Kvicksilver

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Hg” leder hit. För loktypen, se Hg och Hg2.
Kvicksilver
Nummer
80
Tecken
Hg
Grupp
12
Period
6
Block
d
Cd

Hg

Cn
GuldKvicksilverTallium
[Xe] 4f14 5d10 6s2
80Hg

Pouring liquid mercury bionerd.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa200,59 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet13579,04 kg/m3 (273 K)
AggregationstillståndFlytande
Smältpunkt234,32 K (-38,83 °C)
Kokpunkt629,88 K (356,73 °C)
Molvolym14,09 × 10-6 m3/mol
Smältvärme2,295 kJ/mol
Ångbildningsvärme59,229 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie150 (171) pm
Kovalent radie149 pm
van der Waalsradie155 pm
JonisationspotentialFörsta: 1007,1 kJ/mol
Andra: 1810 kJ/mol
Tredje: 3300 kJ/mol kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 5d10 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 18, 2
Electron shell 080 Mercury - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd2, 1 (svag bas)
Elektronegativitet2,00 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturrombisk
Ljudhastighet1407 m/s
Elektrisk konduktivitet1,4 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet1,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Kvicksilverisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
194Hg {syn.} 444 år ε 0,040 194Au
195Hg {syn.} 10,53 h β+ 3,1 195Au
196Hg 0,15 %
Stabil
197Hg {syn.} 64,94 h ε 3,0541 197Au
198Hg 9,97 %
Stabil
199Hg 16,87 %
Stabil
200Hg 23,1 %
Stabil
201Hg 13,18 %
Stabil
202Hg 29,86 %
Stabil
204Hg 6,87 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kvicksilver (latinskt namn Hydroargentum eller hydrargentum, grekiska: Hydrargyros, ὑδράργυρος, vattensilver,) är ett metalliskt grundämne som är flytande vid normal rumstemperatur. Det bildar lätt legeringar med andra metaller, och dessa kallas med ett samlingsnamn amalgamer. Kvicksilver är relativt sällsynt, och utvinns ur mineralet cinnober (HgS) genom upphettning i luft, varvid det bildas kvicksilver och svaveldioxid (SO2). Ämnet har under människans historia använts till en mångfald av ändamål, bland annat vid framställning av guld, silver, klor och soda, och amalgam (där det ingår som beståndsdel). Det har även haft stor betydelse i många äldre civilisationer. Dock är kvicksilver ett starkt gift, såväl för människor och djur som för miljön. Det ger bland annat skador på centrala nervsystemet och njurarna. Grundämnet skiljer sig från andra genom att det bildar den diatomiska jonen Hg22+.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Äldre civilisationer[redigera | redigera wikitext]

Under 1500-talet före Kristus spelade kvicksilver en stor roll i förfaraonernas religiösa riter.

Under Romarriket bröts kvicksilver i gruvor runt om Medelhavet, bland annat i Spanien. Gruvarbetet sköttes av slavar.

1600-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

På 1700-talet tillverkades speglar med "kvicksilvertekniken".

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

  • Guld- och silvertillverkning
  • Amalgam (kvicksilver legerar sig med flera andra metaller)
  • Framställning av acetaldehyd, klorgas och soda
  • Lågenergilampor och lysrör
  • Termometrar
  • Elektriska apparater. Till exempel nivåvippor.
  • Desinfektionsmedel (i form av sublimat).

Miljö- och hälsoeffekter samt lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Kvicksilver är mycket giftigt - redan på grund av sin kraftigt etsande egenskap - Hg22+-joner knyter lätt fast till och blockerar svavelatomer som ingår i många proteiner. Vid långvarig förgiftning får man skador på magtarmkanal och njurar. Kvicksilver kan på samma sätt även reagera med enzymer och är därför skadligt redan vid låga halter och anrikning av metylkvicksilver i näringskedjan är ett stort problem för människor och djur[1].

Tandamalgam är den största exponeringskällan hos genomsnittsbefolkningen. 1990 beräknade en expertgrupp, tillsatt av World Health Organization (WHO), att genomsnittsbefolkningen i USA och Europa dagligen fick i sig 3,8-21 mikrogram kvicksilver i ångform från tandamalgam (förutsatt att de hade sådan lagning) och ytterligare 6,74 mikrogram av övriga former av kvicksilver (metyl-, ångform och oorganiskt) från alla övriga källor (vatten, luft, mat).[2] Cirka 80% av inhalerat elementärt kvicksilver absorberas i lungorna medan mindre än 0,01% av svalt elementärt kvicksilver absorberas av tarmarna. Oorganiskt kvicksilver absorberas till cirka 7-15% av tarmarna[3] medan den organiska formen monometylkvicksilver absorberas upp till 95% av tarmarna.[4]

Källor till kvicksilver[redigera | redigera wikitext]

FN:s miljöprogram uppskattar de globala kvicksilverutsläppen till 5500-8900 ton årligen. Tre sorters källor till kvicksilverutsläpp kan särskiljas: naturliga källor, antropogena källor och återutsläpp.[5]

De naturliga källorna står för ungefär 10% av utsläppen och utgörs i huvudsak av vittring av mineral och vulkanutbrott.

