Stavsjö
Stavsjö | |
Tätort | |
SJ:s järnvägsstation Stavsjö ca 1932-1939
| |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Södermanland |
Län | Södermanlands län |
Kommun | Nyköpings kommun |
Koordinater | 58°43′40″N 16°26′17″Ö / 58.72778°N 16.43806°Ö |
Area | 30 hektar |
Folkmängd | 210 (2015)[1] |
Befolkningstäthet | 7 inv./hektar |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Tätortskod | T0854 |
Småortskod | S1305 |
Geonames | 7284714 |
Stavsjös läge i Södermanlands län
| |
Wikimedia Commons: Stavsjö | |
Stavsjö är en tätort i Nyköpings kommun i Kila socken, cirka 35 km väster om Nyköping.
E4 gick under många år rakt igenom samhället. Under 1990-talet flyttades dock vägen till den nybyggda motorvägen vilket medförde att genomfartstrafiken minskade markant.
Orten ligger intill Stavsjön, en kräftrik badsjö.
Historia
Stavsjös historia är i stora delar intimt förknippad med Stavsjö bruks. Bruket anlades i Stavsjö för att ligga nära de viktiga naturtillgångarna skog och vattenkraft. 1719 anfölls Stavsjö av ryska trupper som förflyttade sig utmed den svenska kusten. Stavsjö anfölls under två dagar och förlusterna var betydande, 57.340 daler kopparmynt i fast egendom och 35.404 daler i lösöre. I stort sett hela Stavsjö brändes ner under härjningarna, dock lämnades byggnaden som nu benämns "Ryssköket". Anledningen sägs vara att ryssarna i detta hus intog sina måltider. Huset ligger utmed gamla E4 och är idag privatägt.
Stavsjö Bruk
Stavsjö Bruk anlades 1666 av brukspatron Gerdt Störning på Stavsjötorpet vid Stavsjön i Kila socken, för att tillverka kanoner. För att driva verksamheten behövdes malm, träkol, vattenkraft och arbetare. Malmen hämtades i första hand från Förola gruva, som också ägdes av Störning. Träkol fanns i tillräcklig mängd i Kolmårdsskogarna. Vattenkraft fanns i ån som förband Dammkärret med Stavsjön där fallhöjden var 14 meter. För att säkra vattenkraften lät man gräva en 3,5 kilometer lång grav från stora Fjällmossen till Lövsjön och vidare till Dammkärret. Kanonloppen slätborrades i borrvinden. Inleveranserna av malm till masugnarna och utskeppningen av färdiga produkter skedde i huvudsak vid Sandvik beläget vid Bråviken. Kanontillverkningen pågick i ungefär 200 år och upphörde 1859.[2]
Senare tillverkade Stavsjö bruk ångpannor, lokomobiler och tröskverk.
År 1881 tillverkades den första ventilen, en så kallad kilslidsventil och år 1928 tillverkades den första skjutspjällsventilen, vilket är den typ av ventil bruket numera tillverkar. Idag har bruket ungefär 85 anställda och tillverkar ca 18 000 ventiler per år. Företaget omsätter drygt 120 MSEK varav 80% är exportinkomster.[3]
Bruket ägdes under ett flertal år av Beijer Alma men såldes för 50 Mkr till det tyska Bröer Holding GmbH år 2005.[4] I samband med ägarbytet skedde en namnändring av företaget från AB Stafsjö Bruk till Stafsjö Valves AB.
Stafsjö Järnväg (Nunnebanan)
Under åren 1898-1902 uppstod stora skador på ungefär 3 000 hektar granskog som en följd av fjärilen barrskogsnunnans framfart (därav namnet Nunnebanan). Som en lösning att transportera de stora mängderna timmer från området anlades Stafsjö Järnväg. Koncessionen erhölls 30 november 1899. Banan upphörde 18 augusti 1939 som resultat av ökande konkurrens från bilismen. Numera lever Nunnebanan kvar som cykel- och vandringsled.[5] I den historiska romanen Konsul Enhörning och barrskogens nunnor av Leif Syrén berättas om barrskogsnunnans härjningar och Nunnebanan.
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Stavsjö 1990–2015[1] | ||||
---|---|---|---|---|
År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
1990 | 154 | 24# | ||
1995 | 243 | 28 | ||
2000 | 223 | 29 | ||
2005 | 221 | 29 | ||
2010 | 212 | 28 | ||
2015 | 210 | 30 | ||
Anm.: Ny tätort 1995.
# Som småort. |
Byggnader
Dianatemplet
I Stavsjö finns ett litet tempel i gustaviansk stil, Dianatemplet. Templet är i vissa böcker daterat till 1771 men motstridiga uppgifter förekommer då andra uppgifter nämner mitten av 1780. Det tillägnades Gustav III på hans väg hem från Frankrike. En renovering har påbörjats genom finansiering av Länsstyrelsen samt markägaren och i samråd med Sörmlandsmuseum. Byggnaden som tidigare tillhört Stavsjö bruk är numera i privat ägo
Stavsjö skola
Skolan i bygden uppfördes 1910 och hade karaktär av Sörgårdsskola. Fritidshem är integrerat i samma byggnad. På grund av vikande elevunderlag lades skolan i malpåse från och med höstterminen 2007. Om underlaget ökar planeras skolan åter tas i drift.[6]
Stafsjö Bruksmuseum
1998 invigdes Stafsjö Bruksmuseum i den gamla kraftstationen som en gång i tiden utgjorde brukets hjärta. I museet finns en modell av Stavsjö år 1914 i skala 1:200 som visar de centrala delarna av orten.[7]
Stavsjö Värdshus
Utmed gamla E4 finns Stafsjö Värdshus som sedan i början av oktober 2014 är ett asylboende. [8]
Galleri
-
Stavsjö Värdshus.
-
Stavsjö Bruk.
-
Stavsjö Bruksmuseum.
-
Modellen av Stavsjö 1914.
Referenser
- ^ [a b] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017.
- ^ Stavsjö bruk i Södermanland - Ivar Schnell
- ^ Företagets webbplats 2007-06-27
- ^ http://www.uppsalanytt.se/news.asp?newsID=2193 Uppsalanytt - Beijer Alma säljer Stafsjö
- ^ Om Stafsjö Järnväg
- ^ Nyköpings kommun om Stavsjö skola Arkiverad 28 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Stafsjö Bruksmusems webbplats
- ^ ”Asylboende”. Arkiverad från originalet den 9 december 2014. https://web.archive.org/web/20141209063331/http://www.svtplay.se/klipp/2378492/nu-oppnar-asylboendet-i-stavsjo. Läst 1 februari 2015.
|