Sparks (musikgrupp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sparks
FFS (Franz Ferdinand & Sparks) @ Albert Hall, Manchester 25-8-2015 (20284011824).jpg
Sparks, 2015
Bakgrund Los Angeles, Kalifornien, USA
Genrer Glamrock, artrock, poprock, syntpop, kammarpop
År som aktiva ca 1969 (som Halfnelson)–nutid
Skivbolag Bearsville, Warner Bros., Island, Atlantic, Curb, Virgin, CBS, Elektra, RCA, Roadrunner, Lil'Beethoven Records
Artistsamarbeten Les Rita Mitsouko
Webbplats www.allsparks.com
Medlemmar
Russell Mael
Ron Mael

Sparks är ett amerikanskt rockband bildat cirka 1970 i Los Angeles (Kalifornien). Det ursprungliga namnet var Halfnelson, medan namnet ändrades till Sparks 1972.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sparks grundades av de två bröderna Russell Mael (som sjunger) och Ron Mael (som spelar keyboard) 1970[1] (alternativt 1969[2] eller 1968[3]) i Los Angeles. Vid sidan av dem, eller bakom dem, om man vill, fanns även gitarristen Earle Mankey, basisten Jim Mankey (även de var bröder) och trummisen Harley Feinstein. Under tiden fram till 1972 (alternativt 1973[3]) gick Sparks under namnet Halfnelson, och det var under det namnet som de kom i kontakt med den kände gitarristen Todd Rundgren. Rundgren skulle senare hjälpa dem att få sitt första skivkontrakt samt att producera[2] deras första album som släpptes 1971[4].

Bröderna Mael (Ron till vänster, Russell till höger) vid ett TV-framträdande i Nederländerna 1974.

När Sparks sedan åkte på sin första Europaturné kom bröderna Mael, efter att ha blivit mycket varmt mottagna av den engelska musikpressen, att lämna USA och resten av bandet för London. Då de med anledning av detta sedan behövde ett bakgrundsband satte de in en annons i tidningen Melody Maker och snart hade gitarristen Adrian Fisher, basisten Martin Gordon och trummisen Norman "Dinky" Diamond infunnit sig. Med dessa tre i säkert förvar skulle de snart spela in den framgångsrika LP:n Kimono My House som nådde Top 5 i Storbritannien 1974. Albumet åtföljdes bland annat av listtvåan[4][2] "This Town Ain't Big Enough for Both of Us".

Bröderna Mael hade under sina år som studenter på UCLA arbetat vid sidan av med att styla modeller till klädkataloger. Detta skulle i stor utsträckning komma att påverka skapandet av deras idag legendariska musik, deras galna scenframträdanden, deras nyskapande men gammalmodiga utstyrslar (se Ron Maels mustasch) och skivomslag som alla fullkomligt sprudlar av energi, blinkningar åt modevärlden och åt andra musikgenrer.

Sparks var på 1970-talet, vid sidan av Marc Bolan, David Bowie och Slade bland de allra största glamrock-banden. Senare skulle de dock överge glittret för att liksom exempelvis Bowie framgångsrikt ge sig i kast med den växande disco-rörelsen. Men där lät de sig inte uppehållas för länge. På albumet som följde hade de givetvis bytt genre igen.

Den 14 augusti 2009 hade Sparks' musikal The Seduction of Ingmar Bergman, om en fiktiv episod i regissören Ingmar Bergmans liv, premiär på Södra teatern i Stockholm.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Bland bandets största hits återfinns låtar som "This Town Ain't Big Enough for Both of Us", "Something for the Girl with Everything", "Never Turn Your Back on Mother Earth", "Happy Hunting Ground", "Talent is an Asset" och "Beat the Clock".

Sparks har påverkat flera andra musikartister och grupper. Dessa inkluderar Morrissey, som inspirerades till en framtid som musiker,[5] New Order,[6] Björk,[7] the Human League,[8] Depeche Mode,[9] Morrissey,[10] Siouxsie and the Banshees,[11] Sonic Youth,[12] Kurt Cobain,[13] They Might Be Giants,[14] Duran Duran,[15] Franz Ferdinand,[16] och franska Les Rita Mitsouko.[17] Den senare duon samproducerade singeln "Singing in the Shower" (1989) ihop med Sparks.[18]

Diskografi, album[redigera | redigera wikitext]

