Skedsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skedsnäppa
Status i världen: Akut hotad[1]
Eurynorhynchus pygmeus - Pak Thale.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris
ArtSkedsnäppa
C. pygmaea
Vetenskapligt namn
§ Calidris pygmaea
Auktor(Linné, 1758)
Synonymer
  • Eurynorhynchus pygmeus
  • Calidris pygmea
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skedsnäppa[2] (Calidris pygmaea) är en liten akut hotad asiatisk vadarfågel i familjen snäppor med en unikt skedformad näbb.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skedsnäppan är en liten vadare, 14–16 centimeter lång, med en skedformad näbb. I häckningsdräkt har den rödbrunt huvud, hals och bröst med mörka bruna streck. Ovansidan är svartaktig med beige och blekt rostfärgad fjällning. Utanför häckningstid är den adulta fågeln vit under och blekt brungrå ovan med vit fjällning på vingtäckarna. De dräktsmässigt lika rödhalsade snäppan (C. ruficollis) och småsnäppan (C. minuta) saknar den skedformade näbben, har mindre vitt på pannan, verkar ha mindre huvud och har ett smalare ögonbrynsstreck. Flyktlätet återges i engelsk litteratur som dämpade, rullande "preep" eller gälla "wheet".[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i nordöstra Sibirien, begränsat till Tjuktjerhalvön och vidare söderut till Kamtjatkahalvöns näs. Den sträcker nerför Stilla havets västkust genom Ryssland, Japan, Nordkorea, Sydkorea, Kina, Taiwan och Vietnam till sitt övervintringsområde i södra Kina, Vietnam, Thailand, Bangladesh och Myanmar. Övervintrande fåglar har också påträffats i Indien, Sri Lanka samt Malackahalvön. I övervintringsområdet är den mycket lokal. Sonadia Island och flodmynningen Meghna i Bangladesh samt Martabanviken och Nan Thar i Myanmar tros rymma över hälften av vinterpopulationen.[1]

Arten har vid ett tillfälle påträffats i Europa, när ett exemplar sköts i Ukraina 20 augusti 1952.[4]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Skedsnäppa placeras tidigare som enda art i släktet Eurynorhynchus med tanke på sin avvikande näbb. DNA-studier[5] visar dock att den är närbesläktad med den i övrigt relativt lika rödhalsad snäppan och placeras därför numera allmänt i Calidris.[6][3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är mycket specifik i miljöval under häckningstid: sandrevlar i tundralaguner bevuxna med kråkbär, lav och dvärgbjörk i närheten av en flodmynning eller lerslätt där den häckande vuxna fågeln kan födosöka. Den har aldrig påträffats längre än fem kilometer från havet. Vintertid föredrar den de yttre delarna av ett floddelta.[1]

Fågeln är mycket trogen sin häckplats. Den häckar parvis eller i lösa kolonier i juni och juli. Arten födosöker genom att picka som en pipare, men använder också sin näbb som en spade.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten är mycket fåtalig och minskar mycket kraftigt i antal, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som akut hotad. Världspopulationen uppskattas till endast 240–456 vuxna individer. Sedan 2002 har populationen minskat med i snitt hela 26% årligen. Orsaken tros huvudsakligen vara habitatförstörelse både på häckplats och i dess övervintringsområde.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] BirdLife International 2018 Calidris pygmaea . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 105. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]