Slaget vid Brunkeberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Brunkeberg
Del av unionskrigen under Kalmarunionens tid
Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm (1864) målning av Georg von Rosen.jpg
Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm,
målning av Georg von Rosen (1864).
Ägde rum 10 oktober 1471
Plats Brunkebergsåsen, Stockholm
Resultat Avgörande seger för unionsmotståndarna
Stridande
Unionsmotståndarna, det så kallade Sturepartiet Unionsarmén under Kristian I
Befälhavare/ledare
riksföreståndare Sten Sture den äldre kung Kristian I
Styrka
Okänt Okänt

Slaget vid Brunkeberg utkämpades den 10 oktober 1471Brunkebergsåsen på nuvarande Norrmalm i Stockholm mellan unionsförespråkare av Kalmarunionen ledda av danske kung Kristian I, och separatistiska Sturepartiets anhängare, som ville lösgöra Sverige från unionen, under svenske riksföreståndare Sten Sture den äldres befäl.

Slaget utkämpades huvudsakligen av svenskar på båda sidor men har i äldre nationalistisk historieskrivning framställts som en del av ett svenskt befrielsekrig där Danmark utmålades som huvudmotståndaren. Den huvudsakliga motsättningen var dock inte nationell utom möjligen i propagandan, utan gällde snarare en kombination av maktpolitiska och ekonomiska intressen.

Den danske kungen belägrade Stockholm med sin flotta och en här bestående av danskar, tyskar och svenskar, huvudsakligen svensk adel och bönder från Uppland. Förhandlingar om en fredlig uppgörelse pågick, en avbröts på Sten Stures initiativ, troligen då han med sin större här av bondeuppbåd från större delen av centrala Sverige ansåg sig ha större chans att vinna framgång genom en militär lösning.[1]

Slagets förlopp[redigera | redigera wikitext]

Torsdagen den 10 oktober 1471 omkring klockan 11 på förmiddagen kom Sten och Nils Bosson Sture med ryttare och fotfolk fram till trakten av nuvarande Hötorget i Stockholm. Sten Sture planerade att fånga de kungatrogna (anhängarna till Kristian I) i ett kniptångsliknande anfall. Han skulle anfalla från väster, Nils från öster, och Knut Jönsson Posse från Stadsholmen som vi i dag kallar Gamla stan.

Skottlossningen blev livlig. Bland annat träffades Kristian I i ansiktet av en kula från en hakebössa. Han förlorade flera tänder[2] och måste dra sig tillbaka. Slutstriden inleddes när Nils stora trupp bröt fram ur skogen norr om åsen och Knut Posse samtidigt anföll från Stadsholmen. Anfallet kom så plötsligt att de kungatrogna trupperna vid Sankta Klara kloster skars av från sin huvudstyrka och kunde oskadliggöras. Kung Kristian flydde med resterna av sin här mot skeppen på Käpplingen (idag Blasieholmen). Många kungatrogna drunknade när bron rasade. Sten hade därvid vunnit slaget. På slagfältet låg mängder av stupade och sårade.

Minnet av slaget[redigera | redigera wikitext]

Sten Sture kom att utnyttja slaget i sin propaganda och lät sprida berättelser om slaget där han framhävdes som den store hjälten. Även under lång tid framöver kom segern i slaget vid Brunkeberg att användas i den svensknationella propagandan.[3] Sten Sture dog år 1503 och begravdes i Strängnäs domkyrka. Sten Sture lät till minne av segern, som han tillskrev Sankt Görans hjälp uppföra skulpturen Sankt Göran och draken i Storkyrkan. Sten symboliseras här av riddaren S:t Göran som räddar jungfrun Sverige från den danska draken Kristian. En kopia i brons finns på Köpmanbrinken i Stockholm. Ytterligare en version av motivet finns på taket till Stockholms stadshus. På Brunkebergstorg, i trottoaren utanför Riksbankens lokaler, finns fem brunnslocksliknande medaljer som påminner om slaget utförda av skulptören Bo Andersson, född 1946 (med signaturen KGBA).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]
  2. ^ ”Så finnes ej långt från huvudstaden Stockholm en bergshöjd, benämnd Fyrtandskullen, till minne därav att konung Kristiern I av Danmark i en olycklig drabbning på detta ställe fick fyra framtänder utslagna av en bösskula.” - Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken 7:15 (1555).
  3. ^ [2]

Se även[redigera | redigera wikitext]