Rhinolophus philippinensis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus philippinensis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Hästskonäsor
Rhinolophidae
Släkte Rhinolophus
Art Rhinolophus philippinensis
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus philippinensis
Auktor Waterhouse, 1843
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus philippinensis[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Waterhouse 1843. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 6 underarter:[4][2]

  • Rhinolophus philippinensis philippinensis Waterhouse, 1843
  • Rhinolophus philippinensis achilles Thomas, 1900
  • Rhinolophus philippinensis alleni Lawrence, 1939
  • Rhinolophus philippinensis maros Tate and Archbold, 1939
  • Rhinolophus philippinensis robertsi Tate, 1952
  • Rhinolophus philippinensis sanborni Chasen, 1940

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Arten har lång, mjuk, gråbrun päls som är ljusare på buksidan. Den förekommer i åtminstone två former: En större, med inslag av gult till orange i pälsen på ansikte och de enorma öronen, och en mindre, som saknar den gulaktiga färgskiftningen på huvudet.[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Kroppslängden är 6 till 6,5 cm, öronlängden 2,5 till 3,5 cm, och vikten 10 till 16 g.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i Sydostasien och i den australiska regionen från Filippinerna och norra Borneo till Nya Guinea och Kap Yorkhalvön (i norra Queensland i nordöstra Australien).[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i kuperade områden och i bergstrakter mellan 200 och 1 500 meter över havet. Habitatet utgörs av urskog (inklusive tropisk regnskog, som är dess huvudsakliga habitat[6]), kulturskog och andra, öppnare landskap med träd.[1]

Fladdermusen är nattaktiv, och jagar senare än de flesta andra hästskonäsor. Födan består av flygande insekter som bland annat nattfjärilar som oftast fångas i låg flykt nära marken.[6] Den har emellertid också observerats flygande i höjd med trädtopparna.[8] Likt många insektsätande fladdermöss lokaliserar den sitt byte genom ultraljudsinpulser.[6] Individerna sover ensamma eller i mindre kolonier i grottor och övergivna gruvor.[1]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Man vet litet om populationsutvecklingen, men konstaterar att arten är sällsynt i många delar av dess utbredningsområde.[1] Inga generella hot är kända, men i Australien har arten påverkats starkt av habitatförlust genom att gamla gruvor har stängts.[1][8] Skogsavverkning och stenbrytning (i Sydostasien) samt artinsamling är andra, möjliga hot.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Sedlock, J., Francis, C., Heaney, L. & Suyanto, I. 2008 Rhinolophus philippinensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus philippinensis
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+philippinensis/match/1. Läst 25 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e] ”Large-eared horseshoe bat (Rhinolophus philippinensis)” (på engelska). Wildscreen Arkive. http://www.arkive.org/large-eared-horseshoe-bat/rhinolophus-philippinensis/. Läst 25 september 2016. 
  7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ [a b] Les Hall, Chris Pavey, Chris Clague, Roger Coles, Terry Reardon och Greg Richards (1999). ”Recovery outline: Greater Large-eared Horseshoe Bat” (på engelska). The Action Plan for Australian Bats. Australian Government - Department of the Environment and Energy. ISBN 0 642 2546 363. https://www.environment.gov.au/node/14619 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]