Sångsparv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sångsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Melospiza melodia 5.jpg
Sjungande hane fotograferad i Kalifornien
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Fältsparvar
Emberizidae
Släkte Melospiza
Art Sångsparv
M. melodia
Vetenskapligt namn
§ Melospiza melodia
Auktor (Wilson, 1810)
Utbredning
Gult - Endast häckningsområdeGrönt - Förekommer året runtBlått - vinterkvarter
Gult - Endast häckningsområde
Grönt - Förekommer året runt
Blått - vinterkvarter
Synonymer

Melospiza cinerea
Zonotrichia melodia

Junco melodius
Sångsparv fotograferad i Whitby, Ontario.
Sångsparv fotograferad i Whitby, Ontario.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sångsparv[2] (Melospiza melodia) är en medelstor brunfärgad amerikansk fältsparv.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sångsparven är en medelstor fältsparv som mäter 13–15 cm. Adulta individer har mörkstreckad brun ovansida och distinkt mörkstreckad ljus undersida med en extra tydlig mörkbrun fläck på mitten av bröstet. De har brun hjässa och en lång brun rundad stjärt. Ansiktet är grått, med tydligt brunt strupsidstreck, mustachstreck, tygel och hjässidband och med ett ljusare grått smalt centralt hjässband. Arten delas upp i en mängd underarter som skiljer sig både i storlek och dräkt, men inte i sång.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Hanen har en melodisk och ganska komplex sång som den använder för att hävda revir och för att attrahera honor. Sången består av en kombination av upprepade toner, snabba enstaka toner och drillar. Sången är klar och precis och är lätt att urskilja. Den brukar en mängd olika typer av sånger, upp till 20 olika, och med en stor mängd improviserade variationer av dessa sånger men den upprepar oftast samma sångstråf många gånger innan den byter till en annan sång.

Det vanligaste är att den unga fågeln lär sig sin sång av en handfull adulta sångsparvar som har intilliggande revir. Den lär sig lättast sånger som delas av flera fåglar i grannskapet. Till slut väljer den ett revir nära, eller övertar ett revir av, en individ som den lärt sig sången av.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Sångsparven häckar lokalt i Alaska och i Mexiko och över stora delar av Kanada, USA. De sydliga populationerna och de nordliga populationerna utmed västkusten är stannfåglar medan de nordliga inlandspopulationerna är flyttfåglar som övervintrar i södra USA och Mexiko.[4] Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa och har observerats vid några tillfällen i Storbritannien, och vid ett tillfälle vardera i Norge, Schweiz och Sverige.[5][4]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Sångsparven tillhör det lilla fältsparvssläktet Melospiza tillsammans med de två arterna lincolnsparv (M lincolnii) och träsksparv (M. georgiana). Det är en av de arter i Nordamerika som delas upp i flest underarter. 52 underarter har beskrivits, varav 25 erkänns av Clements et al. 2015:[3]

  • melodia/atlantica-gruppen
  • sanaka/maxima-gruppen
  • rufina-gruppen
    • Melospiza melodia insignis – Kodiaköarna (Sitkalidak till Barren Islands) och närliggande Alaskahalvön
    • Melospiza melodia kenaiensis – kustnära södra Alaska (Cook Inlet till Copper River)
    • Melospiza melodia caurina – kustnära sydöstra Alaska (Yakutat Bay till Cross Sound); vintertid till norra Kalifornien
    • Melospiza melodia rufina – yttre öarna i sydöstra Alaska till centrala British Columbia; vintertid till västra Washington
    • Melospiza melodia morphna – sydvästra British Columbia till sydvästra Oregon, vintertid till centrala Kalifornien
  • montana/merillii-gruppen
    • Melospiza melodia merrilli – sydöstra Alaska (Glacier Bay) och centrala British Columbia till sydvästra Alberta och nordvästra Montana; vintertid till centrala Kalifornien och norra Mexiko
    • Melospiza melodia montana – östra Oregon och nordöstra Kalifornien till centrala Montana, västra Colorado, nordöstra Arizona, norra New Mexico; vintertid till centrala Kalifornien och nordvästra Mexiko
  • heermanni-gruppen
    • Melospiza melodia cleonensis – sydvästligaste kustnära Oregon till norra Kalifornien (västra Mendocino County)
    • Melospiza melodia gouldii – kustnära centrala Kalifornien (Mendocino County till norra San Benito County)
    • Melospiza melodia maxillaris – brackvattenträsk i centrala Kalifornien (Suisan Bay)
    • Melospiza melodia heermanni – Central Valley och Suisan Bay till Mojave- och Coloradoöknen samt kustnära Kalifornien från norra Monterey County till norra Baja California
  • Melospiza melodia samuelis – saltträsk i centrala Kalifornien (San Pablo och San Francisco Bay)
  • Melospiza melodia pusillula – saltträsk i centrala Kalifornien (södra sidan av San Francisco Bay)
  • fallax-gruppen
    • Melospiza melodia fallax – södra Nevada till sydvästra Utah samt sydöstra Kalifornien till nordvästra Baja California och nordöstra Sonora
    • Melospiza melodia rivularis – sydcentrala Baja California
    • Melospiza melodia goldmani – Sierra Madre Occidental i västra Mexiko (El Salto-området i Durango)
  • mexicana-gruppen
    • Melospiza melodia mexicana – våtmarker i centrala Mexiko (Hidalgo, Tlaxcala, Puebla, Distrito Federal och México)
    • Melospiza melodia villai – centrala Mexiko (övre Río Lerma), sydöstra Guanajuato och nordvästra Michoacán
    • Melospiza melodia adusta – centrala och sydvästra Mexiko (Río Lerma från Lago Yuriria till södra Guanajuato och Lago Pátzcuaro i Michoacán)
    • Melospiza melodia zacapu – sydvästra Mexiko (Zacapu-regionen i norra Michoacán och Laguna Chapala)

