Ringhalskobra

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hemachatus haemachatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rinkhals2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGiftsnokar
Elapidae
SläkteHemachatus
Fleming, 1822
ArtHemachatus haemachatus
Vetenskapligt namn
§ Hemachatus haemachatus
Auktor(Bonnaterre, 1790)
Synonymer
Sipedon haemachates LOCKINGTON 1886[2]
Aspidelaps haemachates JAN 1859
Naja haemachates SCHLEGEL 1837
Naia capensis SMITH 1826[3]
Sepedon haemachates MERREM 1820[4]
Vipera haemachates LATREILLE 1801[5]
Coluber haemachates BONNATERRE 1790[6]
Vipere haemachate LACÉPÈDE 1789
Hitta fler artiklar om djur med

Hemachatus haemachatus[7] är en ormart som beskrevs av Bonnaterre 1790. Hemachatus haemachatus är ensam i släktet Hemachatus som ingår i familjen giftsnokar.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8]

Arten når en maximal längd av 1,5 meter. Den jagar främst paddor. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. Giftet spottas ofta mot fienden. Det kan orsaka blindhet hos människor.[10]

Denna orm förekommer främst i Sydafrika samt i Lesotho och Swaziland. En avskild population finns i östra Zimbabwe. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2500 meter över havet. Ringhalskobran vistas främst i gräsmarker, i klippiga områden med glest fördelad växtlighet och vid kanten av våtmarker. Den besöker även urbaniserade regioner.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2010 Hemachatus haemachatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Lockington (1886) The form of the pupil in snakes., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 1886: 300
  3. ^ Smith,A. (1826) On the snakes of Southern Africa., Edinburgh New Philos. J. 1: 248-254
  4. ^ Merrem, B. (1820) Versuch eines Systems der Amphibien I (Tentamen Systematis Amphibiorum)., J. C. Kriegeri, Marburg, 191 pp.
  5. ^ Latreille,P.A. (1801) XXII Genre. Hétérodon, Heterodon. In: Sonnini and Latreille, Histoire Naturelle des Reptiles aved figures dessinées d’après nature, Vol. 4: 32-37., Chez Deterville, Paris.
  6. ^ Bonnaterre, P.J. (1790) Ophiologie, in Tableau encyclopédique et méthodique des trois règnes de la nature., Panconoke, Paris xliv + 76 pp.
  7. ^ Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
  8. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (9 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hemachatus+haemachatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  9. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Hemachatus haemachatus
  10. ^ Mattison, Chris (2015). ”Hemachatus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 185. ISBN 978-3-8310-3145-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]