Sarajevo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sarajevo
Huvudstad
Sarajevo.jpg
Flag of Sarajevo.svg
Flagga
Coat of arms of Sarajevo.svg
Heraldiskt vapen
Land  Bosnien och Hercegovina
Entitet Federationen BiH
Kanton Sarajevo kanton
Koordinater 43°51′N 18°22′Ö / 43.850°N 18.367°Ö / 43.850; 18.367
Area 1 900 km²
Folkmängd 650 242 invånare (30 juni 2009)
Befolkningstäthet 2 173 inv invånare/km²
Borgmästare Alija Behmen SDP
Tidszon medeleuropeisk tid (UTC+1)
Postnummer 71 000
Riktnummer (+387) 33
Sarajevo i mörkblå färg
Sarajevo i mörkblå färg
Webbplats: www.sarajevo.ba
Den svenska ambassaden i Ferhadija, Sarajevo.
Ferhad-Begovamoskén, en av Sarajevos 96 moskéer[1]
Bosniens parlamentsbyggnad

Sarajevo är huvudstaden i Bosnien och Hercegovina, Sarajevo har ca 612 000 invånare (fyra kommuner) under juni 2008. Kommunens area är 1 900 km² (augusti 2009). Den är belägen på Sarajevofältet (500 meter över havet), omgiven av bergskedjorna Bjelasnica, Igman, Jahorina och Trebevic. Av stadens befolkning är cirka 80 procent bosniaker (muslimer), 10 procent ortodoxa serber, 8 procent katoliker (kroater) och 2 procent övriga.

Staden blev tidigt känd som mångkulturell då den ansågs förena öst och väst. Den grundades 1461 av osmaner. 1914 mördades den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinand och hans maka i staden, en händelse känd som skotten i Sarajevo och som kom att bli startskottet för första världskriget. 1984 hölls de olympiska vinterspelen i Sarajevo. Bosnien och Hercegovina har föreslagit att staden ska bli ett av Unescos världsarv, med motiveringen att den är "en specifik symbol för universell multikultur".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området har varit bebott sedan stenåldern. En stad växte dock fram först på medeltiden. Staden hade länge endast ett fåtal invånare, som levde runt det centrala torg, kallat Tornjak, vilket tjänade som handelsplats. Det var en del av det dåtida Bosniens centrum, Vrhbosna.

När Bosnien senare blev en del av det Osmanska riket kom Isa-beg Isakovic (som redan hade grundat staden Novi Pazar i dagens Sandžak) till Sarajevo och byggde en moské. Det antas att han även uppförde ett slott (saraj). I Isa-begs vakufnama beskrevs platsen.

Eftersom man på den tiden uppförde områden runt moskéer tror man att en liten kasaba började växa fram på platsen i mitten av 1400-talet. Området växte mycket på grund av dess förmånliga försvarsposition. Bland annat uppfördes ett av Europas första vattenverk i staden. Snart byggdes fler moskéer och även en ortodox kyrka. Handeln tog fart och staden fick även tillgång till dricksvattenkranar; flera skolor startades och fattighus öppnades; muslimska tekijas byggdes och en carsija ("stadscentrum") växte fram. Allt fler invånare flyttade in och flera mahalas ("bostadsplatser") växte fram i utkanterna av staden med små gator, en moské och flera hus. Husen hade oftast, enligt den orientaliska traditionen, två trädgårdar; en manlig och en kvinnlig. Den manliga var vänd mot gatan och mer gjord för gäster medan den kvinnliga var vänd mot insidan och mer gjord för kvinnorna, barnen och allmänna familjetraditioner.

Majoriteten av stadens invånare var bosniaker (bosniska muslimer), med minoriteter av turkar och judar (det fanns även en synagoga i staden). Eftersom områdets kärna var de vackra sarajerna ("slotten") fick staden namnet Sarajevo ("slottets stad").

Sarajevo växte och expanderade till att bli Bosniens största stad och blev därför det bosniska ejaletets (administrativt område inom det Osmanska riket) huvudstad. Där bodde den bosniske guvernören och flera rika bejer och paschor. En av de mest kända var Gazi-Husrev-beg, son till en bosniak från Trebinje och den osmanske sultanens dotter, som var en av de främsta krigarna i Osmanska riket. I Sarajevo bosatte han sig och öppnade en skola (Gazi-Husrev-begova medresa). Senare byggde han Sarajevos kanske ståtligaste moské (Gazi-Husrev-begova dzamija) och byggde även en bezistan (Gazi-Husrev-begov bezistan), ett klocktorn (sahat-kula) och öppnade mellan 80 och 200 affärer samt ett bibliotek (Gazi-Husrev-begova biblioteka).

Den turkiske reseförfattaren Evliya Çelebi beskrev Sarajevo. Många besökare beskrev staden som Balkans juvel och en vacker orientalisk seher ("njutningsplats"). Under dess glanstid hade staden 120 moskéer, flera ortodoxa kyrkor, en synagoga och cirka 169 dricksvattenkranar.

Sarajevo utsattes senare för en österrikisk attack där staden nästan helt brändes ner; den byggdes dock upp igen. Flera bränder drabbade staden under årens lopp.

