Rhinolophus hildebrandtii

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rhinolophus hildebrandti)
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus hildebrandtii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Hästskonäsor
Rhinolophidae
Släkte Rhinolophus
Art Rhinolophus hildebrandtii
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus hildebrandtii
Auktor Peters, 1878
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Rhinolophus hildebrandti
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus hildebrandtii[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1878. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Redan 2008 påpekade IUCN att arten på grund av skillnader i tonhöjd på de olika populationernas ekolokaliseringsläten borde utredas för en uppdelning i flera arter.[1] Så har sedermera skett, och 2012 delades arten upp i fem arter, inklusive ursprungsarten, som alltså fortfarande är en sann art[4]:[6] Rhinolophus cohenae (Sydafrika), Rhinolophus mabuensis (Moçambique), Rhinolophus smithersi (Sydafrika och Zimbabwe) samt Rhinolophus mossambicus (Moçambique och Zimbabwe).[6]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer i östra Afrika från Etiopien och norra Sudan till nordöstra Sydafrika.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen är lång och mjuk. Färgen är gråbrun över hela kroppen, men buksidan är ljusare. Öronen är stora och spetsiga.[7] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, som brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen.[7]

Fladdermusen är stor, med en underarmslängd på mer än 6 cm, en kroppslängd mellan 11 och 12 cm inklusive en svans på 3 till 4 cm, samt en vikt på 23 till 33 g för hanarna, 26 till 34 g för honorna.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i torra eller fuktiga savanner, gärna med trädgrupper. Individerna söker dagvila i grottor, gruvor, byggnader, ihåliga träd som baobab och mopane eller övergivna vårtsvinshålor.[1] Arten är nattaktiv och börjar flyga efter insekter i skymningen. Födan består av skalbaggar och malfjärilar.[7]

Litet är känt om artens fortplantning, annat än att födslarna äger rum under den regnrika sommaren (november till december). Honan får vanligtvis en unge, även om två ungar konstaterats någon enstaka gång. Honan lämnar ungen i dagvilan medan hon jagar.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Jacobs, D. 2008 Rhinolophus hildebrandtii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 augusti 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus hildebrandtii
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b c] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+hildebrandtii/match/1. Läst 7 augusti 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Peter J. Taylor et al. (2012). ”Four New Bat Species (Rhinolophus hildebrandtii Complex) Reflect Plio-Pleistocene Divergence of Dwarfs and Giants across an Afromontane Archipelago”. PLOS ONE 7 (9): sid. e41744. doi:10.1371/journal.pone.0041744. http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0041744#pone.0041744.s001. 
  7. ^ [a b c d e] David L. Pearl (2 december 1994). ”Rhinolophus hildebrandti”. Mammalian Species No 486. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-486-01-0001.pdf. Läst 7 augusti 2016.