De antropogena utsläppen uppskattades till 1960 ton år 2010 och hade följande fördelning:[6]

Källor till antropogena kvicksilverutsläpp
Källa Utsläpp i ton %
Förbränning av fossila bränslen
Kolförbränning 474 24
Förbränning av olja och naturgas 9,9 1
Gruvbrytning, smältning och metallproduktion
Primärproduktion av järnmetaller 45,5 2
Primärproduktion av icke-järnhaltiga metaller 193 10
Storskalig guldproduktion 97,3 5
Småskalig guldproduktion 727 37
Utvinning av kvicksilver 11,7 <1
Cementtillverkning 173 9
Oljeraffinering 16 1
Kontaminerade platser 82,5 4
Klor-alkali-industri 28,4 1
Konsumtionsvaror 95,6 5
Kremering 3,6 <1

De antropogena utsläppen tros ha nått sin kulmen på 1970-talet. Därefter låg de någorlunda stabilt 1990-2005, med en minskning i Europa och Nordamerika och en ökning i Asien. Därefter ser det dock ut som en ny ökning är möjlig, även om data är osäkra.[7]

Återutsläpp är när kvicksilver som har avlagrats kommer ut i naturen igen. Detta kvicksilver kan ha både naturliga och antropogena källor, och är ingen egentlig källa utan mer en del av kvicksilvrets kretslopp när de väl är ute i atmosfären eller vattnet. Dessa utsläpp står för ungefär 60% av kvicksilverutsläppen och kommer bland annat från skogsbränder och förbränning av biomassa och när vågor och vindar rör upp sediment.

Lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Sverige har sedan den 1 juni 2009[8] ett totalt förbud mot kvicksilver med hänvisning till att det är ett miljögift. Detta förbud innefattar användningen i tandlagningsamalgam (Sedan tidigare renas rökgaserna från svenska krematorier från kvicksilver). Dock kommer kvicksilver i fortsättningen att få användas i några särskilt angivna fall, till exempel i lågenergilampor[9].

Från år 2011 råder ett exportförbud av kvicksilver inom EU. 2018 träder också en ny förordning i kraft (2017/852) som implementerar Minamatakonventionen. I och med den införs bland annat också ett importförbud, nya restriktioner på amalgam och regler för lagring av kvicksilveravfall.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ forskning.se. ”Kvicksilver”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100822162636/http://www.forskning.se/apropaer/apropaer/kvicksilver.5.7cdc43ec129352b024480001175.html. 
  2. ^ ”Methylmercury”. WHO. 1990. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/38082/1/9241571012_eng.pdf. Läst 29 juni 2017. 
  3. ^ Park, Jung-Duck; Zheng, Wei. ”Human Exposure and Health Effects of Inorganic and Elemental Mercury”. Journal of Preventive Medicine and Public Health 45 (6): sid. 344–352. doi:10.3961/jpmph.2012.45.6.344. ISSN 1975-8375. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3514464/. Läst 29 juni 2017. 
  4. ^ ”Evaluation of certain food additives and contaminants”. WHO. 2004. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/42849/1/WHO_TRS_922.pdf. Läst 29 juni 2017. 
  5. ^ UNEP (2013). "Global Mercury Assessment 2013" (engelska). 4-8. Läst 12 maj 2018.
  6. ^ UNEP (2013). "Global Mercury Assessment 2013" (engelska). 9-15. Läst 12 maj 2018.
  7. ^ UNEP (2013). "Global Mercury Assessment 2013" (engelska). 16-18. Läst 12 maj 2018.
  8. ^ regeringen.se. ”Regeringen förbjuder all användning av kvicksilver i Sverige”. Arkiverad från originalet den 4 september 2010. https://web.archive.org/web/20100904043501/http://www.regeringen.se/sb/d/11443/a/118546. 
  9. ^ kemi.se. ”Kemikalieinspektionen: Kvicksilver/regler”. Arkiverad från originalet den 29 april 2015. https://web.archive.org/web/20150429045058/http://www.kemi.se/Innehall/Fragor-i-fokus/Kvicksilver/. Läst 29 januari 2012. 
  10. ^ ”Kort om kvicksilver” (på sv). www.kemi.se. https://www.kemi.se/hitta-direkt/lagar-och-regler/ytterligare-eu-regler/kvicksilver/kort-om-kvicksilver. Läst 12 maj 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]