Hoppa till innehållet

Sandgräsfjäril

Från Wikipedia
Sandgräsfjäril
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Status i Finland: Livskraftig[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljGräsfjärilar
Satyrinae
TribusSatyrini
SläkteHipparchia
ArtSandgräsfjäril
Hipparchia semele
Vetenskapligt namn
§ Hipparchia semele
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer
  •  Eumenis postlineolata Brouwer, 1942[3]
  •  Eumenis sabrinae Heslop, 1962[3]
  •  Eumenis semele cadmus Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Eumenis semele (Linnaeus, 1758)[3]
  •  Eumenis splendens Brouwer, 1942[3]
  •  Eumenis thyone Thompson, 1944[3]
  •  Hipparchia addenda Tutt, 1896[3]
  •  Hipparchia albipuncta Peerdeman, 1962[3]
  •  Hipparchia angliae Verity, 1924[3]
  •  Hipparchia anglorum Verity, 1924[3]
  •  Hipparchia anopenopterus Lambrichs, 1875[3]
  •  Hipparchia apenninigena Verity, 1923[3]
  •  Hipparchia bipicta Verity, 1916 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia blachierioides Stauder, 1921[3]
  •  Hipparchia cadmus Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Hipparchia caeca Tutt, 1896 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia clarensis de Lattin, 1952[3]
  •  Hipparchia danae Hufnagel, 1766[3]
  •  Hipparchia decolorata Howarth, 1971[3]
  •  Hipparchia diffusa Butler, 1880[3]
  •  Hipparchia fulvina Cabeau, 1928[3]
  •  Hipparchia grisescens Lempke, 1957[3]
  •  Hipparchia hibera Verity, 1923[3]
  •  Hipparchia hibernica Howarth, 1971[3]
  •  Hipparchia holanops Brouwer, 1935[3]
  •  Hipparchia infrabrunnea Lempke, 1957[3]
  • Hipparchia infraochreata Caruel 1946[4]
  •  Hipparchia jubaris Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Hipparchia macrocellata Lempke, 1957 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia martire de Sagarra, 1930[3]
  •  Hipparchia mellaertsi Derenne-Meyers, 1926[3]
  •  Hipparchia minor Cabeau, 1925 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia monocellata Lempke, 1957[3]
  •  Hipparchia neapolitana Stauder, 1921[3]
  •  Hipparchia occelarum Santos-Salas, 1896[3]
  •  Hipparchia pallida Tutt, 1896 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia pallidior Tutt, 1896[3]
  •  Hipparchia parvocellata Lempke, 1957[3]
  •  Hipparchia peninsulitaliae Verity, 1924[3]
  •  Hipparchia polydorus Stauder, 1921[3]
  •  Hipparchia punctata Aigner-Abafi, 1906[3]
  •  Hipparchia pupilinea Howarth, 1971[3]
  •  Hipparchia quadriocellata Lempke, 1957[3]
  •  Hipparchia rutenica Varin, 1958[3]
  •  Hipparchia scota Verity, 1911[3]
  •  Hipparchia semele cadmus (Fruhstorfer, 1908)[3]
  •  Hipparchia semele teres Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Hipparchia subcinericea Ribbe, 1909[3]
  •  Hipparchia suffusa Tutt, 1896[3]
  •  Hipparchia symetrica Erfurth, 1923[3]
  •  Hipparchia tenebrosa Stauder, 1922[3]
  •  Hipparchia teres Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Hipparchia thyone Schultz, 1908[3]
  •  Hipparchia triocellata Ragusa, 1904 (tvetydigt)[3]
  •  Hipparchia tristis Wallengren, 1913[3]
  •  Hipparchia uniformis Czekelius, 1917[3]
  •  Hipparchia vasconica Varin, 1958[3]
  •  Papilio semele Linnaeus, 1758[1][3]
  •  Satyrus albinervata Warnecke, 1944[3]
  •  Satyrus cadmus Fruhstorfer, 1908[3]
  •  Satyrus infraochreata Caruel, 1946[3]
  •  Satyrus neapolitana Stauder, 1921[3]
  •  Satyrus semele (Linnaeus, 1758)[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Sandgräsfjäril, Hipparchia semele, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné 1758.[1][3] Sandgräsfjäril ingår i släktet Hipparchia och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[1][3][4] Fjärilen hittas på öppna sandiga marker, i norra Europa gärna kustnära, under juli till september. När fjärilen vilar sitter den alltid med sammanslagna vingar, ofta på marken eller tallstammar, och är då mycket välkamouflerad. Elva underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Ovansidan på sandgräsfjäril, troligen en hona.

