Robert De la Gardie (talman)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Robert De la Gardie ur Svenskt porträttgalleri XXV:2 1905

Robert De la Gardie, född 17 december 1823 i Kristianstad, död 19 maj 1916 i Stockholm, var en svensk greve, landshövding och talman. Han var son till landshövdingen Axel Gabriel De la Gardie och far till landshövdingen och riksdagsmannen Robert De la Gardie.

De la Gardie blev 1844 filosofie magister i Lund och ägnade sig, efter att under några år tidtals ha tjänstgjort som extra ordinarie kanslist i Civildepartementet, 1849–67 åt lantbruk i egenskap av ägare till säteriet Silvåkra gård i Malmöhus län.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Större delen av sitt liv deltog han i det parlamentariska livet. Han var en konservativ frihandlare.[1]

Politiska uppdrag[redigera | redigera wikitext]

  • 1859 års samt 1865–66 års riksdagar ledamot av ridderskapet och adeln
  • 1864–66 ledamot i kommittén ang. grundskatternas inlösen
  • 1865 ordförande i statsrevisionen
  • 1867 representant för Torna härad i andra kammaren
  • 1867 (förordnad), 1869-1901 landshövding i Östergötlands län
  • 1874-75, 1889-90, 1894-1902 representant för Linköpings stad i andra kammaren
  • 1879-83 ordförande i skatteregleringskommittén
  • 1879-88 representant för Östergötlands län i Första kammaren
  • 1867 ledamot av konstitutionsutskottet
  • 1875, 1880, 1881, 1885, 1887, även maj-riksdagen, och 1888 ledamot av tillfälligt utskott
  • 1886 ledamot av bevillningsutskottet
  • 1891–92 ordförande i kommittén ang. minderårigas användande i arbete vid fabrik eller hantverk
  • 1894–1902 talman i andra kammaren.
  • 1902 ordförande i kommittén för revision av krigslagstiftningen (efter E. G. Boström)

Som ledamot i kommittén ang. grundskatternas inlösen omfattade De la Gardie den åsikten, att grundskatterna var ur teoretisk eller historisk synpunkt "en petrificerad bit av ett föråldradt beskattningssystem, som öfvertofvat sig själft". Han yrkade därför på grundskatternas totala och obligatoriska avlösning genom amortering under en längre tidsföljd till så billiga villkor, att det i sig självt skulle innebära en partiell efterskänkning, samt från statens sida tillskjutande av nödvändigt tillskott för bildande av ett kapital, av vilken räntan, motsvarande grundskatternas belopp, skulle utgöra statens stadigvarande inkomst.

I skatteregleringskommittén framförde han den sedan upptagna principen, att bevillning på jordbruksfastighet skulle utgöras med 6 öre för varje 100 kronor av taxeringsvärdet.

I Första kammaren var De la Gardie motståndare till regeringen Posses härordningsförslag.

Även om han tillhörde den frihandelsvänliga riktningen, var han 1886 med om förslaget från bevillningsutskottets att säga upp mellanrikslagen vilket inte godkändes av kamrarna.

Som kammarledamot uttalade De la Gardie sig inte ofta, men sökte gärna ge sina talmanstal inför tronen eller till kammaren och sina icke sällan förekommande korta minnesrunor över bortgångna riksdagsmän en viss vältalig form.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aftonbladets och Dagens porträtt- och biografialbum öfver 1897 års riksdags andra kammare.. Stockholm. 1897. sid. 2. Libris 2971082 
  2. ^ Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1915
Företrädare:
Gustaf af Ugglas
Landshövding i Östergötlands län
1869–1901
Efterträdare:
Ludvig Douglas
Företrädare:
Carl Herslow
Andra kammarens talman
1894–1902
Efterträdare:
Axel Swartling