På 1700- och 1800-talen skedde flera bosniska uppror mot osmanerna, varav de flesta slogs ner brutalt. Efter att sultanen beslutat att överlämna Bosnien till Österrike-Ungern och därmed drog tillbaka sina styrkor blev Sarajevo det återigen självständiga Bosniens huvudstad. När Österrike-Ungern anföll med ungefär 200 000 soldater blev Sarajevo en av de viktigaste punkterna för den bosniska arméns, på ungefär 80 000 soldater. Efter ett utdraget krig förstärkte Österrike armén med 100 000 soldater och erövrade så småningom landet.

Sarajevo blev återigen erkänt som huvudstad för Bosnien och Hercegovina. Ett stadshus byggdes upp och tillsammans med flera bredare gator, en katolsk katedral, stadsbelysning, järnväg, nya stadsdelar samt en spårvagnslinje med mera.

Den 28 juni 1914 mördades i staden den österrikiska kronprinsen Franz Ferdinand av Gavrilo Princip i staden, i en händelse som kallas skotten i Sarajevo och som blev starten på första världskriget. Sarajevo klarade sig väl undan kriget. När kriget var slut 1918 blev Bosnien och Hercegovina en del av det sydslaviska rike som senare kom att heta kungariket Jugoslavien.

1941 ockuperades staden av tyska och kroatiska styrkor (se ustaša). Staden fritogs av Titos partisaner och blev en del av det nya kommunistiska Jugoslavien där den blev huvudstad i den bosniska delrepubliken. Staden fick flera nya gator och en ny järnväg, nya stadsdelar och flera fabriker och annan industri; bilar och andra fordon ökade drastiskt och staden fick flera nya byggnader och blev en modern europeisk huvudstad där flera kulturer möttes.

Staden delades in i flera delar, den gamla delen med Bascarsija och de gamla orientaliska delarna, den centrala delen med Marijin dvor där regeringshuset och stadens största gata fanns, den nya delen med Hrasno, Grbavica med mera, samt den nyaste delen med Mojmilo, Saraj polje och så vidare. Av Sarajevos befolkning var vid denna tid de flesta bosniaker med mindre grupper serber, kroater, albaner och romer.

1992 blev Sarajevo huvudstad i den nu självständiga republiken Bosnien och Hercegovina. Den serbiskkontrollerade jugoslaviska armén i Bosnien överlämnade då sina vapen till den nybildade bosnienserbiska armén (då dessa ville införliva delar av Bosnien i Serbien), man hade redan före Bosnien-Hercegovinas självständighetsförklaring bott i bergen runt Sarajevo och belägrade nu staden helt . Befolkningen organiserade massiva protester för fred i början av april 1992. Trots de omfattande fredliga demonstrationerna var kriget ett faktum när den bosnienserbiska armén sköt mot demonstranterna och dödade Suada Dilberović och Olga Sučić. Dessa två kvinnor blev de första sarajevoborna som föll offer för kriget. [1]. Kort tid därefter skar bosnienserbiska styrkor av mat och förnödenheter till staden och lät stänga av dess elektricitet. Bosnienserbiska armén hade tillgång till mycket tyngre vapen än stadens försvarare, som bestod främst av dess invånare, muslimska poliser samt de så kallade gröna baskrarna (se Bosniska armén). Stadens försvarare lyckades ändå hålla belägrarna stången från stadens centrum. 10 000 Sarajevobor dödades, varav 1621 barn upp till 14 år (se Belägringen av Sarajevo). Efter fyra års belägring skrevs ett fredsavtal under. Bosnienserberna lämnade sina historiska delar av staden, Grbavica och bergen runt Sarajevo men behöll en del som fick namnet "serbiska Sarajevo", numera Istočno Sarajevo, "östra Sarajevo". Efter kriget har återuppbyggnadsarbetet varit omfattande.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo topographic map.svg
Satellitbild över Sarajevo.

Sarajevo ligger i västcentrala delen i Bosnien och Hercegovina och är belägen i Sarajevodalen i mitten av de Dinariska Alperna. Staden är omgiven av skogklädda kullar och av fem stora berg Den högsta toppen är Treskavica (2 088 meter), sedan Bjelašnica (2 067 meter), Jahorina (1 913 meter) (6 276 fot), Trebević (1 627 meter) och det lägsta berget är Igman (1 502 meter). Bergen förutom Treskavica kallas även OS-bergen (se vinter-OS 1984 i Sarajevo). I genomsnitt är Sarajevo beläget 500 meter över havet och har ganska bergig terräng vilket leder till många branta gator.

Floden Miljacka är en av stadens viktigaste geografiska särdrag. Den rinner genom staden från öster genom centrum av Sarajevo till västra delen av staden där så småningom möter upp med floden Bosna. Miljackas källa ligger vid staden Pale, öster om Sarajevo. Floden Bosna har sin källa, nära Ilidža (västra Sarajevo), platsen är mycket populär turistattraktion (vrelo bosne).

