Risråttor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Risråttor
Oryzomys palustris in vegetation.jpg
Oryzomys palustris
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningMusliknande gnagare
Myomorpha
ÖverfamiljMuroidea
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSigmodontinae
SläkteRisråttor
Oryzomys
Vetenskapligt namn
§ Oryzomys
AuktorBaird, 1857
Arter
43 arter, se text
Hitta fler artiklar om djur med

Risråttor (Oryzomys) är ett släkte gnagare i familjen hamsterartade gnagare (Cricetidae) som förekommer i Amerika. De är alltså inte närmare släkt med de egentliga råttorna (Rattus).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Risråttor når en kroppslängd mellan 9 och 20 cm, en svanslängd mellan 8 och 25 cm samt en vikt mellan 40 och 80 gram. Pälsen är grov men inte taggig. Den har på ovansidan en gråbrun färg och är på undersidan vitaktig eller ljusbrun. Svansen är bara glest täckt med hår.[1]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Dessa gnagare förekommer i Amerika från centrala USA till norra Argentina, de flesta arterna finns i Centralamerika och norra Sydamerika. Habitatet varierar mellan skogar, träskmark, gräsmark och klippiga bergstrakter med buskar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

För de flesta arterna är levnadssättet okänt. Mera bekant O. palustris är som bygger bon av gräs och som kan vara aktiv på dagen eller på natten. I torra regioner gräver den underjordiska bon. Dessutom har arten bra simförmåga och hittar födan delvis i vattnet.

Allmänt utgörs födan av gräs, frön, frukter samt även insekter, kräftdjur och små fiskar.[1]

Honan kan para sig flera gångar per år och efter 25 till 28 dagars dräktighet föds två till fem ungar per kull.[1]

Risråttor och människar[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna är inte sällsynta och de betraktas ofta som skadedjur när de äter odlade växter. Några arter är hotade enligt IUCN:s rödlista.[2] Två arter som var endemiska på öar är redan utdöd: O. curasoe (på Curaçao) och O. nelsoni (på Islas Marías).[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Med ett enda släkte[redigera | redigera wikitext]

Risråttornas systematik och antalet arter är omstridd. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 43 arter:[4]

Vissa taxonomiska av handlingar räknar även Galapagosrisråttor (Nesoryzomys) och släktet Melanomys till risråttorna.

Uppdelning i flera släkten[redigera | redigera wikitext]

Enligt en studie av Weksler et al. (2006) är risråttor ingen monofyletisk grupp. Här framhållas att vissa arter är närmare släkt med andra gnagare från nya världen än med de andra risråttorna. Forskarlaget introducerade tio nya släkten:[5]

  • Aegialomys (för O. xanthaeolus och besläktade arter)
  • Cerradomys (för O. subflavus och besläktade arter)
  • Eremoryzomys (för O. polius)
  • Euryoryzomys (för O. nitidus och besläktade arter)
  • Hylaeamys (för O. megacephalus och besläktade arter)
  • Mindomys (för O. hammondi)
  • Nephelomys (för O. albugularis och besläktade arter)
  • Oreoryzomys (för O. balneator)
  • Sooretamys (för O. angouya)
  • Transandinomys (för O. bolivaris och O. talamancae).

I släktet Oryzomys blir bara ett fåtal arter kvar, till exempel O. palustris och O. cuesi. Sex arter överföras till släktet Handleyomys som etablerades tidigare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 22 januari 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid. 1367
  2. ^ Oryzomys på IUCN:s rödlista, besökt 8 april 2011.
  3. ^ Nowak, R. M. (1999) sid. 1368
  4. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Oryzomys
  5. ^ Weksler et al. (2006)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, s. 1366-1368, ISBN 0801857899
  • D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0801882214.
  • M. Weksler, A. R. Percequillo und R.S. Voss: Ten new genera of oryzomyine rodents (Cricetidae: Sigmodontinae). I: American Museum Novitates 3537 (2006), s. 1-29.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]