Sahelanthropus tchadensis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sahelanthropus tchadensis
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Miocen
Sahelanthropus tchadensis - TM 266-01-060-1.jpg
Sahelanthropus tchadensis skalle
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
ÖverfamiljMänniskoartade
Hominoidea
FamiljMänniskoapor
Hominidae
TribusHominini
SläkteSahelanthropus
Vetenskapligt namn
§ Sahelanthropus
AuktorBrunet, 2002
Arter
  • Sahelanthropus tchadensis
Sahelanthropus tchadensis
Sahelanthropus tchadensis
Hitta fler artiklar om djur med

Sahelanthropus tchadensis, fossilt fynd i Tchad. Enligt upptäckarna är detta fossil den äldsta kända medlemmen (arten) i det mänskliga släktträdet. Sökandet efter fossil från förmänniskor har tidigare i stor utsträckning skett kring Riftdalen i Östafrika. Fossilen upptäcktes mellan juli 2001 och februari 2002, och härstammar från sex olika individer. Ett av fynden hade ett välbevarat kranium, som fick namnet "Toumai", och man fann även rester av en käke. Tidsbestämningen av fynden har skett med hjälp av spår från faunan kopplad till fyndet. Teamet bakom upptäckten, Michel Brunet m.fl., anser att fossilen är tillräckligt avvikande från andra förmänniskor för att det ska handla om ett nytt släkte och därmed en ny art.[1]

Stora nackhålet (foramen magnum), det hål vid skallens bas genom vilket ryggmärgen passerar, hos fossilet indikerar att det åtminstone tidvis gick upprätt när det vandrade på jorden under yngre miocen för 6-7 miljoner år sedan. Sahelanthropus har mindre hörntänder och mer markerade ögonbrynsbågar än andra idag levande hominider förutom människan. Debatten pågår dock och upptäckaren av ett fossil från en annan tidig människoart, Orrorin tugenensis, anser att Sahelanthropus snarare är en proto-gorilla.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brunet et al, "A new hominid from the Upper Miocene of Chad, Central Africa" ur Nature nr 418 (11 juli 2002)