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo har ett milt kontinentalt klimat, som ligger mellan klimatzonerna i centrala Europa i norr och Medelhavet i söder. Den genomsnittliga årliga temperaturen är 9,5 °C. Januari är den kallaste månaden på året med genomsnitt -1,3 °C medan den varmaste månaden är juli med genomsnitt 19,1 °C. Den högsta registrerade temperaturen var 40,0 °C den 19 augusti 1946, medan den lägsta registrerade temperaturen var -26,4 °C den 25 januari 1942. I genomsnitt har Sarajevo 68 sommardagar per år, temperatur ligger på 30,0 °C eller mer.

Staden brukar oftast ha en lätt grumlig himmel, med en genomsnittlig årlig molntäcke av 59%. Den molnigaste månaden är december med genomsnitt 75% molntäcke medan det tydligaste är augusti med 37% molntäcke. Måttlig nederbörd inträffar relativt konstant under hela året, med genomsnitt 170 dagar av regn. De lämpliga klimatförhållandena har passat bra med vintersportaktiviteter, vilket har blomstrat i regionen, som i till exempel under vinter-OS 1984.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 3 5 12 16 22 25 27 28 20 18 10 4
 Lägsta medeltemp. -3 -2 2 5 9 12 14 14 10 8 4 -1
 Nederbörd 51,6 55,3 36,7 67,4 68,5 72,0 79,0 58,2 113,4 72,6 80,7 69,9

Källa:[2]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo Stad[redigera | redigera wikitext]

Staden består av fyra kommuner: Stari Grad, Centar, Novo Sarajevo och Novi Grad. Dessa kommuner tillhör även Kantonen Sarajevo. Sarajevo Stad är belägen i Federationen Bosnien och Hercegovina (entitet) men är alltså hela landets officiella huvudstad.

Kantonen Sarajevo[redigera | redigera wikitext]

Kantoner är Bosnien och Hercegovinas motsvarighet till Sveriges län. Kantonen Sarajevo grundades 1994 och gränserna fastställdes 1995 i och med Daytonavtalet. Idag omfattar kantonen 9 kommuner, utöver de som utgör Sarajevo Stad så tillhör även Hadžići, Ilidža, Ilijaš, Trnovo och Vogošća kantonen Sarajevo.

Karta över Kantonen Sarajevo, Sarajevo Stad i orange färg.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Den senaste officiella folkräkningen i Bosnien och Hercegovina ägde rum 1991 innan kriget. I det som nu är kantonen Sarajevo bodde det då 492 983 invånare.[3] I de fyra kommunerna som utgör Sarajevo Stad fanns det 361 735 invånare.[4] I beräkningen från juni 2008 så hade kantonen Sarajevo 421 289 invånare. Kommunerna inom Sarajevo Stad hade tillsammans 304 614 invånare.[5] Utgår man från arean 141,5 km² som omfattar Sarajevo Stad utan kranskommunerna så har Sarajevo en befolkningstäthet på 2152,7 invånare/km². Flest invånare (2006) hade kommunen Novi Grad (122 636) och minst hade Stari Grad (37 975).[6]

Kriget har även förändrat den etniska och religiösa profilen i staden. Utgår man från 1991 års siffror så hade Sarajevo Stad:[4]

Eftersom ingen folkräkning gjorts sedan 1991 så kan man inte säkerställa exakt hur stor demografisk påverkan kriget haft på Sarajevo. Klart står det att bosniakerna fortfarande är den största etniska gruppen medan många serber lämnat staden och flyttat till serbdominerade områden, bland annat Östra Sarajevo. Hade man haft omröstning idag så hade förmodligen "jugoslaver" inte funnits med i beräkningen, dessa utgjorde en relativ stor grupp 1991 som man kan se i statistiken.

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Turism[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo har en kraftigt ökande turism. Det var 360.000 utländska turister i Bosnien-Hercegovina år 2002, och antalet har ökat.[8] Reseguiden Lonely Planet rankade år 2006 Sarajevo på 43:e plats bland världens bästa städer att besöka, nr 2 på Balkanhalvön efter Aten.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://bhmuslimmonitor.info/ba/aktuelnosti/bosnian-media-clash-over-new-mosque-in-sarajevo-2.html
  2. ^ http://weather.msn.com/local.aspx?wealocations=wc:BKXX0004
  3. ^ http://www.fzs.ba/Dem/stanovnistvo-bilten110.pdf
  4. ^ [a b] http://www.fzs.ba/Dem/Popis/Nacionalnost%20opcine%20Popis%201991.pdf
  5. ^ http://www.fzs.ba/Dem/ProcPrist/stalno.pdf
  6. ^ http://www.fzs.ba/Podaci/09.pdf
  7. ^ ”Sarajevos officiella hemsida, vänorter”. http://www.sarajevo.ba/ba/stream.php?kat=24. 
  8. ^ en:Tourism in Bosnia and Herzegovina
  9. ^ http://www.bosniatravel.net/lonely-planet-sarajevo-43th-best-city-in-the-world/

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Hammer, Joshua (2009). ”Sarajevo blomstrar igen”. Det bästa (Reader's digest) (nr. 5): sid. 96-103. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]