Staksill

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Staksill
Alosa fallax.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningSillartade fiskar
Clupeiformes
FamiljSillfiskar
Clupeidae
SläkteAlosa
ArtStaksill
A. fallax
Vetenskapligt namn
§ Alosa fallax
AuktorLacépède, 1803
Hitta fler artiklar om djur med

Staksill (Alosa fallax) är en art i familjen sillfiskar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Staksillen har en maxlängd på 60 centimeter och vikt på 1,5 kilogram. Kroppen är silvervit, med 6 till 10 mörka, ofta svagt markerade fläckar längs varje sida.[1]

Staksillen påminner mycket om majfisken, med vilken den kan hybridisera.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Från Svarta havet och Medelhavet till Brittiska öarna, Island, Nordsjön, Skagerack och via Öresund upp i Östersjön. Går upp i floder i samband med leken.[2] Arten är känslig för föroreningar och är utrotningshotad.[1]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Staksillen lever normalt i stim i salt- och brackvatten på 40 till 100 meters djup, men går upp i nedre delen av floder under maj till juni för att leka. Under den livliga, nattliga leken kan honorna lägga upp till 200 000 ägg. De vuxna fiskarna återvänder efter leken, medan ynglen vandrar ner till havet först på hösten.[2][1]

Arten lever på zooplankton och småfisk.[2] Den förtär ingen föda under leken.[1]

Staksillen blir omkring 20 år gammal.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 101, 233-234. ISBN 91-1-844202-1 
  2. ^ [a b c] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 92-93. ISBN 91-518-3505-3