Sibirisk gråsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sibirisk gråsnäppa
Sibirisk gråsnäppa (Tringa brevipes)
Sibirisk gråsnäppa (Tringa brevipes)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Tringa
Art Sibirisk gråsnäppa
T. brevipes
Vetenskapligt namn
§ Tringa brevipes
Synonymer
Heteroscelus brevipes
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sibirisk gråsnäppa (Tringa brevipes) är en snäppa som tidigare fördes till släktet Heteroscelus som utöver sibirisk gråsnäppa bara omfattade amerikansk gråsnäppa. Detta släkte infogas numera i släktet Tringa. Sibirisk gråsnäppa har ibland behandlats som underart till amerikansk gråsnäppa.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den sibiriska gråsnäppan är nära släkt med dess nordamerikanska motsvarighet amerikansk gråsnäppa (T. incana) och är svår att i fält skilja från denna art. Båda gråsnäpporna är unika inom släktet Tringa genom att ha omönstrade gråaktiga vingar och rygg, och ett fjälligt bröstmönster som mer eller mindre löper till buken i häckningsdräkt, där båda könen har en ganska framträdande ögonbrynsstreck.

Dessa fåglar liknar rödbenan i form och storlek. Ovansidor, vingundersidor, ansikte och nacke är gråa, och buken är vit. De har korta gulaktiga ben och en näbb med en blek näbbrot och mörk topp. Deras ögonbrynstreck är svaga.

De morfologiska skillnaderna mellan amerikansk och sibirisk gråsnäppa är enbart detaljer som längden på näbbfåran och måtten på tarsen. Det som tydligast skiljer arterna åt är lätet, där sibirisk gråsnäppa har en tvåstavig vissling, medan amerikansk gråsnäppa har en porlande drillning.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sibirisk gråsnäppa är en flyttfågel som övervintrar på leriga och sandiga kuster från sydöstra Asien till Australien. De är mycket sällsynta gäster i västra Nordamerika och västra Europa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckningsmiljön är steniga flodbäddar i nordöstra Sibirien. Boet byggs på marken, men dessa fåglar brukar ofta sitta i träd. Ibland använder de också gamla bon från andra fåglar.

Sibiriska gråsnäppor är inte speciellt sällskapliga fåglar och ses sällan i stora flockar.

Arten födosöker på marken eller i vattnet och plockar upp mat när de ser den. Dess föda består av insekter, kräftdjur och mindre ryggradslösa djur.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Banks, Richard C.; Cicero, Carla; Dunn, Jon L.; Kratter, Andrew W.; Rasmussen, Pamela C.; Remsen, J. V. Jr.; Rising, James D. & Stotz, Douglas F. (2006): Forty-seventh Supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds. Auk 123(3): 926–936. DOI:10.1642/0004-8038(2006)123[926:FSTTAO]2.0.CO;2 PDF fulltext
  • Hayman, Peter; Marchant, John & Prater, Tony (1986): Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Houghton Mifflin, Boston. ISBN 0-395-60237-8
  • Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526. DOI10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML sammanfattning
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom