Sonderbundkriget

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sonderbundkriget
Geltwil1847.jpg
Slaget vid Geltwil den 12 november 1847
Ägde rum 3 november till 29 november 1847
Plats Centrala Schweiz och Kantonen Freiburg
Resultat Seger för Edsförbundet
Stridande
Sonderbund

Luzern
Uri
Schwyz
Obwalden
Nidwalden
Zug
Fribourg
Valais

Schweiziska edsförbundet

Zürich
Bern
Glarus
Solothurn
Basel-Landschaft
Schaffhausen
Appenzell Ausserrhoden
Sankt Gallen
Graubünden
Aargau
Thurgau
Ticino
Vaud
Genève

Befälhavare och ledare
Johan-Ulrich von Salis-Sogno Guillaume-Henri Dufour
Styrka
80 000 man 100 000 man
Förluster
112 döda 60 döda
Sonderbundskriget 1847 (tyskspråkig karta): gul färg markerar Sonderbund-kantoner.

Sonderbundkriget var ett schweiziskt inbördeskrig som utspelades mellan den 3 och 29 november 1847 mellan Schweiz "förbundsdag" (ty:Tagsatzung, fr:Diète fédérale) och sju katolskt dominerade kantoner som ingått ett särförbund.

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Efter revolutions- och Napoleonkrigen, då Schweiz varit ockuperat och förbundet med Frankrike genom den centraliserade helvetiska republiken, vidtog i stora delar av Schweiz en konservativ restauration. Julirevolutionen ledde till missnöjesyttringar och ett antal kantoner fick liberala författningar och liberala regeringar. Flera tvister mellan liberala och konservativa följde. De liberala önskade en mer centralistisk förbundsförfattning med förebild i de amerikanska och franska revolutionerna.

Ett annat konfliktämne gällde den romersk-katolska kyrkan och jesuiternas växande inflytande. De religiösa motsättningarna blev uppenbar år 1841 i kantonen Aargau, där det ultramontana partiet rest sig mot en beslutad författningsändring och bestraffats genom indragning av munkklostren. På grund av religionsblandningen i många kantoner skapade detta stora spänningar.[1]

Freischarenzüge[redigera | redigera wikitext]

Luzern beslutade år 1844 att inkalla jesuiterna och överlämna kantonens hela undervisningsväsen åt dem. I vissa delar av Schweiz, såsom Fribourg, fanns visserligen redan jesuiter men det betraktades som oerhört utmanande att Luzern, som snart skulle få ordförandeskapet i Edsförbundet, fattat detta beslut.[1]

Från evangeliska och radikala kantoner gjordes också försök att med frikårer komma den förtryckta minoriteten till hjälp.[1] 1844 och 1845 genomfördes paramilitära krigståg, Freischarenzüge, mot den katolsk-konservativa regeringen i Luzern, som slogs tillbaka. Man har räknat 120 dödsoffer i striderna, de flesta på den liberala sidan. I januari 1847 följde ett tredje krigståg mot Fribourg.

Sonderbund och Krigsförlopp[redigera | redigera wikitext]

I december 1845 ingick sju katolsk-konservativa kantoner, Schwyz, Uri, Unterwalden (alltså halvkantonerna Obwalden och Nidwalden), Luzern, Zug, Fribourg och Valais försvarsförbundet Sonderbund (”särförbund”). Detta separatförbund fick understöd både från Österrike och Frankrike. Även Preussen, vars kung med arvsrätt innehade det till Edsförbundet hörande Neuchâtel, styrde till en början i samma riktning.[1]

Den 20 juli 1847 beslutade en majoritet i förbundsdagen att Sonderbund skulle upplösas. När detta inte skedde, beslutades den 4 november att använda vapenmakt mot Sonderbund-kantonerna. Förbundstrupperna under general Guillaume-Henri Dufour tillfogade Sonderbundhären omedelbart ett avgörande nederlag den 12 november i slaget vid Geltwil. Den hastiga segern i förening med förhandlingar ledda av Storbritanniens utrikesminister lord Palmerston förhindrade en österrikisk-fransk intervention avsedd att hjälpa Sonderbundkantonerna. Därmed avvärjdes också ett hotande europeiskt storkrig.

Den 13 november gav sig Fribourg, den 24 Luzern. De övriga kantonerna följde delvis utan motstånd. Före slutet av november 1847 var separatförbundet upplöst. I de dithörande kantonerna gick makten mestadels över till företrädare för motsatta åskådningar. Jesuiterna utvisades ur Schweiz.[2]

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Den schweiziska konfederationen av självständiga kantoner omskapades genom 1848 års författning till vad som i allt väsentligt var en förbundsstat efter amerikanskt mönster. Nytt var bland annat en federal regering och ett gemensamt mynt- och post-väsende.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”199 (Världshistoria / Nya tiden efter 1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/6/0235.html. Läst 17 april 2022. 
  2. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”200 (Världshistoria / Nya tiden efter 1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/6/0236.html. Läst 17 april 2022. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Petersen, Kai, När hände vad? Världshistorisk uppslagsbok 1500–2002 (2003)
  • Georges Andrey, Schweizer Geschichte für Dummies (2009), ISBN 978-3-527-70440-8

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]