Samfundet Manhem

Från Wikipedia
Version från den 14 november 2013 kl. 19.02 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (fixad wikilänk)
Artikeln nedan handlar inte om 'Manhemsförbundet' (1815-1823) med Almquist och Atterbom.

Samfundet Manhem var en pronazistisk förening i Sverige som i folkbildande syfte samlade "nationellt sinnade" personer från medel- och överklassen. Enligt samfundets emblem bildades samfundet 19 september 1934.

Carl-Ernfrid Carlberg

Ständig sekreterare i samfundet var ingenjör Carl-Ernfrid Carlberg. Samfundets symbol var solkorset. Sannolikt stod samfundet Manhem bakom utgivningen av tidningarna Dagens Eko, Nationell Krönika och Sverige Fritt.

Atlantican var föregångare

Namnet kommer av Olof Rudbeck d.ä.s legendariska historieverk Atland Sive Manhem, vanligen kallat Atlantican. Verket började publiceras 1679 och påverkade starkt den göticistiska historieskrivningen och mytologin som föreningen grundade sin ideologi på. Carlbergs invigningstal i Manhemssalen 14 december 1935 hänvisade till bland andra Jordanes och göticismen via Ericus Olai och Rudbeck. Manhems syfte förklarades vara att främja svenskheten för "tillbakaträngande andligt förfall och nationell förnedring". Vid samma sammankomst höll Gösta Häggqvist ett tal kallat Manhem och rasforskningen där han sa att bevarandet av den svenska rasen är att bibehålla den götiska traditionen.

Rasism

Till motto valdes "Tro, kraft, heder" vilket de tagit från Götiska Förbundet, och vid sidan av detta den så kallade gymniska treklangen "hälsa, karaktär, skönhet". Samfundets emblem föreställer en klunga barrträd framför ett hav, och på vardera sida ett vikingaskepp med fören vänd utåt. De uttryckte att de byggde samfundet på "ärftlig egenart (ras) och urgammal svensk, götisk-gymnisk kulturgrund". "Folkstamvård" var ett av deras främsta syften. De menade sig å ena sidan verka för ökad förståelse av icke-nordiska människor, men av föreläsningarna, främst i Gösta Häggqvists tal, framgår deras rasism och tro på svensk övermänsklighet samt deras övertygelse om att nordbor intog en överordnad särställning i förhållande till andra folk. För att bevisa detta hänvisades till antika och medeltida propagandaskrifter som vetenskapen vid det laget redan förklarat vara myter och lögn. Att skyla över nazismen på detta sätt är mycket vanligt i dylika organisationer, och tillika att åberopa en förfalskad historia.[källa behövs]

Konstnärligt råd

Samfundet var indelat i en styrelse, ett vetenskapligt råd och ett konstnärligt råd. Konstnärerna bidrog med götiska dikter. Olof Ahlbergs bidrag, en bronsstaty kallad "Far och son" (1917), föreställer en naken, muskulös man som lyfter upp och kysser sin son på munnen. Medlemmarna kallade sig nygöter eller manhemare.

"Politiskt obundet"

Samfundet var inte öppet nazistiskt. Man beskrev sig som politiskt obundet och hade som syfte 'nationell folkbildning'. Lena Berggren menar att samfundet ska "betraktas som en allmänt nationell idémiljö som, på grund av att flera av de ledande personerna och föreläsarna var organiserade nationalsocialister, fick en nazistisk framtoning."[1]

Hets mot judar

År 1936 framträdde Clarence von Rosen vid Samfundet Manhem och talade om ”Intryck från den nationalsocialistiska partidagen i Nürnberg 1936”. Andra föredrag hos Manhem under 1936 var till exempel Eric von Born om ”Judefrågan och dess lösning”, Per Engdahl om ”den fascistiska staten” och Carl Enfrid Carlbergs om ”Hitlers stora kulturtal vid rikspartidagen i Nürnberg 1936”.[2] Redan 1942 avslöjades att samfundet registrerade judar. Skolelever hade fått brev hem där judiska klasskamrater pekades ut som företrädare för ett "främmande folk" som det var "en renlighetsuppgift att befria sig från".[3]

Se även

Noter

Externa länkar