SIS Swedish Standards Institute

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
SIS Swedish Standards Institute
Några publikationer från SIS
Typ Ideell förening
Huvudkontor Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner Thomas Idermark och VD
Bransch Standard och standardisering
Antal anställda 163 (2016)1
Historia
Grundat 1922
Ekonomi
Omsättning 262miljoner kronor (2015)1
Övrigt
Webbplats www.sis.se
Fotnoter 1 Information från www.sis.se

SIS, Swedish Standards Institute är en fristående ideell förening med medlemmar från Sveriges privata och offentliga organisationer, till exempel globala företag, myndigheter, kommuner och landsting, branschföreningar och frivilligorganisationer.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

SIS och dess medlemmar utarbetar standarder inom de flesta områden, till exempel bygg och anläggning, hälso- och sjukvård, konsumentprodukter, lednings-/managementsystem, material- och mekanteknik, miljö och säkerhet. De mest kända standarderna är ISO 9000 för kvalitetsledning och ISO 14000 för miljöledning.

SIS samordnar standardiseringen i Sverige. SIS är medlem och representerar Sverige i den europeiska standardiseringsorganisationen CEN och i det globala samarbetet ISO.

Huvudman för standardiseringen i Sverige är Sveriges Standardiseringsförbund som också ansvarar för det officiella registret över svensk standard. De tre organisationerna som, var och en inom sitt område, fastställer svensk standard är SIS, SEK Svensk Elstandard och ITS.

Ofta användes tidigare SIS-märket som symbol för att olika redskap och liknande uppfyllde svensk standard och var godkända att användas. Genom EU-inträdet ska Sverige nu till stora delar anpassa olika säkerhetskrav till en gemensam europeisk nivå, som ofta fastställs i EU-direktiv och EU-förordningar. Därmed har SIS-märkningen till stora delar ersatts av CE-märkning.

En svensk standard är frivillig och blir tillämplig först när den åberopas till exempel i ett avtal mellan beställare och entreprenör. Ordet "skall" i standardtexter betyder alltså att detta är ett krav som ska uppfyllas, såvida man vill göra anspråk på att ha följt standarden.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det var Sveriges industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, som 1922 tog initiativet till att bilda Svenska Industrins Standardiseringskommission.

Svenskt standardiseringsarbete har alltid haft en bred förankring med representanter från det aktuella området. Arbetet har alltid bedrivits i privaträttslig form och aldrig av någon myndighet.

De första svenska standarderna skapades 1923. Då beslutade man sig också för i vilket format standarderna skulle tryckas. Det blev A4-formatet som gick vinnande ur striden.

År 1947 bildades en ny internationell standardiseringsorganisation, ISO (International Organization for Standardization). SIS deltog i bildandet. Den europeiska motsvarigheten till ISO heter CEN(European Committee for Standardization) och bildades 1975. SIS har under det gångna seklet tagit fram tusentals standarder. Några exempel är, rekommendationer för datumskrivning 1963, kontoplanen 1973 och kvalitetsledningssystemet ISO 9000 år 1987.

Standardisering bedrivs idag inom i stort sett alla områden. Parallellt med utveckling av ledningssystem pågår arbeten med tjänstestandarder och kirurgiska implantat. Samtidigt är det hög aktivitet inom samma områden som var aktuella på 1920-talet, exempelvis rullningslaget, byggmaterial och stål.

SIS har tidigare varit en akronym med flera betydelser. Bland annat Standardisering I Sverige och Svensk Industri Standard har förekommit vid olika tidpunkter i SIS historia. Sedan 2001 betyder SIS, Swedish Standards Institute.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Källa: SS 91 42 31

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]