Sibiriskt myskdjur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sibirisk myskdjur
Status i världen: Sårbar[1]
Moschustier.jpg
Moschus moschiferus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljMyskhjortar
Moschidae
SläkteMoschus
ArtSibiriskt myskdjur
M. mosciferus
Vetenskapligt namn
§ Moschus mosciferus
AuktorLinnaeus, 1758
Utbredning
Muskusiukoarealas.jpg
ungefärlig utbredning (se karta på IUCN:s sida)
Hitta fler artiklar om djur med
Skalle

Det sibiriska myskdjuret (Moschus moschiferus) kan man hitta i bergsskogarna i nordöstra Asien, den sibiriska tajgan, delar av Mongoliet och hela den koreanska halvön. Bäst trivs den i alpgördeln vid trädgränsen och beger sig nedåt dalarna endast när vintern och brist på föda tvingar den.

Ett vuxet myskdjur är inte stort. Det kan vara 90-100 centimeter långt, 40-55 centimeter högt över bogarna och det kan väga mellan 7 och 17 kilogram. En egenhet är att myskdjuret inte har några horn utan istället betar. Hannarnas betar kan bli upp till 7 centimeter långa. Honornas betar är mycket mindre. Färgen på den täta pälsen är växlande: på ovansida mörkbrun, röd- eller gulbrun, ibland med längsrader av vita fläckar. På undersidan är den vitaktig. Bakbenen är längre än frambenen.

Den lever oftast enskilt, sällan parvis och aldrig i flock och dess diet består av gräs och löv på sommaren och av buskar på vintern. Det sibiriska myskdjurets hörsel och syn är skarpa för det är i huvudsak aktivt om nätterna.

I maj eller juni föder honan en till tre ungar, oftast tvillingar. Dräktigheten varar cirka 6 månader.[2]

Eftersom den är jagad för sin myskkörtel är den uppsatt på IUCN:s röda lista.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moschus moschiferus på IUCN:s rödlista, auktor: Nyambayar, B., Mix, H. & Tsytsulina, K. 2008, läst 10 juni 2011.
  2. ^ Robert S. Hoffmann, Darrin Lunde: Siberian Musk Deer. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, ISBN 978-0-691-09984-2, p. 457.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]