Sexbandbi
| Sexbandbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Nationellt utdöd[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Bandbin Halictus |
| Undersläkte | Hexataenites[3] |
| Art | Sexbandbi Halictus sexcinctus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Halictus sexcinctus | |
| Auktor | (Fabricius, 1775) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sexbandbi (Halictus sexcinctus) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1775.[4][5] Sexbandbi ingår i släktet bandbin, och familjen vägbin.[6][5][4]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Huvudet är svart med beige behåring hos honan, vit hos hanen, och med antenner som är bruna hos honan, bandade i svart-gult-svart hos hanen. Hanens antenner är dessutom mycket längre. Hanen har också en stor, blekgul spets på munskölden.[a] Mellankroppen har beige behåring, som har inslag av vitt hos hanen, och vingfästena är gula hos honan, ljusbruna hos hanen. Bakbenen är orange hos honan, rent gula hos hanen. Bakkroppen har breda vita hårband på bakkanterna av tergiterna[b] 1 till 4 hos honan, 1 till 6 hos hanen. Biet är stort; honan blir 14 till 16 mm lång, hanen mellan 13 och 16 mm.[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Sexbandbiet förekommer i habitat som skogsbryn, sandområden, torrängar, sluttningar samt sand-, grus- och lertag. Det går inte särskilt högt, utan håller sig normalt under 500 m. Arten flyger från slutet av april till början av juli; honorna övervintrar dock, se nedan. Arten är generalist vad gäller födosöket, och besöker blommor från korgblommiga växter, vindeväxter, väddväxter och vallmoväxter.[7] Den tycks dock föredra storblommiga korgblommiga växter som klintarter, tistlar, fibblor och åkervädd som nektarkällor samt pollen från maskrosor[2].
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Honorna bygger oftast sina bon i kala, mer eller mindre branta sydsluttningar med sandig jord, men kan även välja plana ytor. Arten är solitär, men flera honor bygger gärna sina bon tillsammans i kolonier. Boets gångsystem når 15 till 22 cm ner i jorden. Honan är långlivad, och övervintrar tillsammans med sina ungar. Det är vanligt att hanarna inte bara väntar ut de nykläckta honorna ovan jord som många andra arter av solitära bin, utan också försöker para sig med honorna nere i deras bon.[2] Bona parasiteras ibland av blodbina skogsblodbi (Sphecodes gibbus), troligtvis också av storblodbi (Sphecodes albilabris), vars larver lever på den insamlade födan, sedan deras mor ätit upp värdägget.[7][7]
Underarter och utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten har två underarter:
- Halictus sexcinctus sexcinctus som finns från Iberiska halvön i väster till Uralbergen i öster, och från norra Tyskland i norr till Kreta i söder[7][1] samt
- Halictus sexcinctus albohispidusis som finns från Turkiet över Iran till Israel i söder[1].
I Sverige är arten rödlistad som nationellt utdöd ("RE"). Den har tidigare funnits i Västergötland, men observerades för sista gången omkring 1820, och har sannolikt dött ut redan på 1800-talet. I övriga Skandinavien har den endast påträffats i Danmark, där den dock senast observerades 1913.[2]
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Munskölden, även kallad clypeus, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Michez, D., Nieto, A. & Pauly, A. 2013 Halictus sexcinctus . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Sexbandbi Halictus sexcinctus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/101033. Läst 29 november 2022.
- ^ ”Halictus sexcinctus (Fabricius, 1775)” (på engelska). Discovery Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Halictus+sexcinctus. Läst 9 september 2013.
- ^ [a b] Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. (2014). ”Halictus sexcinctus (Fabricius, 1775) | sexbandbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101033/details?lang=sv. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b] ”Halictus sexcinctus (Fabricius, 1775)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757841#null. Läst 29 november 2022.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (6 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+sexcinctus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d] ”Furchenbienen: Halictus sexcinctus” (på tyska). Tier und Natur. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121027031615/http://www.tierundnatur.de/wildbienen/eb-hsexc.htm. Läst 29 november 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sexbandbi.
|