Sjöorre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjöorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eurasian common scoter.jpg
Hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Änder
Anatidae
Underfamilj Merginae
Släkte Melanitta
Art Sjöorre
M. nigra
Vetenskapligt namn
§ Melanitta nigra
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sjöorre (Melanitta nigra) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sjöorren är en medelstor (44-54 centimeter)[3] och kompakt andfågel. Hanen är svart och har en gul fläck mitt på näbben och en liten näbbknöl vid näbbroten. Honan saknar näbbknöl och är brungrå med ljusa kinder och brunsvart hjässa, lite påminnande om hona rödhuvad dykand. Benen hos bägge kön är svartbruna eller svartgrå. Sjöorren saknar vitt i vingen som den liknande arten svärta har. Rastande flockar håller ihop tätt, både tätare och individrikare än svärtan. Till skillnad från svärtan dyker den med ett litet hopp och med ihopfällda vingar.[3]

Hanen låter vissla ett mjukt pjy cirka en gång i sekunden i spelet, men hörs också under vårnätter från sträckande flockar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sjöorre häckar i de norra regioner av Europa och västra Asien. Tidigare kategoriserades sjöorre (M. nigra) och amerikansk sjöorre (M. americana) som underarter av samma art. Forskning har dock visat att det finns skillnader i parningsläten och i näbbens form där americana har en mycket större näbbknöl med mer gult och numera kategoriserar man de båda som två goda arter[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

I norra Sveriges fjällsjöar är den mycket vanlig och under flyttningstiden är den inte sällsynt i mellersta och södra Sveriges insjöar. Den häckar inte vid havet, men tillbringar vintern där. På havet ser man ofta stora flockar av dessa fåglar.

Häckning och föda[redigera | redigera wikitext]

De sex till nio äggen är gulaktigt vita. Boet byggs nära ett vattendrag på marken. Födan består av kräft- och blötdjur, till exempel musslor. Vid sötvatten tar den också insekter och små fiskar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Sjöorren har ett stort utbredningsområde och en stor världspopulation uppskattad till 1,6 miljoner individer, varav 107.000-131.000 par tros häcka i Europa.[1] Det finns dock motsägande data om beståndets putveckling. En jämförelse av antalet övervintrande sjöorrar i Östersjön mellan perioden 1988-1993 och 2007-2009 visar på en minskning med nästan hälften. Å andra sidan har inte sjöorren blivit ovanligare under sträcket i Finska viken, liksom antalet häckande fåglar både i Sverige och Finland. Möjligen har sjöorren skiftat övervintringsområde till Nordsjön, en tes som stärks av ett ökat antal i brittiska vatten. Innan sjöorrens populationsutveckling är ordentligt utredd kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten tills vidare som livskraftig.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

I Bohuslän har den dialektalt kallats "tistel",[5] och den har även kallats svärta, havsorre och svartand.[6] Notera att på norska är sjøorre namnet på svärtan (Melanitta fusca).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2013 Melanitta nigra Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ George Sangster, Martin Collinson, Andreas Helbig, Alan Knox & David Parkin: Taxonomic recommendations for British birds: third report. Ibis (2005), 147:821-826.
  5. ^ Tistel 2 i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  6. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]