Somatyper

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Somatotyper är en teori som utformades av psykologen William Sheldon på 1940-talet. Enligt Sheldons teori är olika kroppstyper bundna till olika personlighetstyper och han gav kroppstyperna namn efter fosterutvecklingens tre vävnadslager: endodermet, mesodermet och ektodermet.

Sheldons ursprungliga teori[redigera | redigera wikitext]

Teorin kan kort sammanfattas som följer:

  • Den ektomorfa kroppstypen är centrerad kring nervsystemet och hjärnan (ektodermt). Den ektomorfa människan har ett cerebrotont temperament (cerebral är något som har med hjärnan att göra), och är konstnärlig, känslig, snabbtänkt och inåtvänd.[källa behövs]

Om man jämför med den klassiska teorin om de fyra kroppsvätskorna förefaller sangvinikern motsvara den endomorfa typen, kolerikern den mesomofra, och den spinkiga melankolikern den ektomorfa.[källa behövs] Flegmatikern har ingen självskriven plats i Sheldons karaktäristik, fast beskrivningen av själva kroppstypen passar bra in på den endomorfe.[källa behövs]

Sheldon gav ut boken Atlas of Men där han delade in kroppar i kroppstyper på en sjugradig skala. Med hjälp av kroppstyperna menade han att man bland annat borde kunna förutsäga tendenser till kriminalitet.[källa behövs]

Sheldons teori idag[redigera | redigera wikitext]

Även om Sheldons teorier i psykologiskt hänseende anses felaktiga, så används kroppstyperna till viss utsträckning idag inom bland annat träning.[källa behövs] Enligt Sheldon var det sällsynt att en person var helt och hållet av en viss kroppstyp. De flesta brukar enligt honom ha mer eller mindre drag av alla tre, med mer lutning åt en särskild typ. Kunskapen om dessa kroppstyper har använts av näringsfysiologer,[källa behövs] arbetsfysiologer[källa behövs] och även läkare[källa behövs] för att på ett effektivt sätt ge råd om vad en människa kan förvänta sig att få ut av sin träning.

Somatotyperna inom träning och idrott[redigera | redigera wikitext]

Ur ett träningsperspektiv så är följande relevant för de tre kroppstyperna:

Mesomorf[redigera | redigera wikitext]

Ektomorf[redigera | redigera wikitext]

Endomorf[redigera | redigera wikitext]

Som tidigare nämnts är alla människor en blandning av de tre somatotyperna. Nedan följer några exempel på tänkbara kombinationer och deras idrottsliga fördelar:

  • En människa med exempelvis 50% mesomorfa, 40% endomorfa och 10% ektomorfa arvsanlag lämpar sig ofta bra för idrotter där uthållighet och snabbhet inte är särdeles viktiga, men styrka och kroppstyngd däremot är det.[källa behövs] Exempel på idrottsmän av denna typ ser vi bland annat i försvarslinjen inom Amerikansk Fotboll, som kulstötare samt som styrke- och tyngdlyftare. Dessa människor omnämns ofta som endomesomorfer.[källa behövs]
  • En människa med exempelvis 60% ektomorfa, 30% mesomorfa och 10% endomorfa arvsanlag kan ofta bli väldigt duktiga inom idrotter som kräver höga nivåer av uthållighet.[källa behövs] Några exempel kan vara långdistanslöpning, triatlon och längdskidåkning.[källa behövs]
  • En människa med exempelvis 80% mesomorfa, 10% ektomorfa och 10% endomorfa arvsanlag lämpar sig ofta för idrotter där styrka och/eller snabbhet är av yttersta vikt.[källa behövs] Framgångsrika kroppsbyggare, sprinterlöpare och styrkelyftare bär exempelvis på ett starkt mesomorft arv från sina förfäder.[källa behövs]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Ektomorf
Mesomorf

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • J. E. Lindsay Carter, Barbara Honeyman Heath: Somatotyping Development and Applications, Cambridge Studies in Biological and Evolutionary Anthropology (No. 5).

Artiklar[redigera | redigera wikitext]

  • Should female gymnasts lift weights? Individual responses in the degree of hypertrophy appear to be related to an individual's sex and somatotype .... (see page 2 in the article). (belägg för att somatotyp påverkar resultat inom styrketräning)