  • Halfnelson, 1971
  • A Woofer in Tweeter's Clothing, 1972
  • Kimono My House, 1974
  • Propaganda, 1974
  • Indiscreet, 1975
  • Big Beat, 1976
  • Introducing Sparks, 1977
  • No. 1 In Heaven, 1979
  • Terminal Jive, 1980
  • Whomp That Sucker, 1981
  • Angst in My Pants, 1982
  • In Outer Space, 1983
  • Pulling Rabbits Out Of A Hat, 1984
  • Music That You Can Dance To, 1986
  • Interior Design, 1988
  • Gratuitous Sax & Senseless Violins, 1994
  • Plagiarism, 1997
  • Balls, 2000
  • Lil' Beethoven, 2002
  • Hello Young Lovers, 2006
  • Exotic Creatures of the Deep, 2008
  • The Seduction Of Ingmar Bergman, 2009
  • Two Hands One Mouth Live in Europe, 2013
  • FFS, samarbete med Franz Ferdinand, 2015
  • Hippopotamus, 2017

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ankeny, Jason: "Artist Biography by Jason Ankeny". allmusic.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  2. ^ [a b c] Swanson, Dave: "Everything You Need to Know About Sparks". ultimateclassicrock.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  3. ^ [a b] Sneum, Jan; Bennetzen Jørgen, Wivall Per, Budtz Palle (1994). Bonniers rocklexikon: från rock'n'roll till rap : [mer än 1400 biografier] ([Ny utg.]). Bonnier Alba. ISBN 91-34-51574-7 
  4. ^ [a b] "Sparkography". allsparks.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  5. ^ "SR c presenterar: Dagens röst - Russell Mael". sverigesradio.se. Läst 11 juni 2016.
  6. ^ In his autobiography, Peter Hook relates a New Order concert in Milano in 1982 where they did a cover of the 1979 Sparks track, "When I'm With You". Hook also wrote that New Order's "Temptation" and "Hurt" were inspired in part by Giorgio Moroder's "production on the wonderful Sparks track "Number one in Heaven"." Hook, Peter (2007). Substance: Inside New Order. Simon & Schuster 
  7. ^ Björk talks about the records that changed her life. "Sparks : Kimono My House. [...] "’This House Ain’t Big Enough For The Both Of Us !’ They were my cheesy fantasies when I was eight. they were exotic, I guess. My parents were into heavy hippy Hendrix music at the time and I thought that was very boring and repetitive. Sparks were the most refreshing thing in my life." Aston, Martin (10 July 1993). ”Rebellious Jukebox”. Melody Maker. 
    Bjork also said: "I loved the way Russell Mael sung like a geisha, and that they were into wearing geisha clothes, as I was really into Japanese people". ”Björk Guðmundsdóttir’s Record Collection”. Q magazine. October 1993. 
  8. ^ Easlea, Daryl (2009). "In an interview recently, the Human League cited that record as the thing that got them excited and focused on what they were doing."
  9. ^ Collect-a-Page (Dave Gahan's questionnaire). Look In. 5 December 1981.
  10. ^ Morrissey Reveals His Favourite LPs Of All Time, thequietus.com, 13 August 2010, http://thequietus.com/articles/04797-morrissey-s-supreme-13-favourite-albums?page=9, läst 1 augusti 2017 
  11. ^ Siouxsie and the Banshees opened their 1987 covers album Through the Looking Glass doing a version of "This Town ain't Big Enough For The Both of Us"
  12. ^ Kaye, Ben (17 januari 2014). ”Here are Thurston Moore's favorite songs of all time”. Consequence of Sound. http://consequenceofsound.net/2014/01/here-are-thurston-moores-favorite-songs-of-all-time/. Läst 21 juli 2017. 
  13. ^ According to Kurt Cobain's biographer Christopher Sandford, "There were some specific references: the guitar part in "Love Buzz" [on Bleach] was lifted from Sparks’ Kimono My House". Sandford, Christopher (2001). Kurt Cobain. Orion. ISBN 978-0752844565 
  14. ^ Mertz, Erick (14 maj 2015). ”Interview: They Might Be Giants”. http://www.beardedmagazine.com/index.php/features/article/interview-they-might-be-giants. Läst 1 augusti 2017. 
  15. ^ Easlea, Daryl (2009). Duran Duran bassist John Taylor: "["This Town ain't..."] was one of the songs that one had to have immediately." Duran Duran singer Nick Rhodes: "There was something about them that was very different. I was immediately fascinated with that song."
  16. ^ Easlea, Daryl (2009). "Franz Ferdinand had erupted in early 2004 [...] Alex Kapranos, their lead singer, did a piece in the NME entitled why I love the Sparks. "It's only after a few listens you really can get into it [...] Then your really fall in love and bands change your life. Now I can't imagine life without them"."
  17. ^ Lee, Craig (2008-01-13): "French Rock Duo Creating a Stir on American Tour". latimes.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  18. ^ "Les Rita Mitsouko & Sparks – Singing In The Shower". discogs.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]