Sköldmö
Sköldmö (isländska: skjaldmær) kallas i nordisk mytologi en kvinna som i forna tider valde att delta i strid. Till de mest berömda sköldmöerna hör Hervor (Hervör) i Hervarar saga och Brynhild (Brynhildr) i Völsunga saga. Den senare beskrivs även som en valkyria, och valkyriorna bör nog ses som Odens sköldmöer. Stridande kvinnor omtalas även av Saxo Grammaticus – trehundra sådana sägs ha kämpat på den danska sidan i Bråvalla slag. Antika författare nämner också stridande kvinnor bland cimbrer, markomanner och goter[källa behövs]; ändå är det, liksom med amasonerna, osäkert i hur hög grad legenderna speglar en verklig historisk bakgrund. En annan känd sköldmö är Gefjon dotter till kung Gylfe vars mäktiga staty står i Köpenhamn.
Förekomsten av sköldmöer (ett slags mänskliga återspeglingar av mytologins valkyrior) är idag omtvistad. Det finns kvinnogravar med vapen i det arkeologiska fyndmaterialet men åsikterna går isär om hur dessa ska tolkas. Lars Magnar Enoksen anser i Vikingarnas stridskonst att kvinnliga krigare var en realitet.[1] Historikern Johannes Skylitzes nämner att kvinnor fanns i den varjagerhär som slogs vid belägringen av Dorostolon.[2] Den irländska medeltidskrönikan "Cogad Gáedel re Gallaib" beskriver vikingainvasioner av England och hur en av de invaderande flottorna leddes av den "Röda Flickan" som gjorde sig känd för sin grymhet.[3][4] På senare år har analyser av skelett i gravar efter nordiska migranter i England antytt till en mycket jämnare distribution av män och kvinnor än man tidigare trott. Bland dessa gravar har man kunnat visa kvinnor som begravts med vapen[5]. Carol J. Clover, hedersdoktor vid Lunds universitet , har anmärkt att kvinnor som uppvisade manliga ideal som självständighet och stolthet uppskattas, medan män som inte uppvisar detta ses ned på. Baserat på den observationen har hon föreslagit att medan det var svårare för en kvinna att uppnå denna status så var det inte alls omöjligt och att kvinnor skulle begravts med vapen skulle vara en symbolisk handling för att visa de var starka och mäktiga kvinnor[6]. Det har upptäckts att kvinnor med hög social status begravts med vapen, vilka i somliga fall tagits ut ur graven utan att andra gravgåvor rörts vilket tyder på en ritual. I sådana gravar måste svärd och vapen haft ett starkt symbolvärde och tyder inte på att kvinnorna varit krigare i livet. Å andra sidan så finns det många exempel på kvinnogravar med vapen som inte tillhört aristokratin vilket gör att den förklaringen inte är allmängiltig. I det senare fallet kan det kanske ha varit frågan om sköldmöer[7][8][9][10].
Anglosaxiska krönikan
Källor
- ^ Enoksen, Lars Magnar, 2004, Vikingarnas stridskonst s 20, s286, s 295f och s 314 ISBN 91-85057-32-0
- ^ Harrison, D. & Svensson, K. (2007). Vikingaliv. Fälth & Hässler, Värnamo. ISBN 978-91-27-35725-9. p. 71
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004215356/http://en.vikingkings.com/PortalDefault.aspx?portalID=116&activeTabID=813&parentActiveTabID=808. Läst 1 oktober 2013.
- ^ https://secure.vikingkings.com/Shared/Image.aspx?IsDoc=true&imageID=f630780c-d39d-4d11-af04-3b0451b839ee[död länk]
- ^ http://content.usatoday.com/communities/sciencefair/post/2011/07/invasion-of-the-viking-women-unearthed/1?csp=34news#.U6xrxBwcqs8
- ^ Clover, Carol J, ”Regardless of Sex: Men, Women and Power in Early Northern Europe”, Speculum 1993:2
- ^ Moen, Marianne, The Gendered Landscape: A Discussion on Gender, Status and Power in the Norwegian Viking Age Landscape, BAR International Series, Archaeopress, Oxford 2011
- ^ Lihammer, Anna, Vikingatidens härskare, Historiska media, Lund 2012
- ^ Dommasnes, Liv Helga, “Et gravmaterial fra yngre jernalder brukt til å belyse kvinners stilling”, Viking 42 (1978)
- ^ Nicklasson, Påvel, Svärdet ljuger inte: Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland, Acta archaeologica lundensia, 22, Stockholm 1997