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Sångsparven är generalist i sitt val av habitat[6], men den föredrar buskiga områden och våtmarker, inklusive saltträsk. De trivs även i närheten av människan, som i förorter, i utkanten av uppodlad mark och utefter dikesrenar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

De fördosöker på marken, i buskage eller i mycket grunt vatten. De lever främst av insekter och frön, men populationer som lever vid saltträsk äter även mindre kräftdjur.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

De placerar sitt skålformiga bo på en skyddad plats direkt på marken eller i ett träd eller buske. De lägger i genomsnitt tre till fyra ägg som är grönvita med bruna fläckar. Kullar på två till sex ägg förekommer. Äggen ruvas av honan i 12-14 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som är flygga efter 9-12 dagar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

I sin helhet har sångsparv ett mycket stort utbredningsområde och en stor global population, och IUCN klassificerar den som livskraftig (LC). Ett antal av underarterna är dock hotade som mailliardi, maxillaris, samuelis och pusillula.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är till stora delar översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel [Song sparrow], läst 2010-05-29

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Melospiza melodia Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Club 300 (2010) Nidingen tar ton, <www.club300.se>, läst 2010-05-29
  6. ^ Greenberg, R (1990). ”Feeding neophobia and ecological plasticity: A test of the hypothesis with captive sparrows.”. Animal Behaviour 39 (2): sid. 375-379. http://md1.csa.com/partners/viewrecord.php?requester=gs&collection=ENV&recid=2468221&q=%22song+sparrow%22+%22habitat+generalist%22&uid=792312255&setcookie=yes. Läst 7 juni 2011. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Arcese, P.; Sogge, M.K.; Marr, A.B. & Patten, M.A. (2002): Song Sparrow (Melospiza melodia). In: Poole, A. & Gill, F.: The Birds of North America 704. The Birds of North America, Inc., Philadelphia, PA.
  • Beecher, M.D.; Campbell, S.E. & Stoddard, P.K. (1994): Correlation of Song Learning and Territory Establishment Strategies in the Song Sparrow. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 91(4): 1450-1454. PDF fulltext
  • California Department of Fish and Game (CDFG) (2006): California Bird Species of Special Concern.
  • Gabrielson, Ira N. & Lincoln, Frederick C. (1951): The Races of Song Sparrows in Alaska. Condor 53(5): 250-255. PDF fulltext
  • Hare, M.P. & Shields, G.F. (1992): Mitochondrial-DNA variation in the polytypic Alaskan song sparrow. Auk 109(1): 126-132. PDF fulltext
  • O'Loghlen, A.L. & Beecher; M.D. (1997): Sexual preferences for mate song types in female song sparrows. Animal Behavior 53(4): 835-841. PDF fulltext
  • Patten, M.A. (2001): The roles of habitat and signalling in speciation: evidence from a contact zone of two Song Sparrow (Melospiza melodia) subspecies. Ph.D. diss., Univ. of California, Riverside.
  • Pruett, Christin; Gibson, Daniel D. & Winker, Kevin (2003): Amak Island Song Sparrows (Melospiza melodia amaka) are not evolutionarily significant. Ornithological Science 3: 133–138. doi:10.2326/osj.3.133 PDF fulltext
  • Smith, J.N.M.et. al (1997): A metapopulation approach to the population biology of the Song Sparrow Melospiza melodia. Ibis 138:4, 120-128 Online publication date: 1-Jan-1997.
  • Stoddard, Beecher, M.D.; Horning, C.L. & Campbell, S.E. (1991): Recognition of individual neighbors by song in the song sparrow, a species with song repertoires. Behavioral Ecology and Sociobiology 29(3): 211-215.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]