Scharlakansrosenfink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Scharlakansrosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Scarlet Finch Khangchendzonga National park West Sikkim India 30.10.2015.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtScharlakansrosenfink
C. sipahi
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus sipahi
Auktor(Hodgson, 1836)
Synonymer
  • Scharlakansfink
  • Haematospiza sipahi
Hitta fler artiklar om fåglar med

Scharlakansrosenfink[2] (Carpodacus sipahi) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansrosenfinken är en medelstor till stor (18-19 cm) och kraftig fink med korta vingar och kraftig, benfärgad näbb. Hanen är karakteristiskt helt scharlakansröd, med mörkare vingar och stjärt. Honan är olivgrön med gul övergump. Unga hanar har orange övergump.[4][5]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansrosenfinken sjunger en klar och fyllig, stigande sång som i engelsk litteratur återges som "par-ree-reeeeeee". Lätet är ett ljudligt "too-eee" eller "pleeau".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansrosenfink förekommer i Himalaya, i Nepal, sydvästra Kina, Burma, norra Laos och norra Vietnam.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den som ensam art i släktet Haematospiza. Genetiska studier visar dock att den är närmast släkt med rosenfink (Carpodacus erythrinus).[7][8] De flesta taxonomiska auktoriteter expanderar därför Carpodacus till att inkludera sipahi, medan vissa istället behåller den i Haematospiza och bryter ut rosenfinken till det egna släktet Erythrina.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansrosenfinken häckar i öppen bergsskog med lövträd och gran på mellan 1600 och 3550 meters höjd, företrädesvis vid skogskanter och öppningar. Fågeln livnär sig på olika sorters frön, knoppar och bär, ibland även små insekter. Den häckar mellan maj och juli och placerar sitt rätt stora bo sju till tolv meter ovan mark.[1][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig eller ovanlig.[10]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av sipāhi, en soldat på urdu.[11] På svenska har den tidigare kallats scharlakansfink men blev tilldelad nytt namn när det klarlagts att den är nära släkt med rosenfinkarna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Carpodacus sipahi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Clement, P. (2018). Scarlet Finch (Carpodacus sipahi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61407 6 November 2018).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  7. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  8. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  10. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]