Snabelhundar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Snabelhundar
Elephant Shrew.jpg
Rhynchocyon petersi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningSpringnäbbmöss
Macroscelidea
FamiljSpringnäbbmöss
Macroscelididae
SläkteSnabelhundar
Rhynchocyon
Vetenskapligt namn
§ Rhynchocyon
AuktorPeters, 1847
Utbredning
Rhynchocyon distribution map.png
Arter
Hitta fler artiklar om djur med

Snabelhundar (Rhynchocyon) är ett släkte i familjen springnäbbmöss. Det finns fyra arter som förekommer i östra Afrika.

Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de grekiska orden rhunkhos (nos) och kuon (hund).[1] Däremot påminner nosen mer om elefanternas snabel.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som namnet antyder har snabelhundar en långdragen nos som liknar en snabel. Extremiteterna är långsmala och de bakre är längre än de främre. De skiljer sig från andra springnäbbmöss genom tändernas uppbyggnad. Det finns bara två rudimentära övre framtänder och hörntänderna är förstorade. Dessutom är hannarnas hörntänder betydligt större än honornas. Snabelhundar når en kroppslängd mellan 23 och 31 centimeter samt en svanslängd mellan 19 och 26 centimeter. Vikten ligger mellan 320 och 700 gram. På så sätt är de störst i familjen springnäbbmöss.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

I östra Afrika sträcker sig utbredningsområdet från östra Kongo-Kinshasa och Kenya till Malawi och norra Moçambique. Arternas habitat är huvudsakligen skogar eller buskland med mycket undervegetation.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Snabelhundar lever uteslutande på marken. De klättrar inte i träd och bygger inte heller underjordiska bon. De gräver bara små fördjupningar i marken som de polstrar med löv. Dessa används som viloplatser. Arterna i släktet är aktiva på dagen och lever monogamt. Ett par har ett territorium av 1,4 till 2 hektar storlek. Revirets gränser markeras av bägge kön med vätska från doftkörtlarna. Inkräktare bekämpas alltid av djuret med samma kön.

Snabelhundar livnär sig av animalisk föda. De äter vanligen insekter som skalbaggar och myror samt maskar och spindeldjur. Ibland äter de mindre ryggradsdjur, fågelägg och krabbor.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningen är inte bunden till särskilda årstider. Efter dräktigheten som varar i cirka 42 dagar föds ett ungdjur. Ungdjuret stannar ungefär två veckor in bon. Redan efter tre veckor när ungdjuret är självständigt sluter honan att ge di. Ungdjuret letar sedan efter ett eget revir. Livslängden uppskattas med fyra till fem år.

Status[redigera | redigera wikitext]

Det största hotet utgörs av förstöringen av arternas levnadsområde. På grund av skogsröjning är utbredningsområdet delat i flera mindre regioner. En art, Rhynchocyon chrysopygus, räknas av IUCN som stark hotad (endangered). För de andra arterna är hotet inte lika allvarlig eller det saknas data.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Snabelhundar är systergruppen till alla andra släkten i familjen springnäbbmöss och listas därför i en egen underfamilj, Rhynchocyoninae. Arterna är[2]:

  • Gulstjärtad snabelhund (Rhynchocyon chrysopygus), förekommer uteslutande i sydöstra Kenya nära kustlinjen. Arten har en guldfärgade torso och en rödsvart päls på övriga kroppsdelar.
  • Ruttecknad snabelhund (Rhynchocyon cirnei), lever i östra Kongo-Kinshasa och från Uganda till Malawi och norra Moçambique. Grundfärgen är ljusbrun. På djurets rygg finns flera rader av mörkbruna eller vita prickar.
  • Peters snabelhund (Rhynchocyon petersi), finns i Kenya och nordöstra Tanzania. Hos denna art är torson, skuldrorna samt buken rödaktig och övriga kroppsdelar svart.
  • Rhynchocyon udzungwensis, beskrevs så sent som 2008 som den fjärde arten i släktet[3]. Arten är bara känd från Rungwebergen och Udzungwabergens nationalpark i Tanzania. Med 700 gram vikt är den tydlig större än de andra arterna. Beståndet uppskattas med 20 000 individer i ett område av 300 km² storlek.

Dessutom blev en utdöd art beskriven som bara är känd från upphittade fossil, Rhynchocyon pliocaenicus. Den var uppskattningsvis 20 procent mindre än de nu levande arterna och artens premolarer hade en annan form.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ A. F. Gotch, Mammals – Their Latin Names Explaint, Blandford Press, ISBN 0-7137-0939-1.
  2. ^ informationer om släktet av California Academy of Sciences Arkiverad 28 september 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ A new species of giant sengi or elephant‐shrew (genus Rhynchocyon) highlights the exceptional biodiversity of the Udzungwa Mountains of Tanzania Journal of Zoology Volym 274, Nr.2
  4. ^ Werdelin & Sanders (2010). Rhynchocyon. Cenozoic Mammals of Africa. Univ of California Press. sid. 95 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]