Hoppa till innehållet

Stationär dator

Från Wikipedia
En skrivbordsdator från Dell med en extern bildskärm ovanpå.
SGI Indy, en äldre arbetsstation.
En Compaq Presario som har dator och skärm i ett.
Baksidan av IBM System z9 Typ 2094, en stordator från IBM.

En stationär dator är en dator, i allmänhet en persondator, avsedd för permanent placering,[1] till skillnad från en bärbar dator. Vanliga typer av stationära datorer är skrivbordsdatorn, arbetsstationen och stordatorn. Vanligt för den stationära datorn är att tangentbord, bildskärm och högtalare är fristående tillbehör.[1] Det förekommer även så kallade allt-i-ett-datorer där bildskärm och ofta även högtalare är integrerade i datorn,[1] denna standard återfinns bland annat i den äldre Compaq Presario-serien[2], hos Macintosh Performa 5200, samt hos Imac-modellerna.

En mini-PC från 2010-talet.

De första stationära datorerna som var tillgängliga för privatpersoner dök upp på 1980-talet och datorerna var främst ordbehandlare. Med dessa kunde användaren skapa och redigera textdokument, vilket för många var nytt och fascinerande. Skrivmaskiner fanns sedan tidigare, men datorerna medförde att man lättare kunde ändra i text och granska resultatet innan man skrev ut det på papper.

Under 1990-talet blev multimedia ett modeord och i marknadsföring talades om multimediadatorer som hade stöd för multimedia.[3] Dessa datorer var inte försedda med inbyggda högtalare, även om det förekom undantag[2], utan externa högtalare som tillbehör var vanliga. CD-ROM-läsare och senare även CD-brännare och DVD-spelare/brännare byggdes in i datorerna. I mitten av 1990-talet slog internet igenom, vilket gjorde datorerna mer mångsidiga. Dåtidens datorer innehöll även mycket kvicksilver, som är skadligt om det hamnar i kroppen eller miljön.

Skärmarna till de tidiga stationära datorerna var CRT-skärmar, så kallade "tjockskärmar", och använde sig av katodstrålerör. CRT-skärmarna utkonkurrerades senare av plasma- och LCD-skärmar.

Förr var skillnaderna större mellan stationära och bärbara persondatorer.[4] Under 2000-talet har bärbara datorer blivit kraftfullare[4] och särskilt i början av 2020-talet fick en ny typ av stationär dator global spridning på marknaden, kallad minidator (även mini-PC)[5]. Det är en ultrakompakt stationär dator[5] och ska inte förväxlas med de kylskåpsstora minidatorerna mellan 1960-talet och 1990-talet, eller minibärbar dator, som är en extra liten bärbar dator.[6][7]

Fördelar och nackdelar

[redigera | redigera wikitext]

Fördelar med en stationär dator är att den vanligtvis är lättare att anpassa som man vill och uppgradera, oavsett om det gäller bildskärm, tangentbord eller komponenter.[4] Den lämpar sig bättre för längre arbetspass eftersom man kan förbättra ergonomin.[4] Det finns kraftfullare stationära datorer.[4] Den kan också ha ett mer omfattande kylsystem som ser till att den kan prestera mer utan att bli överhettad.[4] Eftersom den brukar ha nätdrift behöver man inte bekymra sig om batteritid eller laddning.

Nackdelar med den stationära datorn är att den vanligtvis tar upp mer plats, är mer otymplig och inte lämpar sig för förflyttningar eller användning under resor.[4] Dessutom brukar den stationära datorn kräva kontinuerlig nätdrift samt fler sladdar[4] och eluttag.