Roststjärtmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Roststjärtmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rufous-fronted Tit MG 9518 GarimaBhatia.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljStjärtmesar
Aegithalidae
SläkteAegithalos
ArtRoststjärtmes
A. iouschistos
Vetenskapligt namn
§ Aegithalos iouschistos
Auktor(Blyth, 1844)
Synonymer
Rostpannad stjärtmes
Hitta fler artiklar om fåglar med

Roststjärtmes[2] (Aegithalos iouschistos) är en liten asiatisk tätting i familjen stjärtmesar med omstridd systematik.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Roststjärtmesen är en typisk medlem av släktet, liten (11 cm) med lång, avsmalnande stjärt. Denna art har en bred svart ansiktsmask som når nacken, sotfärgad strupe, rostbeige hjässmitt och kinder och rostfärgad undersida. Hos ungfågeln är rostfärgerna blekare.

AcanthiparusJouschistosGould.jpg

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Roststjärtmes förekommer i centrala och östra Himalaya, från centrala och östra Nepal i ett smalt band utmed södra kanten av Himalaya till åtminstone Bhutan. Den påträffas även norrut in i sydvästra Kina från sydöstra Xizang österut till Yiong Tsangpo och Yarlung Tsangpo, möjligen även nordöstra Indien i nordvästra Arunachal Pradesh.[4]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att roststjärtmesen står mycket nära svartbrynad stjärtmes (Aegithalos bonvaloti), burmastjärtmes (A. sharpei) och sotstjärtmes (A. fuliginosus). Hur denna grupp behandlas i form av artstatus skiftar stort mellan olika taxonomiska auktoriteter, allt ifrån fyra till en art. International Ornithological Congress (IOC) erkänner alla fyra som egna arter,[3] Birdlife International och IUCN tre (burmastjärtmesen inkluderas i svartbrynad stjärtmes)[1], Clements et al två (både burmastjärtmes och svartbrynad stjärtmes inkluderas i roststjärtmesen)[5] och slutligen Howard & Moore som inkluderar alla i roststjärtmesen.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Roststjärtmesen förekommer i skogskanter, gläntor och buskvegetation i och kring tempererad bergsskog. Den lever av insekter, inklusive deras larver och ägg, men även visst vegetabiliskt material. Fågeln födosöker i trädtaket likväl som i buskvegetationen. Vintertid ses den i flockar som bryts upp i par mellan mars och juli.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i Himalaya.[7]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska även kallats rostpannad stjärtmes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Aegithalos iouschistos Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi :  10.14344/IOC.ML.8.2.
  4. ^ [a b] Harrap, S. (2018). Rufous-fronted Tit (Aegithalos iouschistos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59746 on 14 December 2018).
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]