel är scenografin, signerad Carl Johan De Geer, och den däri djupt uttryckta helvetesvisionen. ... Men film är ju en helhet av olika konstnärliga element och Res aldrig på enkel biljett blir helt enkelt för tung i gumpen av sina genomarbetade fonder; allt blir mäktig vision. Det slår inga gnistor eller utvecklas dynamik mellan de oförmedlade scenbilderna, vilket får skyllas på både sävlig klippning, ofullgånget skådespeleri och inte minst ett otympligt manus som i dialogerna klingar för mycket av läst litterär text." I Aftonbladet skrev Björn Samuelsson: "Visst kan man imponeras av kvantiteten cinematografiska slummiljöer som Alexandersson/De Geer lyckas utvinna ur sin ateljé på Söder i Stockholm. Visst är det roligare med herrarnas pubertala djärvhet och totala brist på självkritik än den svenska filmens gängse hallstämplade konstnärliga förutsägbarhet eller populism. Men i den filmiska gottboden av smaskigheter och snaskigheter, i denna skådespelarmässiga skäggstubbsteater av bitvis pinsamt slag, letar man förgäves efter den fasta punkt, varifrån filmen får en riktning mot något annat än sig själv."[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Res aldrig på enkel biljett (1987)”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=15905&type=MOVIE. Läst 6 november 2012. 
  2. ^ ”Res aldrig på enkel biljett”. Svensk mediedatabas. Kungliga biblioteket. http://smdb.kb.se/catalog/id/002073027. Läst 8 juni 2014. 
  3. ^ ”Res aldrig på enkel biljett (1987) - kommentar”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=15905&type=MOVIE&iv=Comments. Läst 8 juni 2014.