Calidris

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Calidris
Calidris canutus (summer).jpg
Kustsnäppa (Calidris canutus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Merrem, 1804
Släkten och arter
se text
Synonymer
  • Calidrissnäppor
  • Calidrisvadare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Calidris är ett släkte med arktiska långflyttande snäppor. Dessa vadare bildar vintertid stora blandflockar vid kuster och flodmynningar. För att vara snäppor är de små till mellanstora, långvingade och ganska kortnäbbade. Deras näbbspets är mycket känslig vilket ger dem möjlighet att finna föda begravd i sanden som de på ett karaktäristiskt vis söker efter genom rastlöst springande uppblandat med att de sticker ned näbben i marken.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Calidrisvadarnas närmsta släktingar är de två arterna i släktet roskarlar (Arenaria) och om gruppen behandlas som en eller två släktgrupper (Calidriini och/eller Arenariini) och/eller som en underfamilj (Eroliinae), så skulle roskarlarna ingå i detta taxa[1]. Även de polynesiska snäpporna i släktet Prosobonia, varav endast en art ännu inte är utdöd, hör till gruppen.[2]

Man känner till ett fossilt ben återfunnet i Edson Beds i Sherman County i Kansas. Benet som uppskattas vara ungefär 4-3 miljoner år gammalt, verkar komma från en calidrisvadare liknande tuvsnäppan, men har några karaktärsdrag gemensamt med roskarlar[3]. Beroende på vilka karaktärer som är apomorfa och plesiomorfa, så kan det röra sig om en anfader till endera av utvecklingslinjerna. Den kan också härröra ifrån ett distinkt förhistoriskt släkte, eftersom de egentliga calidrisvadarna verkar ha existerat väldigt tidigt (se nedan).

Fem arter som tidigare placerades i egna släkten betraktas numera efter DNA-studier vara en del av Caldris: brushane (tidigare Philomachus), bränningssnäppa (Aphriza), prärielöpare (Tryngites), skedsnäppa (Eurynorhynchus) och myrsnäppa (Limicola).[4][5][6]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Släktets arter enligt Clements et al. 2015 och Gibson & Baker 2012:[7][4]

Juvenil spovsnäppa.

Som nämns ovan så finns det material från fåglar närmast identiska med calidrisvadare som härstammar från före pleistocen. En obeskriven art är känd från tidig miocen i Dolnice (Checkien). Tringa gracilis (tidig miocen i västra Centraleuropa) och Tringa minor (syn. Totanus minor, Erolia ennouchii) från mellersta miocen i Grive-Saint-Alban (Frankrike) vilka är snäppor med okänd släkttillhörighet.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A. & Székely, Tamás (2004) A supertree approach to shorebird phylogeny, BMC Evol. Biol. nr.4, sid:28, doi:10.1186/1471-2148-4-28 PDF fulltext
  2. ^ Cibois, A., R.W.R.J. Dekker, E. Pasquet, and J.-C. Thibault (2012), New insights into the systematics of the enigmatic Polynesian sandpipers Aechmorhynchus parvirostris and Prosobonia leucoptera, Ibis 154, 756-767.
  3. ^ Wetmore, Alexander (1937) The Eared Grebe and other Birds from the Pliocene of Kansas, Condor, vol.39, nr.1, sid:40 PDF fulltext DjVu fulltext
  4. ^ [a b] Gibson, R. & Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes), Mol. Phyl. Evol., vol.64, sid:66-72
  5. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  6. ^ Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88.
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  8. ^ Mlíkovský, Jirí (2002) Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe Ninox Press, Prague. PDF fulltext This should be treated with extreme caution as regards merging of species. Splits are usually good though. See also critical review in Auk121:623-627 here ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924062402/http://www.findarticles.com/p/articles/mi_qa3793/is_200404/ai_n9396879. Läst 10 augusti 2007.