Sandgräsfjärilens vingspann varierar mellan 36 och 55 millimeter. Hanen är på ovansidan ljusbrun med ett par mörkbruna ögonfläckar på framvingen och en på bakvingen. Mot ytterkanterna är vingarna ljusorange, tydligast på bakvingen. Honan är mörkare brun än hanen och hennes ögonfläckar är oftast tydligare. Hon har på både fram- och bakvingen ett bredare tvärgående ljusorange till gult band, mörkare orange på bakvingen. Undersidan är lika hos könen. Framvingen är orange med två brunsvarta ögonfläckar. Framhörnet och framkanten på framvingen är mönstrade som bakvingen med en mosaik av olika bruna, grå och vita nyanser. Detta mönster är ett bra kamouflage när framvingen hålls dold. Blir fjärilen skrämd höjer den framvingen något och visar ögonfläckarna för att skrämma angriparen.[5]

Larven är längsgående randig i olika bruna och gråbruna nyanser. Den blir upp till 3 centimeter lång.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i juli till september.[5] Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen ett och ett på grässtrån.[6] Ur ägget kläcks larven. Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika gräs till exempel i rörsläktet, elmsläktet, svingelsläktet och tåtelsläktet.[7] Larven växer inte färdigt den första sommaren utan övervintrar, äter och växer ytterligare nästa vår och förpuppas i juni. Efter 4-5 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.[6]

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är torra soliga marker så som strandängar, hedar och bergssluttningar.[5]

Sandgräsfjärilens utbredningsområde är i Europa och södra Ryssland.[7] I Norden förekommer den längs kusterna i Danmark, södra Norge, södra Finland samt södra Sverige upp till Uppland.[6]

  • Hipparchia semele amoricanus Varin, 1958
  • Hipparchia semele angliae Verity, 1924
  • Hipparchia semele atlantica (Harrison, 1946)
  • Hipparchia semele clarensis Lattin, 1952
  • Hipparchia semele hibernica Howarth, 1971
  • Hipparchia semele leighebi Kudrna, 1976
  • Hipparchia semele scota (Verity, 1911)
  • Hipparchia semele semele (Linnaeus, 1758)
  • Hipparchia semele thyone (Thompson, 1944)
  • Hipparchia semele tristis Wahlgren, 1913
  • Hipparchia semele wilkinsoni Kudrna, 1977
  1. 1 2 3 4 ”Artfakta: sandgräsfjäril (Hipparchia semele).”. https://artfakta.se/taxa/201094. Läst 12 oktober 2025.
  2. ↑ Harri Jalava, Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Hietaheinäperhonen – Hipparchia semele” (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60993. Läst 12 oktober 2025.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Abreu, C., Acero P, A., et al. (19 september 2025). ”Hipparchia semele Linnaeus, 1758”. Catalogue of Life (Version 2025-09-19 XR). Catalogue of Life Foundation, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgtg4. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Hipparchia%20semele&sortBy=taxonomic. Läst 12 oktober 2025.
  4. 1 2 Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). ”HIPPARCHIA semele Linnaeus, 1758”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail?taxonno=141184. Läst 12 oktober 2025.
  5. 1 2 3 4 Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 121. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  6. 1 2 3 Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 355-356. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  7. 1 2 nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Hipparchia semele, läst 5 oktober 2008

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]