SMS Viribus Unitis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Austria-Hungary Naval Ensign1918.png SMS Viribus Unitis
SMS Viribus Unitis 1914
SMS Viribus Unitis 1914
Allmänt
Typ Slagskepp
Klass Tegetthoff-klass
Historik
Öde sänkt den 1 november 1918
Tekniska data
Längd 152 m
Djupgående 8,7 m
Deplacement 20,000 ton (design)
Maskin 4 st Parsons ångturbiner
Fart 20,4 knop
Bestyckning 12x 30,5 cm kanoner
12x 15 cm kanoner
12x 7 cm kanoner
3x 66 mm luftvärnskanoner
4x 533 mm torpedtuber

SMS Viribus Unitis var ett slagskepp som tillhörde den Österrikisk-Ungerska flottan under Första världskriget. Hon var det första fartyget i Tegetthoff-Klassen och det första slagskepp av Dreadnought-typ som byggdes i Österrike-Ungern.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Viribus Unitis beställdes av den österrikisk-ungerska flottan år 1908, som det första av fyra dreadnoughtslagskepp. Från början var det menat att hon skulle döpas till Tegetthoff efter amiralen Wilhelm von Tegetthoff. Men efter att kejsaren Franz Josef I personligen ändrat namnet till Viribus Unitis fick det andra fartyget i klassen bära amiralens namn. Fartyget kölsträcktes i Trieste den 24 juli 1910 och efter elva månaders konstruktion sjösattes Viribus Unitis 24 juni 1911. Efter att ha erhållit komplett utrustning levererades hon till flottan den 5 december följande år.

Tjänstgöring[redigera | redigera wikitext]

I juni 1914 reste ärkehertig Franz Ferdinand till Bosnien ombord på Viribus Unitis för att närvara vid arméns sommarmanöver. Hon transporterade även hem Franz Ferdinands och hans hustrus kroppar efter att de mördats i Sarajevo.

Kort efter krigsutbrottet mobiliserades Viribus Unitis tillsammans med sina systerfartyg och resten av den Österrikisk-Ungerska flottan för att assistera de tyska kryssarna Goebben och Breslaus utbrytningsförsök genom det av britterna blockerade Messinasundet. När Italien förklarade Österrike-Ungern krig 1915 deltog Viribus Unitis i bombardemang av mål på den italienska kusten. Under större delen av kriget kom dock Viribus Unitis tillsammans med sina systrar att ligga till ankars vid flottbasen Pula och lämnade endast hamn för övningar.

I slutet av kriget skärptes den allierade blockaden av Otrantosundet och det blev allt svårare för centralmakternas ubåtar att ta sig ut i Medelhavet. Den nyutnämnde befälhavaren för den österrikisk-ungerska flottan, Konteramiral Miklós Horthy, beslöt sig för att utföra en räd mot sundet för att fler ubåtar skulle kunna ta sig igenom. Under natten den 8 juni Lämnade Viribus-Unitis Polas hamn tillsammans med systern Prinz Eugen. De återstående systerfartygen,Szent István och Tegetthoff lämnade hamnen följande morgon tillsammans med en jagare och sex torpedbåtar. Planen var att dessa skulle förena sig med Viribus Unitis och Prinz Eugen inför räden mot Orantosundet. Vid 3 tiden upptäcktes dock de Österrikisk-Ungerska fartygen av två italienska torpedbåtar som gick till anfall och sänkte Szent István. Efter att ha underrättats om striden beslöt sig Horthy för att avbryta anfallet då han fruktade att italienarna kände till hans planer.

Förlisning[redigera | redigera wikitext]

Viribus Unitis sjunker i Polas hamn den 1 november 1918.

När det stod klart att Österrike-Ungern skulle förlora kriget beslöt sig den österrikiska regeringen för att överlämna en stor del av sin flotta däribland Viribus Unitis till Slovenernas, kroaternas och serbernas stat. Omedvetna om överlämningen lyckades två grodmän från den italienska flottan att infiltrera flottbasen Pola och monterade sprängladningar på Viribus Unitis skrov, inställda att detonera kl 6:30. Italienarna blev dock snart upptäckta och tagna ombord Viribus Unitis där de informerade kaptenen om sprängladdningarna men avslöjade inte var de fanns. Den nyutnämnde befälhavaren för flottan Amiral Vuković gav då order om att föra fångarna över till systern Tegetthoff och att omedelbart evakuera Viribus Unitis. Då laddningarna inte detonerade den tid som italienarna sagt återvände Vuković till fartyget med en grupp besättningsmän i tron att fångarna ljugit. Men kl 6:44 detonerade till slut sprängladdningarna och Viribus Unitis sjönk på 15 minuter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SMS Viribus Unitis, 7 april 2017.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ireland,Bernard (1997) Stora boken om slagskepp, Stockholm : Streiffert, cop ISBN 91-7115-043-9